Taxasida

rödblära

Silene dioica

(L.) Clairv.

rödblära är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

rödblära är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rödblära
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Silene dioica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Silene dioica (L.) Clairv.
Svenskt namn
rödblära
icelandic
Dagstjarna
norwegianBokmal
rød jonsokblom
norwegianNynorsk
raud jonskoblom
Finskt namn
puna-ailakki
finlandSwedish
skogslyst, rödblära
Danskt namn
Dag-pragtstjerne
Foton
Peter Ståhl
Långbro, Gävle 2025-06-03
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-06-21
Mats Runeson
2025-06-17
Mats Runeson
2025-06-17
Mats Runeson
2025-06-17
Anders Delin
Långvind, ENånger 2011-10-04
Anders Delin
Valsjön, Ljusdal 2015-07-05
Katarina Stenman
Bjuröklubb 2022-06-24
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-07-04
Lars Efraimsson
Torsberget, Forshaga kommun 2018-06-22
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-03
Lars Efraimsson
Hallshöjden, Hagfors kommun 2018-06-22
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-06-21
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

795 Silene dioica (L.) Clairv.

Syn.: Lychnis dioica L., Melandrium dioicum (L.) Cosson & Germ., M. rubrum (Weig.) Garcke

This boreal-montane species is indigenous mainly in Europe. It has been introduced into N. America and New Zealand. Its distribution in Russia and Siberia is not clear. With its present distribution it belongs to the amphi-atlantic plants. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 140.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rödblära är ursprunglig men något kulturgynnad. Den är vanligast på sand eller ännu finkornigare jordar i ganska fuktig lövblandskog utmed åar och bäckar samt i jordbruksbygdernas lövdungar och bryn. Ibland finner man tillfälliga förekomster på skogsvägar och ruderatmark.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Möjligen inhemsk, mkt sälls.–spridd i större delen av landskapet. Arten saknas nästan helt i delar av Skogsbygden. Den förekom sälls. och enst. på Mellansvenska myrodlingar (Tolf 1903).

I Garphytte–Ånnabodatrakten i Tysslinge sågs blott 1 lokal (Löfgren 1994). Den växte där ymn. i naturlig vegetation på klipphyllor NV om Solberg 1994. Vid Lunnasjön i Hidinge fanns den på block nedom branten 1990. Sina främsta tillhåll har den i de torrlagda strandalskogarna och i uppodlade kärr bl.a. längs Hjälmaren, i ålundar, bäckraviner, ekbackar, gruvområden och vid kyrkogårdar, parker och åkerkanter.

