Taxasida

hamnsenap

Sisymbrium altissimum

L.

hamnsenap är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

hamnsenap är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • hamnsenap
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sisymbrium altissimum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sisymbrium altissimum L.
Svenskt namn
hamnsenap
icelandic
Risadesurt
norwegianBokmal
kjempesennep
norwegianNynorsk
kjempesennep
Finskt namn
unkarinpernaruoho
finlandSwedish
hamnsenap
Danskt namn
Ungarsk vejsennep
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Calle Ljungberg
Flybo mosse torvtäkt, askhögar/mullhögar, Sm 2014-07-23
Calle Ljungberg
Flybo mosse torvtäkt, askhögar/mullhögar, Sm 2014-07-23
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Hamnsenap, som härstammar från centrala och östra Europa, är en konkurrenssvag och kulturberoende växt som kom till Sverige på 1870-talet. Den växer främst på torr, sandig/grusig mark med gles växtlighet eller i lucker jord, t ex på sandiga havsstränder, i akterkanter, grönsaksland, på järnvägsområden, båt- och P-platser, vägkanter, ruiner, soptippar, jordhögar och i grustag.

Hamnsenap har ökat under 1900-talet och är nu bofast på hela kustslätten. I övriga områden är den tillfällig.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Hård 1935.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Hamnsenap är inkommen med frövaror, på sena­re tid särskilt som förorening i gräsmattefrö, ofta på nysådda vägkanter. Arten är ettårig men kan hålla sig kvar genom självsådd, ibland under lång tid, som i Nacka och Vagnhärad. Hamnsenapen tycks vara ökande åtminstone på norra Södertörn.

Sydösteuropa, Främre Asien. I Sverige främst i de sydliga kusttrakterna till Uppland.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Två fynd, båda från slutet av juli 1986, finns belagda i UPS, jfr Danielsson & Nilsson (1988). Storsjö: västra infarten till Storsjö by (18D 3b, SK). Hede: 6,5 km VNV om Långå (17D 5c 4- 2-, LS). Lokalerna ligger på respektive 575 och 465 m ö h. På båda ställena växte arten bland insått gräs på vägrenen. Växtplatserna har därefter besökts årligen t o m 1991, men arten har inte setts vidare.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

904 Sisymbrium altissimum L.

This species is indigenous in Eurasia. As an anthropochorous plant it is widely spread outside the original distribution area, which is tentatively marked by the broken line on the map. It has also been introduced into N. America, where it is widely distributed, partly into S. America, Japan and New Zealand. The present distribution is incompletely circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 264 and map 256). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 192.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Förr ballastväxt, funnen vildväxande i Sverige sedan 1870-talet, numera inkommen med spannmål och gräsfrö.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art; sannolikt inkommen med sjöfarten och ytterligare spridd genom bl.a. järnvägar, samt etablerad (t.ex. i Karlskrona).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Förr införd med barlast, inkommer någon gång tillfälligt med järnvägstrafik, även utsådd på nyanlagda vägrenar. - 8 (8).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

