Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Taxasida
trampört
Polygonum aviculare
L.
trampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
trampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- trampört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Polygonum aviculare
Vetenskapligt namn, fullständig form
Polygonum aviculare L.
Svenskt namn
trampört
icelandic
Blóðarfi
norwegianBokmal
tungras
norwegianNynorsk
tungras
Finskt namn
pihatatar
finlandSwedish
trampgräs, trampört
Danskt namn
Vej-pileurt
Foton
Katarina Stenman
Långträsk 2022-08-09
Torbjorn Tyler
2015-08-03
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2023-07-31
Anders Delin
Annefors, Bollnäs 2015-09-03
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-09-24
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-09-24
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Se: stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare, bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum, smal trampört Polygonum aviculare subsp. neglectum och spetstrampört Polygonum aviculare subsp. rurivagum
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Allmän
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Se stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare och bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
645 Polygonum aviculare L. complex
This intricate complex of several closely related species and lower taxa is widely distributed in Eurasia and N. America. They are partly enumerated in Hultén, Circumpol. Il, p. 254. Some of these taxa are introduced by man to many parts of the world. The complex has a circumpolar distribution (op. cit., map 245).
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Trampört är ursprunglig (åtminstone vissa former) men starkt kulturgynnad. Den växer dels på tånggödslade havsstränder, dels på starkt kulturpåverkade ståndorter som gårdsplaner, jord- och grusplaner, åkervägar, stigar, jordhögar, nyplanerade områden och åkrar.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art. Underarterna är generellt ej uppmärksammade under inventeringen.
Se även under respektive underart, stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare, nordtrampört Polygonum aviculare subsp. boreale, stolt trampört Polygonum aviculare subsp. excelsius, bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum, smal trampört Polygonum aviculare subsp. neglectum och spetstrampört Polygonum aviculare subsp. rurivagum.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart.
Se även stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare och bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Den förhållandevis höga andelen gamla lokaler (äldre än 1965), där arten inte återfunnits, kan tyda på att arten är på reträtt. En troligare förklaring är dock att gårdsplaner och liknande lokaler inte besökts i tillräcklig utsträckning under inventeringen.
NILS-arthandbok
Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning
Annuell, låg ört med genomskinliga stipelslidor och ca 1–3 cm långa, strödda, oftast smala, mjuka, helbräddade blad på gröna, grenade stjälkar, och blommor i små knippen från bladvecken. Blommor grönaktiga med vit till rosa kant, 5-taliga. Frukten är en nöt som ej, eller knappt skjuter ut ur hyllet.
Oftast på kulturmarker, men även havsstränder.
Förväxlingsrisk:
Näbbtrampört (Polygonum oxyspermum) (mycket sällsynt på sandig havsstrand i södra Sverige) är mycket lik trampört, men har pruinösa stjälkar och nöten skjuter ut påfallande långt ur hyllet. I praktiken svår att eliminera, men chansen att träffa på den är minimal.
Pilörter (Persicaria spp.) har ogenomskinliga stipelslidor, blommor i mer eller mindre skaftade ax, och oftast bredare blad.
Små, smalbladiga mållväxter (fam. Chenopodiaceae) saknar stipelslidor och skyltande kronblad.
Små, krypande nejlikväxter (fam. Caryophyllaceae) har praktiskt taget alltid motsatta blad.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: svårbedömt p.g.a. tidigare taxonomisk förvirring.
Kommentar: allt material som insamlats under inventeringen har fördelats på följande underarter stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare, nordtrampört Polygonum aviculare subsp. boreale, bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum, smal trampört Polygonum aviculare subsp. neglectum och spetstrampört Polygonum aviculare subsp. rurivagum (se dessa).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Först publicerad av Linné (1745a), indirekt genom att han anger det småländska namnet gårgräs för den. – En bestämd lokal anges först av Wåhlin (1769); ´på wägar, gårdar och gator´ omkring Jönköping.
Trampört är mycket mångformig och har under 1900-talet uppdelats i underarter och varieteter på olika sätt. I Flora Nordica 1 (Jonsell 2000) urskiljs sex underarter, av vilka fem förekommer i Småland. Vid inventeringen har endast ett fåtal inventerare skilt mellan underarterna, och dessa uppgifter är tyvärr osäkra, eftersom endast två (eller så småningom tre) underarter urskildes. Uppgifterna om underarterna nedan baseras därför så gott som helt på belägg.
