naverlönn

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

1292 Acer campestre L.

This species is mainly restricted to Europe and adjacent part of Asia. It is not native in Scotland and Ireland, Jutland and northwesternmost Germany and great parts of Holland and Belgium, but it is cultivated there as well as in other places outside the indicated area, even in N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 277.

Naverlönn odlas i mindre omfattning i landskapet, huvudsakligen som häckväxt. Den är funnen rikligt förvildad genom frösådd på ett par platser och kommer sannolikt att bli bofast i landskapet.

I Sverige finns naverlönn som ursprunglig nu endast på en lokal i Skåne (Ingelog m fl 1993).

Allmänt prydnadsodlat europeiskt träd.

Odlad som prydnadsträd t.ex. i parker och kvarstående; även förvildad med fröplantor.

Naverlönn har en stor europeisk utbredning och når som spontan sydligaste Skåne. Dessutom planteras den ofta, särskilt som häckväxt, och frösprider sig ganska lätt. I Småland är den funnen kvarstående, utkommen med utkast eller fyllnadsmassor, eller förvildad, då oftast på vägkanter eller skräpmark, någon gång i slyskog eller hagmark.

Man ser ibland uppgiften att odlade och förvildade naverlönnar har kala frukter, medan de spontana exemplaren i Skåne har håriga. Herbarieexemplar från Jönköping Gränna och Kalmar Kalmar (S respektive UME), som säkert inte är spontana, har dock håriga frukter.

Naverlönn betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005), vilket må gälla det kvarvarande spontana beståndet i södra Skåne; de småländska förekomsterna saknar intresse ur skyddssynpunkt.

Naverlönn anses i Sverige ursprunglig endast på en lokal i Skåne. På Öland planterades den i slutet av 1800-talet och ingick i hushållningssällskapets program (Sterner 1986). Idag ses naverlönn i ädellövskogar, tallskogar, vägkanter, gamla sandtag, på utkast och kvarstående på ödetomter. Trädet förökar sig lätt och bildar livskraftiga populationer på flera lokaler. Första belägget från Öland är samlat 1894 och redan 1912 var naverlönn troligen fröspridd i trakten av Borgholm. Från Högby prästgårdsänge samlades den redan 1913 och finns kvar i området än idag. Även vid Byrum finns en tidig insamling från 1934 och där växer idag rikligt med naverlönn till synes helt naturaliserad i en ädellövskog. I Mellstaby lund, Gräsgård sn, noterades den 1977 och där finns idag flera grova träd. På de flesta av de lokaler som nämns i Sterner (1986) är den återfunnen. För de flesta fynden finns angivet att självföryngring sker och/eller att plantorna är fröspridda.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Odlad som solitärträd och i häckar (Johansson & Larsson 1997), spridd med utkast till soptippar och andra människonära miljöer; även förvildad i en klintkant och i en skogsdunge. I Fardhem noterades ett träd i naturlig skog långt från bebyggelse.

Naverlönn är i Sverige endast inhemsk på en lokal i Skåne. Den odlas som prydnadsväxt, mest i häckar, och kan påträffas kvarstående eller förvildad på ödetomter, i skogsbryn, på vägkanter och skräpmark. 

Naverlönnen förekommer sällsynt planterad i parker och kommunala buskage. Den sprider sig med utkast till skräpplatser. Arten har visat viss tendens till fröspridning och de fåtaliga nutida förekomsterna kan möjligen vara kärnan till framtida förvildning.

Europa, västra Asien. I Sverige vild i Skåne, förvildad i Götaland och Svealand.