loppört

Enligt Nilsson & Gustafsson (1977 b) är loppört en ettårig, starkt kulturbunden art som växer på fuktig, bar och näringsrik mark intill diken och gödselpölar. Arten anses utdöd i Sverige. Landets troligen sista växtplats fanns i Ölmevalla Örmanäs, där den sågs senast 1959. Anmärkningsvärt är att arten rapporterades från denna lokal redan 1788 av Osbeck. Den höll sig alltså kvar i området i drygt 170 år. Orsaken till försvinnandet från lokalen var att en tidigare öppen gödselstad, runt vilken loppörten trivdes, försågs med bottenplatta och kanter av betong (Nilsson & Gustafsson 1977 b).

1796 Pulicaria vulgaris Gaertn.

This variable species occurs in most of Europe (except SW, W, N and E) and adjacent parts of Africa and Asia. In outlying localities, it may be adventive. It is probably extinct in Scania (S. Sweden) and most of Denmark.

Gammal bofast art, nu utgången.

Status: gammal och fordom bofast men som sådan ej uppgiven efter 1909. Senare endast någon gång tillfälligt adventiv. Som gammal uppgiven från 33 lokaler i främst kust- och slättområdena, men under 1900-talet endast från Skanör och Falsterbo och senast 1909 (FHol m.fl. i LD).
Förändring och hot: försvunnen, sannolikt främst på grund av bortstädning och ökade hygienkrav kring bebyggelse. Nationellt rödlistad (RE).
Kommentar: B, granskare TKa.

Loppört förekom förr i en stor del av östra, centrala och västra Europa med nordliga utposter i södra Sverige och Danmark. Numera anses den som utdöd i vårt land.

Loppört växer på öppen, fuktig och kväverik mark och sågs förr i gårdsmiljöer där kreaturen trampat och gödslat marken. På Öland har den haft en liknande utbredning som vitnoppa Pseudognaphalium luteoalbum med fynd främst från mellersta Öland. Noteringar och belägg finns från Borgholm samt socknarna Högsrum, Glömminge, Runsten, Algutsrum och Torslunda. Med ledning av antalet belägg förefaller den ha varit spridd främst i Torslunda.

Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.

Gärdenfors (2000). Uppgiften grundar sig troligen på en kollekt samlad i Visby 1910 (K. Holm i LD conf. Å. Rühling). Möjligen inkommen med sjöfart, men etikettförväxling kan inte uteslutas.