Funnen i 1401 rutor; tidigare uppgifter från 213 rutor. Mycket vanlig.
Trampört är mycket mångformig och har under 1900-talet uppdelats i underarter och varieteter på olika sätt. I Flora Nordica 1 (Jonsell 2000) urskiljs sex underarter, av vilka fem förekommer i Småland. Vid inventeringen har endast ett fåtal inventerare skilt mellan underarterna, och dessa uppgifter är tyvärr osäkra, eftersom endast två (eller så småningom tre) underarter urskildes. Uppgifterna om underarterna nedan baseras därför så gott som helt på belägg.
Funnen i 1401 rutor; tidigare uppgifter från 213 rutor. Mycket vanlig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Trampört är konkurrenssvag och växer solöppet på bar, ofta trampad mark. Den föredrar näringsrika lokaler som är torra–friska. Trampört är ursprunglig på havsstränder där den ofta växer på driftvallen eller i dess närhet, ibland på klappersten. Den tål en viss salthalt och är funnen i kanten av skonor. Troligen kan den även anses ursprunglig i alvarvätar, idag en ovanlig miljö för den. Idag växer den främst i diverse skräpmarker som på jordhögar och jordbrukstippar. Trampört är vanlig som åkerogräs, på traktorvägar, grusiga parkeringar, i gräsmattor och gårdsmiljöer. I betesmarker växer den i partier med glesare växttäcke, på trampade fästigar, vid vattenhål eller i djurfållor; röjningar som sårar marken gynnar arten.
Trampört är vanlig över större delen av Öland men glesare på Stora Alvaret och längst uppe i norr i Bödas barrskogar. Den är vanlig utmed större delen av kusten så länge inte stranden är alltför exponerad och stenig. Trampört är en trogen följeslagare till människan och väl anpassad att ta till vara de växtmiljöer som erbjuds i odlingslandskapet.
Trampört delas in i underarter vilket delvis beaktats under inventeringen. Underarterna föredrar olika växtmiljöer och har därför något olika utbredning och frekvens. Under inventeringen är drygt hälften av fynden bestämda till underart. Nedan redovisas fynd med granskade belägg eller som är rapporterade av inventerare som visat sig behärska trampörtens underarter.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Trampört förekommer allmänt över hela Gotland på störd och trampad kulturmark samt på stränder. Undantaget är Gotska Sandön, varifrån det finns bara två uppgifter, Eisen & Stuxberg (1869) och 1921 (TV enligt Arwidsson 1938). Den höga andelen provrutor med trampört tyder på att trampört är allmän på Gotlands kulturmarker och stränder. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer bra för dessa växtmiljöer också i dag.
Artens uppdelning i underarter har varierat genom åren och har inte alltid uppmärksammats, vilket inte heller var fallet under Projekt Gotlands flora. Flora Nordica 1 (Karlsson i Jonsell 2000) redovisar fem underarter på Gotland: stor trampört ssp. aviculare, nordtrampört ssp. boreale, bägartrampört ssp. microspermum, smal trampört ssp. neglectum och spetstrampört ssp. rurivagum. Från ett område runt Hangvar på ca 70 km2 föreligger emellertid utförligare inventeringsuppgifter (TK), som tyder på att ssp. aviculare var den allmännaste underarten (20 noteringar), ssp. microspermum och ssp. neglectum åtminstone tämligen allmänna (5 resp. 8 noteringar); ssp. rurivagum var representerad med två noteringar.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Trampört är numera uppdelad i sex underarter, av vilka vi funnit samtliga under inventeringen. De har dock inte skilts ut konsekvent. Här redovisas därför samtliga fynd på artnivå, följt av de fynd som bestämts till underart. De flesta av dessa är belagda och granskade av Thomas Karlsson. Eftersom så många trampörtar rapporterats som huvudarten är underarterna inte tillräckligt representerade. I Fries 1945 och 1971 anges endast huvudarten, men i bakgrundsmaterialet har man i högre grad hållit isär underarterna. Några av dem är dock relativt nybeskrivna, så jämförelserna haltar.
Trampört i vid bemärkelse växer på havsstränder samt på all slags kulturpåverkad mark som åkrar och andra odlade ställen, jordhögar, vägar, stigar, gårdar, industritomter och skräpmark.