Arten odlas och förekommer även som trädgårdsogräs, på ödetomter samt vid utkast och tippar. På ett par platser i Götlunda har den före 1980 inplanterats till gårdar från lokaler i Norrland. Vid Glomman i Almby sågs den i dike och vägren nära bebyggelse i 40 år (1992, J. Wilhelmson).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Troligen spridd i Övre och västligaste Bergslagen; tre lokalgrupper i Mälarområdet: Björnön, Strömsholmstrakten, Kungs-Barkarö-trakten (i sistnämnda området allmän); för övrigt fåtaliga, spridda fynd. Ofullbordad spridning Utbredningstyp: pU.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast; dessutom åtminstone fordom någon gång odlad som prydnadsväxt och förvildad.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig rödblära S. d. var. dioica i landskapet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Melandrium rubrum
Naturligt finns rödblära på frisk eller fuktig, näringsrik och mullrik jord i ängslövskog, lövsumpskog, hassellundar, bäckdalar och bergbranter. Vid kusten anträffas den i alsumpskog och strandsnår eller ibland öppet i övre delen av blockiga och grusiga stränder. Arten hävdar sig väl i djup skugga men gynnas av röjningar och markstörningar; den uppträder därför gärna rikligt utmed stigar, i bryn och gläntor. På ren kulturmark förekommer rödbläran kring bebyggelse, på gårdskanter och vid vägar, gärna även på torr jord. Den odlas som prydnadsväxt och förvildas ibland.
Arten har vidgat sin areal påtagligt under senare delen av 1900-talet. Den kartbild som de tidigare fynden visar motsvarar troligen ganska väl rödblärans naturliga utbredning i landskapet. Förekomsterna i södra Smålands inland är i stor utsträckning knutna till lokalt rikare berggrund (grönsten, Hård 1924). De flesta lokalerna inom de nyvunna arealerna i västra och sydöstra Småland visar däremot ingen koppling till rikare mark och är klart kulturbetingade; många beror på förvildning, men kanske har arten även spritts med vallfrö (liksom i Finland; Ahti & Hämet-Ahti 1971).
Rödbläran kan bli beständig på kulturmark även i områden med dåliga markförutsättningar. Exempelvis dokumenterades arten redan 1879 från Ljungby Torpa Ränte åbro (F. Pontén i S), där den på nytt blev funnen 1981 (4D7c 2843), vägkant (ThK).
Funnen i 321 rutor; tidigare uppgifter från 144 rutor. Ganska vanlig dels nära kusten från Kalmar Halltorp till Mönsterås Mönsterås samt från norra Oskarshamn Misterhult till Västervik Gamleby och Lofta, dels öster och söder om Vättern. Ganska sällsynt eller sällsynt i övriga delar av Småland. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rödblära växer halvskuggigt på frisk–fuktig och mullrik mark, gärna med rörligt ytvatten. Öländska växtmiljöer är alsumpskogar, betade hässlen, örtrika granlundar och ädellövskogar. Ofta växer rödblära i skogsbryn, gläntor, längs diken, stigar och i vägrenar. Flera fynd är gjorda i ruderatmiljöer, som gamla sandtag och jordtippar, dit arten är spridd från närbelägen odling. Intressant är ett par fynd från steniga stränder, i liknande miljöer är rödblära funnen på smålandssidan av Kalmarsund.

Rödblära har glesa förekomster främst i de två nordligaste socknarna Böda och Högby. Växten håller sig kvar på flera av de lokaler som finns nedtecknade i Sterner (1986). De flesta fynden från södra halvan av Öland är nytillkomna, ofta rör det sig om förekomster spridda från odling eller kvarstående på ödetomter.

På Öland är endast vanlig rödblära var. dioica känd. Genetiska undersökningar visar att rödblära efter istiden immigrerade till Sverige både österifrån, via Finland, och söderifrån. En öländsk population (Högby) inkluderades i studierna. Denna population har kloroplast-DNA (ärvs från modern) som hör till den östra gruppen, medan cellkärnans DNA tyder på genetiska länkar söderut (Malm & Prentice 2002 och 2005, Prentice m.fl. 2008).

