myrstarr

Käll- och kalkkärrart som efter utdikningen av Ormkärret i Axberg på 1980-talet är starkt hotad i Närke. Den har ansetts vara en subatlantisk relikt i Närke, d.v.s. ett par årtusenden gammal (Sernander & Kjellmark 1896).

Kalkpåverkade medelrikkärr med extremrikdrag i västra och nordvästra Ångermanland. Tillhör de mest krävande inslagen i dessa trakters rikkärrflora. Någon gång på hygge och i vägdike utmed kärrkant. - 21 (6).

441 Carex heleonastes L. fil.

This boreal-montane species has a disjunct distribution in Europe and partly in Asia and N. America. The closely related, arctic-boreal C. ambtyorhynca V. Krecz. in Siberia, northern N. America, on Greenland and Spitzbergen is also mapped. These species together have a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 68 and map 59). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 68.

Först uppgiven av Fristedt (1854). Belägg taget av Fristedt & Lovén 1853 i Älvros: Kolsätt (16E 6j) finns i S och UPS.

8; sällsynt, sannolikt en kvarvarande förekomst. Har funnits i Nedre Bergslagen, främst i kalkkärr, och i källkärr i Skogslåglandet. Troligen klimatiskt indifferent. Utbredningstyp: Kalk-/källkärr.

Myrstarren växer i blöta rikkärr, i flera fall kalkpåverkade. Arten har sin egentliga hemvist på så svårtillgängliga och sällan besökta lokaler som jättemyrarnas näringsrikare blötkärr. de hör genomgående till de växter nästan alla botanister bara har sett i herbarierna.” (Selander 1955). Enligt Lindsten (1956) växte arten i Västmanland i det blötaste partiet av Venakärret tillsammans med dytåg, brunag och myggblomster. Sådana miljöer finns ännu kvar på några av de tidigare kända lokalerna i Sörmland, men myrstarren har inte kunnat återfinnas där.

Av insamlat material i de offentliga herbarierna framgår tydligt att man reste till Los för att få se och dokumentera myrstarr. För de flesta av oss är det avlägsna trakter och vi har inte haft tillräcklig närkontakt med arten. En anteckning 17 ­augusti 1988 från myrar SO om Blistertjärn i Los beskriver att myrstarr växer i öppet rikkärr med fastmattor, i hundratal i de våtaste delarna, blandad med strängstarr, som den uppifrån liknar. Det var oftast 3, men upp till 6 småax i blomställningen, som då släppte frukterna vid beröring.