Se även stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare, nordtrampört Polygonum aviculare subsp. boreale, stolt trampört Polygonum aviculare subsp. excelsius, bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum, smal trampört Polygonum aviculare subsp. neglectum och spetstrampört Polygonum aviculare subsp. rurivagum
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Under inventeringen noterad som kollektivart. Växer på havsstränder, som ogräs i åkrar, längs kostigar, på gårdsplaner, vägar och all slags annan kulturmark. Mycket vanlig i hela landskapet. 778 rutor (94 %). Arten har delats upp i flera underarter, som inte uppmärksammats mer än av några få under inventeringens senaste år. I landskapet finns följande underarter: stor trampört P. aviculare ssp. aviculare är vanlig på åkrar och all slags kulturmark i hela landskapet. Den finns även på havsstränder. Bägartrampört P. aviculare ssp. microspermum (P. aviculare ssp. aequale, P. calcatum, P. arenastrum) växer på sandiga planer, jordvägar och annan hårdtrampad kulturmark och är troligen ganska vanlig. Smal trampört P. aviculare ssp. neglectum växer på all slags mark, även havsstränder, och är troligen mycket vanlig. Spetstrampört P. aviculare ssp. rurivagum är belagd från Göteborgstrakten och troligen sällsynt.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Det mest spridda namnet i Sörmland tycks ha varit ”gårdsgräs” som är upptecknat från flera socknar, även ”trampgräs” är noterat från landskapet. Dessa namn har också varit de vanliga i andra delar av landet. Det nu gängse men onödiga ”trampört” är ett sentida påhitt av botanister. Europa, Asien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (92%). Trampörten är ettårig och växer på öppen mark av många slag, särskilt längs vägar, stigar och stränder. På hårt sliten mark som körvägar, stigar och gårdsplaner förekommer den allestädes vilket givit arten dess svenska namn. Arten är mycket mångformig och har uppdelats i flera arter eller underarter. Fem av dessa är funna i Sörmland. De har inte hållits åtskilda under inventeringen och vår kunskap om deras förekomst i landskapet bygger främst på herbariematerial som reviderats av Thomas Karlsson för Flora Nordica.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 706 kartblad, 2298 kvadranter.
Almq. Allestädes, till odlingsgränsen; i yttre skärgården spridd.
Trampört är en människans följeslagare, som växer på störd, ofta trampad mark i många kulturmiljöer: vägkanter, järnvägsområden, gårdar, gräsmattor och skräpmark. Dessutom finns den på sandiga och grusiga havsstränder, i klippskrevor och i kanten av hällkar.
Almq. Allestädes, till odlingsgränsen; i yttre skärgården spridd.
Trampört är en människans följeslagare, som växer på störd, ofta trampad mark i många kulturmiljöer: vägkanter, järnvägsområden, gårdar, gräsmattor och skräpmark. Dessutom finns den på sandiga och grusiga havsstränder, i klippskrevor och i kanten av hällkar.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Trampörten har säkert kommit in med människan långt tillbaka i tiden. Det är inte troligt att den är ursprunglig i några miljöer i landskapet. Den anges som allmän också i äldre litteratur.
Typiska växtplatser för trampört är odlad jord i form av sädesåkrar, särskilt i ytor med felslagen säd samt trädesåkrar och potatisland. Trampörten tillhör också pionjärarterna på upplag av jord, gödselplatser och liknande. Arten är mycket slitagetålig och hävdar sig väl i hästhagar, banvallar, grus- och gårdsplaner, industritomter, ladugårdsbackar, nötta gräsmattor, grusgångar och vägkanter.
De vanligaste följearterna är gatkamomill (35%), groblad, svinmålla, åkerspärgel, pilört, lomme och baldersbrå.
Stor trampört – P. aviculare ssp. aviculare. Stor trampört är den oftast specificerade underarten. Den är belagd från stora delar av landskapet med både gamla och nya kollekter.
Nordtrampört – P. aviculare ssp. boreale. Nordtrampört uppges från landskapet i Flora Nordica (Jonsell 2000). Den finns belagd från en blockig havsstrand vid Korshamn på Kusön i Hamrånge socken 1963 (J.A. Nannfeldt i UPS).
Bägartrampört – P. aviculare ssp. microspermum. Ett tiotal fynd med belägg har förts till denna underart. Lokalerna är spridda runt landskapet och underarten är av allt att döma ganska vanlig. Den är också angiven från flera lokaler i Järbo och Ockelbo av Wiger (1965).