Gammal och kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, troligen även inkommen, bofast.
På den först kända lokalen, NO Hamnudden på Gotska Sandön, växer rödblära i en svacka nedom en sanddyn. I närheten finns en jordkällare till ett hus, varför den kan vara spridd från odling vid huset. Även i övrigt säkerligen främst spridd från odling, men i något fall troligen inkommen med sjöfarten.
Endast vanlig rödblära var. dioica är känd från Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rödblära växer på mullrik jord i friska till fuktiga löv- och blandskogar, gärna utefter bäckar och källdråg. Man kan också finna den i betesmarker och på vägkanter. Arten tycks ha blivit vanligare sedan förra inventeringen. En möjlig orsak är att lövskog tagit över i igenvuxna jordbruksmarker framför allt i de inre delarna av landskapet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inhemsk, växer på mullrik mark i lövskogar, i blandskogar i å- och bäckraviner samt ibland i igenväxande hagmarker. Vanlig på Falbygden och vid de stora ådalarna, mindre vanlig till sällsynt för övrigt. 748 lokaler i 289 rutor (35 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien. I Sverige hela landet. I Sörmland allmän i skärgården och vid kusten men tämligen sällsynt i inlandet – (20%). Rödbläran är kortlivat flerårig och hör främst hemma i skuggig, örtrik lövskog, där den växer på bar mull. Arten är skuggtålig men mycket konkurrenssvag och saknas i sluten vegetation. Särskilt vanlig är den i alskog och strandsnår vid havet. Den finns också på liknande lokaler vid Mälaren och Hjälmaren. I övriga Sörmland växer den vanligen i skräpskog nära bebyggelse. Malmgren (1982) anser att rödbläran i Västmanland helt spritts med odlingen, kanske till och med som förrymd prydnadsväxt. Detta stämmer nog även i Sörmland för många inlandslokaler, men åtminstone i kustområdet och vid de stora sjöarna ger rödbläran intryck av att vara helt ursprunglig.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i de norra, nordöstra och östra delarna av landskapet, för övrigt tämligen sällsynt. 392 kartblad, 910 kvadranter.
Lundar, strandlundar, örtrika granskogar, skogsbryn och bäckdalar är den ursprungliga miljön för rödblära, men den växer även i gårdsmiljöer och på skräpmarker.
Förändring + 39 %. – Rödblära är en av lundarnas växter som ökat, antagligen beroende på igenväxningen av tidigare betade hagmarker till lämpliga skogsmiljöer på grund av upphört bete.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Rödblära är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som tämligen allmän men i övrigt finns ingen information om hur vanlig den var förr.
Den vanligaste följearten är hallon (31%) följd av brännässla, midsommarblomster, hundkäx, hund-äxing och mjölkört. Rödbläran blommar ymnigast när vitsippan vissnar och samtidigt med skogsstjärna och liljekonvalj.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Rödblärans frön kan vila länge i jorden. På Lundnäs i Arbrå grävdes stolphål för en ny hönsgård, där den gamla hade varit cirka 40 år tidigare. Rödblära hade inte setts på tomten under alla dessa år, men kom upp på den uppgrävda jorden. Arten var ymnig på jord uppgrävd vid kabeldragning i Los 2011. Den är perenn men troligen kortlivad. Den gror på fläckar med naken jord även under kraftigt skuggande vegetation. Rödblära börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter ända in i ljungens tid.   Mogen frukt finns i mjölkens tid. Rödblära kan blomma om i höstfärgernas tid på stjälkar med mogna tömda frökapslar. Blad­rosetterna övervintrar gröna. Trots att rödblära mest ses på fuktig mark var den spänstig och blommade på en havsstrand i Gnarp efter en lång torrperiod då kråkvicker var vissen.


Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Rödblära utgör idag ett markant rött inslag i försommarfloran. Den tillhör landskapets vinnararter och gynnas av tidens kväveanrikning och slyuppslag på kulturmark. Sin naturliga hemvist har den framför allt i gråalskog, där man redan vid snösmältningen identifierar de övervintrande rosetterna. Förutom i albårdar vid vattendrag och vid havet uppträder den naturligt i al-hägglundar under bergknallar och i älvraviner, och den är även noterad i flera sydbergslundar i öster. Ofta står den på instabil eller naken jord, gärna mjäla, och nyetablerar sig i markblottor vid röjningar, på brandytor m.m. Den blommar mest i bryn och öppningar. Naturliga är kanske också förekomster på fågelskär i kustbandet. På kulturmark växer rödbläran typiskt på mullrika, lämnade odlingsfält och nyvallar, ofta tillsammans med styvmorsviol Viola tricolor och sandtrav Cardaminopsis arenosa. Där kan den möta den mer senblommande vitbläran Silene latifolia, men den växer mindre solexponerat än denna, gärna i nordlägen. Rödbläran är vanlig också längs skogsbilvägarna på jorduppkast, vändytor och utfyllnadsjord. Vid gårdarna hittar man den vid komposter och utkast och intill ladugårdar. På gamla skogsodlingar finns den ibland bara kring ladugården, som i Rigåsen i Liden. Den växer även i frisk, fuktig kulturlövskog, i albevuxna vägslänter och i frodvuxen, kulturnära granskog.