Taxasida

snip

Trichophorum alpinum

(L.) Pers.

snip är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

snip är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • snip
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Trichophorum alpinum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Trichophorum alpinum (L.) Pers.
Svenskt namn
snip
norwegianBokmal
sveltull
norwegianNynorsk
sveltull
Finskt namn
villapääluikka
finlandSwedish
ullsäv
Danskt namn
Uld-tuekogleaks
Foton
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2017-07-20
Katarina Stenman
Bjuröklubb NR, Lövånger 2024-06-21
Anders Delin
Kilsbäck, Undersvik 2012-06-10
Anders Delin
Nätsjömyren, Los 1975-07-15
Lars Efraimsson
Persberg 2023-06-16
Patrik Engström
Kiruna 2011-08-01
Ingemar Gustafsson
Orsa 2017-06-22
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

405 Trichophorum alpinum (L.) Pers.

Syn.: int. al. Eriophorum alpinum L., Scirpus hudsonianus (Michx) Fem.

This boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 42 and map 36). It avoids the W. and S. parts of Europe. It seems to be infrequent in Siberia.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Myrväxt i näringsrika eller kalkpåverkade kärr, täml. allm. i Skogsbygden, täml. sälls på Närkeslätten. Segerström (1932) menade att den på Tylöskog i Hammar och Lerbäck var mkt sälls. i det näringsrikare mesotrofområdet men täml. allm. i näringsfattiga mossområden (jfr växtens ekologi i Malmgren 1982). Arten förekommer också i källkärr och bäckdråg och i vitmossbården vid sjöar, i grustag, i kalkrika torvdiken etc.

Stora bestånd om flera 100 m² ses ibland men har inte närmare studerats. Kanske har växten haft en mycket rik förekomst i Kvismaren innan sjösänkningen. En torvprofil från Kalsta 1890 är ”måhända bildad af Eriophorum alpinum” (Tolf 1891).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Snip är ursprunglig men något havdgynnad. Den växer i små, glesa bestånd i öppna, helst översilade och näringsrika, ibland hävdade kärr och kärrängar samt på gungflyartade mader vid åar och myrgölar. Sniplokaler i Halland är alltid värda ett noggrant studium eftersom de ofta också hyser andra, lite ovanligare arter som loppstarr Carex pulicaris, ängsstarr C. hostiana, tagelsäv Eleocharis quinqueflora och tätört Pinguicula vulgaris. Även gräsull Eriophorum latifolium och myggblomster Hammarbya paludosa kan någon gång inga i sällskapet.

Snip är hotad genom att många lokaler växer igen, dels på grund av upphörd hävd och dels genom kvävenedfallets gödslande verkan.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart. Ymnig förekomst indikerar rikare kärrmiljöer. Kärr som lyser vita av snip lönar sig ofta att granska närmare.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i Bergslagen; spridd(-tämligen allmän) i övre Skogslåglandets myrtrakter, spridd i de nedre delarnas myrtrakter (0 i Fläckebo, Haraker, Kumla, Romfartuna N, Sevalla och Tillberga N). Numera tämligen sällsynt på Mälarslätten (förr vanligare). Ej känd från någon mälarö. Flera Mälarslätten-lokaler i eutrofomgivning, så som 1, 2, 10, 11, varför den lägre frekvensen i S och SÖ - lik om i alla odlade slättbygder - troligen delvis beror på kulturbetingad myrbrist, i synnerhet brist på någorlunda orörda myrar med lämpliga strukturer. Utbredningstyp: N1.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Scirpus hudsonianus)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Vid förra inventeringen uppgiven från ca 80 rutor och under 1800- talet ansedd som allmän (Lilja 1870).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Scirpus hudsonianus; ullsäv

Snip växer i öppna kärr och kärrängar av något rikare typ. Oftast finner man den på översilad mark i sluttningar eller i tuvor vid källor, men den kan även förekomma på mjukbottnar i myrlaggar och myrdråg samt i gungflykanter vid myrgölar. Växten kan också uppträda vid stränderna av sänkta sjöar, på grustagsbottnar, i myrdiken och i gamla torvtäkter. Den gynnas av kreaturstramp och slåtter. Ofta åtföljs den av andra mindre vanliga växter, t.ex. gräsull Eriophorum latifolium, tagelsäv Eleocharis quinqueflora, loppstarr Carex pulicaris och brunmossor.