Smal trampört – P. aviculare ssp. neglectum. Smal trampört är angiven från ett tiotal lokaler. Kontrolle-rade fynd finns bland annat från Storvik i Ovansjö, Järbo, Forsbacka soptipp i Valbo, samt Mo i Ockelbo.
Spetstrampört – P. aviculare ssp. rurivagum. Underarten har samlats på två lokaler av Göran Odelvik – Ulvkisbo i Österfärnebo och Brännfallet i Hedesunda.
Typiska växtplatser för trampört är odlad jord i form av sädesåkrar, särskilt i ytor med felslagen säd samt trädesåkrar och potatisland. Trampörten tillhör också pionjärarterna på upplag av jord, gödselplatser och liknande. Arten är mycket slitagetålig och hävdar sig väl i hästhagar, banvallar, grus- och gårdsplaner, industritomter, ladugårdsbackar, nötta gräsmattor, grusgångar och vägkanter.
De vanligaste följearterna är gatkamomill (35%), groblad, svinmålla, åkerspärgel, pilört, lomme och baldersbrå.
Stor trampört – P. aviculare ssp. aviculare. Stor trampört är den oftast specificerade underarten. Den är belagd från stora delar av landskapet med både gamla och nya kollekter.
Nordtrampört – P. aviculare ssp. boreale. Nordtrampört uppges från landskapet i Flora Nordica (Jonsell 2000). Den finns belagd från en blockig havsstrand vid Korshamn på Kusön i Hamrånge socken 1963 (J.A. Nannfeldt i UPS).
Bägartrampört – P. aviculare ssp. microspermum. Ett tiotal fynd med belägg har förts till denna underart. Lokalerna är spridda runt landskapet och underarten är av allt att döma ganska vanlig. Den är också angiven från flera lokaler i Järbo och Ockelbo av Wiger (1965).
Smal trampört – P. aviculare ssp. neglectum. Smal trampört är angiven från ett tiotal lokaler. Kontrolle-rade fynd finns bland annat från Storvik i Ovansjö, Järbo, Forsbacka soptipp i Valbo, samt Mo i Ockelbo.
Spetstrampört – P. aviculare ssp. rurivagum. Underarten har samlats på två lokaler av Göran Odelvik – Ulvkisbo i Österfärnebo och Brännfallet i Hedesunda.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
I den vanligaste av trampörtens miljöer, trampad mark vid hus, övervintrar de flesta fröna intill den vissnade plantan och gror på våren. I blåsippans tid kan man se massor av fröplantor med centimeterlånga gräsliknande blad intill de svarta fjolårsstammarna. Somliga av dessa utvecklas till fullvuxna plantor, vars sega till marken tryckta stammar är bland de mest slitstarka, tillsammans med arter som vitgröe, knytling, rödnarv och groblad. Även en vittförgrenad planta har bara en rot, som kan bli grov. När arten växer på en grusväg genom gräsmark finns den bara på de gräsfria, av hjulen slitna, ytorna. Där kryper skotten tätt intill markytan. På en ogräsåker kan den bli större, glesare, upprätt och flera decimeter hög. Trampörten börjar blomma i ekorrbärets tid och fortsätter åtminstone till ljungens tid. Kronbladen varierar från nästan vita till mättat rosafärgade. Fröna mognar efter hand. Fröspridningen tycks vara svag, huvudsakligen genom tramp och körning. I lärkens tid kan man se en liten flock av pilfinkar picka i sig fröna från de då svartbruna nästan oigenkännliga resterna av trampörtplantor. Inget grönt övervintrar.
Trots att trampört föredrar fuktig mark visade den sig under torrsommaren 1994 vara mycket torktolerant. Den var grön och blommade 1 augusti tillsammans med käringtand, sötväppling och gulsporre, när kulturmarkens vegetation för övrigt var gulbrun.
Vi har i allmänhet inte försökt hålla isär underarterna, men insamlat material har av experter konstaterats tillhöra underarterna stor trampört subsp. aviculare, nordtrampört subsp. boreale, bägartrampört subsp. microspermum, smal trampört subsp. neglectum eller spetstrampört subsp. rurivagum (se dessa för lokaler).
Se även stor trampört Polygonum aviculare subsp. aviculare, nordtrampört Polygonum aviculare subsp. boreale, bägartrampört Polygonum aviculare subsp. microspermum, smal trampört Polygonum aviculare subsp. neglectum och spetstrampört Polygonum aviculare subsp. rurivagum
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Först publicerad av Fredrikson (1902) från Haverö.