7; några järnvägs- och hamnfynd samt (lokal 4) ett sandgropsfynd; senast sedd 1954 och 1960: Mälarslätten: Arboga l Hamnen 1947 2 ex., 1948 2 ex. på annat ställe, 1949–50 ej återfunnen (Fridell, ARB, 1947). Badelunda 2 Västerås N. station, några ex. 1951 (Almquist). Hallstahammar S 3 Bruket vid martinverkets stickspår, få ex. 1950 (Almquist enligt MALMG. 1970; S)†. Kolbäck 4 †Mellan Sofielund och Kungsladugården, sandgrop, 1 ex. 1922 (Lundman enligt SAM. 1923a). Näsby S 5 Frövi station, några få ex. 1960 (Almquist)(†). Västerås 6 Hamnen 1916 (Lundlbad enligt Sam. I923a)-52 (Edvard Alvén)†. Samlad 1919 (Wollert, VÄ), 1925 (Ohlin, S), 1926 (Wollert, VÄ; Ohlin, GB, LD, S), 1944 (Edvard Alvén, ALV). - Skogslåglandet: Kumla 7 Labackens hpl, 1 ex. 1954 (Almquist)†.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ursprungligen inkommen som adventivväxt med sjö- och järnvägstranporter, dock snabbt etablerad och sedan åtminstone 50 år bofast. Först uppgiven 1884 från Malmö (TSjö i GB).
Förändring och hot: ökning med mer än 75 % och ännu under spridning i landskapet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hamnsenap är ursprunglig i sydöstra Europa och västra Asien men inkommen och etablerad i stora delar av övriga Europa samt norra Nordamerika. Spridningsvägarna har varit flera. Tidiga fynd i Småland gjordes på barlast i hamnarna i Kalmar Kalmar, Oskarshamn Oskarshamn och Västervik Västervik. Något senare, i ett skede när arten främst spreds med östeuropeisk spannmål (Suominen 1979), uppträdde den hos oss huvudsakligen på bangårdar. Ett 20-tal av våra aktuella fynd har gjorts i nyanlagda gräsmattor eller nyanlagda vägslänter, vilket tyder på spridning med gräsfrö. – Förutom i hamnar, stationsområden och insådder uppträder hamnsenapen på tippar, skräpmark, utfyllnader, jordhögar samt på gator i tätorterna, mindre ofta på gårdsplaner och i trädgårdsland.
Funnen i 71 rutor; tidigare uppgifter från 29 rutor. Ganska sällsynt till ganska vanlig i och kring Kalmar, Oskarshamn, Västervik och Jönköping, i övriga delar av Småland sällsynt. – Sen inkomling; bofast i de nämnda tätorterna men i övrigt troligen tillfällig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Hamnsenap är ursprunglig i sydöstra Europa och inkommen till Sverige med sjö- och järnvägstransporter. Några av de tidiga fynden på Öland är gjorda vid hamnar och längs dåvarande järnvägen. På dagens Öland återfinns hamnsenap främst i ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar och med en speciell förkärlek till gamla sandtag. Ibland växer den i vägrenar, åkerkanter, betesmarker (då på slitna partier) samt på sandiga eller steniga havsstränder. Trots namnet är den bara vid ett tillfälle under inventeringen funnen i en hamn.

Hamnsenap har ökat snabbt efter det första fyndet i början av 1900-talet och redan i Sterner (1986) var den spridd över Öland. Växten är fortfarande vanligast i de västra socknarna, Glömminge och söderut till Vickleby, samt i de östra, Runsten och söderut till Sandby. På sydligaste delen av Öland är den ovanlig och den saknas helt på Stora Alvaret. Däremot har den lyckats väl med etablering uppe i de norra socknarna Böda, Högby och Källa, där den knappast alls noterats tidigare. Troligen kommer expansionen att fortsätta. Jämfört med Sterner (1986) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, tillfällig.
Öppen, torr mark på bar sand eller jord, såsom ruderatmark, soptippar och jordhögar. Hamnsenap har inkommit med sjöfarten (möjligen även med hönsfoder). Flera av de lokaler som påträffades under Projekt Gotlands flora har spridda dellokaler. De flesta förekomsterna (15) hittades i Visbyområdet, från Kilen i Västerhejde över folkracebanan i Follingbo till Galgberget och Katrinelund i Visby. Troligen har hamnsenap en fröreserv i kulturmarker, vilket antyds av fynd på platser efter borttagna hus och värn.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Hamnsenap kom förmodligen in med transporter av spannmål i slutet av 1800-talet och spred sig under första hälften av 1900-talet snabbt till hamnar och järnvägsområden. Numera tycks spridningen gå långsammare och man finner oftast hamnsenap på vägkanter, grusplaner, industritomter och soptippar. Utbredningen är mycket ojämn och arten är koncentrerad till bebyggelsecentra.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkomling, växer på störd mark, på gator, på bangårdar, i rabatter och på vägkanter. verkar vara under spridning. Nu ganska vanlig i Göteborgstrakten, sällsynt i övrigt. 106 lokaler i 53 rutor (6 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Hamnsenap förekommer framförallt i södra Sveriges kusttrakter. I Uppland växer arten sällsynt i Stockholmstrakten och landskapets kustsamhällen. 21 kartblad, 29 kvadranter.
Almq. Sällsynt.
Hamnsenap växer på grus och sand i hamnar, längs vägar, på bangårdar och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Hamnsenap har kommit in med kulturen i sen tid. Det första svenska fyndet gjordes 1885 och i Gästrikland påträffades den först 1902 i Gävle hamn av F. Aulin.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vi känner sju gamla fynd av hamnsenap, varav tre uttryckligen från hamn. Ett fynd under vår inventering har gjorts i gräsmatta i tätort.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Funnen några gånger på nyrörd mark i Sundsvallsområdet. Förr även på barlast.