Taxasida

strandsnärja

Cuscuta europaea subsp. halophyta

(Fr.) Hartm.

strandsnärja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

strandsnärja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • strandsnärja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cuscuta europaea subsp. halophyta
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cuscuta europaea subsp. halophyta (Fr.) Hartm.
Svenskt namn
strandsnärja
norwegianBokmal
strandsnyltetråd
norwegianNynorsk
strandsnikjetråd
Finskt namn
merenrantavieras
finlandSwedish
strandsnärja
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
C. europaea var. halophyta
Strandsnärja växer vid havet, där den parasiterar på ett flertal strand- och ängsväxter. Man finner den oftast på små steniga öar, holmar och uddar. Den håller gärna till i snårkanter.
Funnen i 33 rutor; tidigare uppgifter från 17 rutor. Ganska vanlig vid kusten från Västervik Loftahammar till Mönsterås Mönsterås, ganska sällsynt längre söderut till Kalmar Kalmar. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Strandsnärja växer på steniga, blockrika, ohävdade eller svagt betade havsstränder. Den parasiterar på diverse arter, följande är noterade under inventeringen: gråbo, rödklint, pipdån, strandlysing, renfana, ängsruta och kråkvicker (Artemisia vulgaris, Centaurea jacea, Galeopsis tetrahit, Lysimachia vulgaris, Tanacaetum vulgare, Thalictrum flavum, Vicia cracca). Stora förekomster av strandsnärja har setts trycka ner och snärja på både vass Phragmites australis och rörsvingel Schedonorus arundinaceus.

Strandsnärja är ovanlig på Öland. Steniga stränder som passar snärjan finns främst längs nordvästra kusten i Böda sn. Den är också spridd utmed västra kusten av Öland, från Högsrum sn och söderut till Algutsrum. Vid en specialinventering 2008 av öarna inom Algutsrum sn hittades strandsnärja på samtliga av de större moränöar som besöktes. Speciellt roligt var att återfinna strandsnärja på ön Nordmannen där Rikard Sterner såg den 1930. Eftersom snärjor varierar mycket mellan åren kan den vara förbisedd under inventeringen men på några äldre lokaler har den eftersökts utan fynd.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Fries (1842). Mer utförligt hos Afzelius (1844, C. halophyta): från stranden vid Lummelunds bruk i Lummelunda. Ett belägg samlat här 1840 (D.S. Högberg i UPS) angavs av insamlaren vara denna växt, men en annan kollekt från samma år (J.D. Högberg i UPS) var namnsatt som C. europaea v. tenuior. Enligt Johansson (1897) ska D.S. Högbergs belägg vara ombestämt (av C.J. Hartman?) till äkta ljungsnärja C. epithymum var. epithymum, som har rapporterats från området fram till i dag. Det finns ytterligare tre kollekter, men de har inte kontrollerats.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen inhemsk, parasiterar på nässlor och andra örter, finns på havsstränder på tångvallar och andra välgödda ställen. Skiljer sig från nässelsnärja genom att mestadels ha 5-taliga blommor och mindre blomhuvuden. Troligen mindre vanlig i Göteborgs skärgård. Inte alltid urskild från näs-selsnärjan, rapporterad från 13 lokaler i 6 rutor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland, men troligen ofullständigt rapporterad. 10 kartblad, 15 kvadranter. Kartan inkluderar denna underart.
Strandsnärja förekommer i kustens strandängsvegetation på bl.a. kråkvicker, rödklint, renfana, strandloka, gulmåra och gräs.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandsnärja skiljer sig från nässelsnärja genom att blommorna är femtaliga, inte fyrtaliga. Den är funnen i kalkpåverkad strandnära ängsmiljö, där den växer på bl.a. prästkrage Leucanthemum vulgare, åkervädd