spärroxbär

Prydnadsväxt från Kina, förvildad i Sverige sedan 1940-talet. Fr.o.m. 1989 har ett 20-tal förekomster setts vid utkast och som fågelspridd bl.a. i 3 bestånd vid Kårstahult i Hallsberg 2006 (Nilsson, OREB).

Ny bofast art; odlad som prydnadsbuske och förvildad eller kvarstående, t.ex. i tätorter och omgivande marker, samt på vägrenar och bangårdar; eventuellt etablerad på Sturkö/Senoren.

Spärroxbär är bofast i Halland. Den är bl a funnen i naturliga biotoper, t ex rasbranter och bergsspringor, där den ibland växer tillsammans med den ursprungliga rött oxbär C. scandinavicus.

Status: under senare tid ofta odlad prydnadsbuske; mycket ofta självsådd med fågelspridda frön, bofast och ibland fullt naturaliserad. Först uppgiven 1943 från Båstad (HNil det. BHy i LD), men känd i odling sedan 1916 (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare BHy, TTy och KAO.

Spärrgrenigt oxbär
Spärroxbär är en art från centrala Kina, som under 1900-talet blivit en vanlig prydnadsbuske. Den förvildas lätt, särskilt på torr, grusig eller sandig mark, t.ex. på hällmark, i gles skog, på vägkanter, tippar och industriområden. Dess spridning går mycket raskt – från Kalmar Kalmar, där arten först noterades 1984, finns nu över 60 fynd och arten förekommer ´i nästan varenda skogsdunge´ (Burén 2002), och i Oskarshamn Oskarshamn fanns arten 2003 i varje skogsdunge och på varje bergknalle som inte ligger alltför långt från bebyggelse.

Spärroxbär härstammar från Kina (Hubei) och är vanligt i odling. Spärroxbär växer solöppet–halvskuggigt på torr–frisk, gärna stenbunden mark. På kort tid har busken intagit stora delar av Öland och finner sig väl till rätta i vitt skilda skogsmiljöer som betade hässlen, fuktig björkskog och tallskog på sand. Extra bekymmersamt är att den även klarar att växa på alvarmark i karster, hällmarker, tokfuktängar, betade torrängar och allehanda buskmarker. Ruderatmiljöer som stenbrott, jordtippar, sandtag och alunskifferhögar har också intagits av spärroxbär liksom klapperstenstränder, kraftledningsgator, vägkanter och åkerrenar. Det verkar knappt finnas någon miljö på Öland där det inte kan växa, undantaget saltbrännor utmed havet.

Spärroxbär är idag vanligt över större delen av Öland och förekommer främst på Stora Alvaret, västra kustskogen och delar av Mittlandet. På Stora Alvaret är det idag nästan vanligare än den inhemska arten rött oxbär C. scandinavicus. Eftersom de växer i samma miljöer som karster, kalkstensplatåer och torrängar med enbuskar är detta extra bekymmersamt då rött oxbär riskerar att konkurreras ut av den storvuxna och snabbväxande släktingen. Redan idag finns karster på Öland där spärroxbär växer nere i sprickorna, breder ut sig över kalkhällen och därmed skuggar ut de lavar och mossor som lever på den. Även till de små skogsdungar man finner i östra sjömarken har växten hittat. Spridningen sker långväga främst med fåglar som äter bären. Spärroxbär uppvisar många tecken på att vara invasiv och ett växande naturvårdsproblem.

Spärroxbär har ett busklikt växtsätt, upprätt och med smågrenar som utgår något oregelbundet (inte fiskbenslikt). Bladen mäter 10–30 mm, frukten är klarröd med cylindrisk form.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Odlad buske, spridd med fåglar till hällmarker, klintar och olika typer av barrskog, främst kalktallskog; även till kulturpåverkad mark, såsom trädgårdar, stigar, körvägar, diken och kanaler. Spärroxbär är det vanligaste av de förvildade oxbären och förekommer från Vamlingbo till Gotska Sandön, Fårö. Det är fortfarande mest spritt runt Gotlands tätorter.

Spärroxbär är en prydnadsbuske från Kina, som odlades allmänt i slutet av 1900-talet och har förvildats och naturaliserats på många platser under senare tid. Den sprids effektivt av fåglar och kan påträffas långt från bebyggelse på vägkanter, i glesa skogar, skogsbryn och igenväxande hällmarker samt på skräpmark. Arten dominerar ibland buskskiktet i öppna skogar.

Spärroxbär är en mycket vanlig prydnadsbuske i trädgårdar och kommunala planteringar. Den förvildar sig nu med hjälp av fåglar. Ännu hittar man den mest nära bebyggelse främst på skräpmark, särskilt i grustag och vägskärningar, men ställvis också långspridd till solvarma klippslänter och örtrika torrbackar, särskilt på kalkrik mark.

Kina. I Sverige odlad och förvildad.