toppklocka

Se ängstoppklocka Campanula glomerata subsp. glomerata och prakttoppklocka Campanula glomerata 'Superba'.

Toppklocka är sannolikt inte ursprunglig. Den har odlats länge och ursprunget till de nutida förekomsterna kan i de flesta fall lätt spåras till närliggande trädgårdar och ödetomter. De vanligaste växtplatserna är vägkanter intill bebyggelse men ibland finner man den också vid torpruiner och i gårdsnära betesmarker.

De flesta meddelade uppgifter om toppklocka är opreciserade beträffande underart eller prydnadsodlad sort. Kunskapen är mycket bristfällig.

I ”större område i Glanshammars härad” innefattade Broddeson (1930a) förmodligen den längs 2 km spridda förekomsten på kalkbergen efter vägen vid Löre och fram till Ekebergsbrottet i Lillhyrka, noterad 1927 och 1999. Toppklocka angavs som ”fullt vild” i Glanshammar, Lillkyrka och Latorp i Tysslinge i Jansson (1933). De rikaste bestånden har noterats i Glanshammar bl. a. vid Via längs vägrenar i byn, bl.a. ett 70-tal ruggar mellan hage och landsväg 1957–1999 (Nilsson ms, !). I gräsmattan vid Nannberga skola i Götlunda fanns den ”sedan 30 år” 1992 (G. Örn).

Meddelade växtplatser är också bl.a. park, ödetomt, i tät granskog på åkermark, vid bygata, banvall etc.

Se även ängstoppklocka Campanula glomerata subsp. glomerata och prakttoppklocka Campanula glomerata 'Superba'.

Ej regelbundet noterad intill bebyggelse. 

Tämligen sällsynt på Mälarslätten, i Skogslåglandet och Ö. Bergslagen; traktvis vanligare (spridd-lokalt tämligen allmän) i V. Bergslagen. Troligen på fler lokaler i sistnämnda område än som framgår av utbredningskartan. (I Nora-Lindetrakten känd under namnet "bergslagsklocka" enligt F. Andersson, Karlsro.) Åtminstone i Bergslagen bofast, både i kalk- och silikatområden, så också på minst en lokal på Mälarslätten (se vidare nedan). Är något kalkgynnad; den ojämna fördelningen torde för övrigt mest bero på spridningsslump. Utbredningstyp: N1 (pU).

Örtenblad 1973.

Först uppgiven av Danielsson & Nilsson (1988).

1752 Campanula glomerata L.

This polymorphic species is widely distributed mainly in Eurasia. Fl. Eur. 4/1976, p. 85 f. distinguishes, besides subsp. glomerata throughout the range of the species, six subspecies, each with a rather specific distribution area. Since it has an easterly distributional tendency, the species may be indigenous in Finland but probably not in the rest of Fennoscandia, where it has escaped from gardens. The E. Asiatic population is distinguished as var. dahurica Fisch. The species has been introduced into N. America.

Ursprunglig, även förvildad.
Förekomsterna på huvudöns nordöstra del och på Fårö rör säkerligen den ursprungliga underarten ängstoppklocka ssp. glomerata, medan övriga fynd troligen i regel hör till den odlade och förvildade prakttoppklockan C. glomerata ’Superba’. Tyler (1999) fann inga kollekter av den senare i offentliga herbarier, varför äldre fynd nog i regel gäller ängstoppklocka. Johanssons (1897) ”H. o. d. på n. ö. Gotl.” gäller säkerligen denna underart. Våra inventeringar tyder på att arten sedan slutet av 1800-talet minskat på norra Gotland men etablerat nya bestånd på södra delen av huvudön.

Förmodligen är det endast den odlade prakttoppklockan C. glomerata ’Superba’ som förekommer i landskapet. Den är sedan länge odlad och förekommer både länge kvarstående och vegetativt spridd med rotskott kring den gamla växtplatsen eller på längre avstånd med utkast. Man finner arten på och i närheten av ödetomter, på vägkanter, dikesrenar och skräpmark. 

Mindre allmän i Uppland som helhet, men vanlig i de nordligaste socknarna. 309 kartblad, 588 kvadranter.
Toppklocka hör till kulturlandskapet och förekommer på allehanda ståndorter utan kraftig hävd. Den växer i hagar, igenväxande betesmarker, små skogsgläntor, på vägkanter, skogsvägar och hyggen.
Förändring + 38 %. – Toppklocka har ökat, troligen på grund av minskat bete.

Toppklockan har antagligen dels vandrat in spontant, dels förts in för att odlas som prydnadsväxt och sedan spritt sig. Den helt vildväxande toppklockan, ssp. glomerata ängstoppklocka är ganska enhetlig i det norra sammanhängande utbredningsområdet och söderut utefter kusten till södra Väddö och Vätö, även om blomfärgen kan variera från vitt till djupt violett. Sorten ´Superba´ prakttoppklocka är en odlad form av toppklocka, vilken utmärker sig genom lågvuxet växtsätt och större blommor. Den introducerades på marknaden i början av 1950-talet (Simán 1992). Till skillnad från ängstoppklocka förökar den sig kraftigt med underjordiska utlöpare, något som gör att den lätt förvildas i närheten av trädgårdar, på trädgårdsutkast och tippar. Många av toppklockorna i centrala och södra Uppland kan även de ha odlingsursprung, men härstammar då från former som varit i odling redan tidigare och mera liknar ängstoppklockan (Simán 1992).

Den toppklocka som påträffas i Hälsingland i dag är nästan enbart den odlade formen prakttoppklocka C. glomerata ’Superba’ med ett kompakt toppställt blomhuvud med mycket mörkt violettblå färg. Den förekommer bara som kvarstående på tomter vid hus eller där hus har stått men är mycket uthållig när gräsmarken förvildas. Den blommar i linneans eller mjölkens tid. Inget grönt övervintrar.

Se även ängstoppklocka Campanula glomerata subsp. glomerata