Snipen har gått tillbaka på grund av utdikningar och igenväxning efter upphörande hävd. Minskningen är hittills mest påtalig i södra Småland.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Snip växer i medelrika kärr med källflöden och är i försvinnande på Öland. Det har funnits på sammanlagt tre lokaler i Böda och Högby sn men finns numera kvar på endast en. Upphörd hävd med igenväxning som följd och utdikningar har kraftigt missgynnat snip. Framtiden för arten på Öland ter sig dyster.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Växer på torv och gungfly i myrar. Detta stämmer med Johanssons (1897) bedömning, då han räknade snip till de ”mossälskande” växterna, som hittas i vitmossa eller t.ex. på gungfly. Fyra av dagens lokaler kan överensstämma med äldre uppgifter. På fem äldre växtplatser återfanns inte snip under våra inventeringar. En minskning har säkert skett beroende på utdikningar av tidigare växtplatser.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Snip växer på blöt torvmark i ganska näringsrika kärr, källdråg och myrflarkar i delar av våtmarken som påverkas av rörligt vatten. Växtplatserna har ofta varit hävdade genom slåtter eller bete. Den förekommer också på grustagsbottnar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt mark i medelrika och rika kärr, i mosselaggar och dråg på mossar, även på göl- och sjöstränder med grundvattenutflöde. Bra indikator på medelrika kärrmiljöer. Många lokaler har försvunnit de senaste årtiondena genom utdikning och igenväxning, hotas troligen också av nedfall av sura och kväverika luftföroreningar. Mindre vanlig på höglandet, sällsynt för övrigt. 178 lokaler i 127 rutor (15 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Snipen förekommer i kärr av olika slag, både rikkärr och fattigkärr. Den är ofta beståndsbildande ute på de blötare delarna av myrviddernas fastmattor. I blöta kalkkällkärr (t.ex. Bärstakärret i Stigtomta) växer den tillsammans med tagelsäv och tätört på tuvor mellan källflöden. Snipen har under 1900-talet minskat avsevärt genom utdikning och igenväxning efter upphörd myrslåtter och bete.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland som helhet, men vanligare i den norra delen och i Heby-området; saknas landskapets sydvästra delar. 273 kartblad, 424 kvadranter.
Snip växer i blöta partier av rikare kärr, ofta tillsammans med storsileshår och lågvuxna starrarter såsom dystarr och hirsstarr, i norra Uppland även axag, storsileshår och gulyxne.
Förändring - 6 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Snip är ursprunglig. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848. Samma bedömning gjordes också för landskapet som helhet 1924. Ett annat namn för växten är ullsäv men enligt Linné (1745) kallas den snip i Gästrikland.
De vanligaste följeväxterna är vattenklöver (38%), pors, tranbär, rundsileshår, hirsstarr, storsileshår, blodrot och vass.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Snip är en effektiv kolonisatör på våt jord, särskilt dyig. Det kan vara i kärr, i ett nedlagt grustag eller på en strand, där upprepade störningar skapar nakna jordfläckar. Följearter är där exempelvis dvärglummer, rund- och storsileshår och kattfot. I kärr växer den hellre i ett tunt än i ett tjockt mosstäcke. Snip blommar i vitsippans tid, tillsammans med hjortron, rosling och dvärgbjörk. Arten utvecklar fröhår i ekorrbärets tid och fröspridningen pågår vid lämpligt väder under en lång period. Endast någon millimeter av skottens nedersta delar bevarar grön färg genom vintern. Jord­stammen växer huvudsakligen i horisontalplanet med korta årsskott och skiljer sig i detta avseende kraftigt från tuvull, som har skott som växer uppåt i takt med vitmossan.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Snip är som myrväxt en känslig indikator på lite rikare förhållanden. Den växer blötare än tuvsäv T. cespitosum och brukar ses i kärrens låglänta vattenrika partier – vid småbäckar eller breda flöden i myren eller i tjärnkanter. Men i dessa vattenrika miljöer står den helst på torrare upphöjningar. Man ser små bestånd av de karaktäristiska ulltussarna uppe på fasta vitmosskuddar, eller på död torv ute på lösbottnar och i vattenfyllda gölar. I de fattigaste kärren saknas snip, men det kan finnas ett litet bestånd i utloppet eller i en gölkant. I medelrika kärr finns den i flarkkanter och i mosaikartade drag. I tuviga rikkärr är den vanlig i höljor men växer även torrare, på fastmattor. – Arten tycks österut kräva rikare kärrmiljöer än i väster och vid kusten gynnas den tydligt av rikare förhållanden.
Snip är inte helt bunden till myrar utan kan även ses vid skogstjärnar och sjöar där den helst växer i gungflykanter men också kan hittas i t.ex. klippskrevor på strandklippor. Någon gång kan den ses vid rika bäckar och åar, t.ex. på en holme i ett forsparti i bäcken mellan Över- och Nedertjärn i Borgsjö. Den gynnas av gamla basvägar över kärr och kan tillfälligt kolonisera grundvattenpåverkade diken, t.ex. vid skogsbilvägar eller i strandnära grävningar. Vid Liden Nilsböle växer snip på en översilad häll invid landsvägen.