hamnsenap

Hamnsenap, som härstammar från centrala och östra Europa, är en konkurrenssvag och kulturberoende växt som kom till Sverige på 1870-talet. Den växer främst på torr, sandig/grusig mark med gles växtlighet eller i lucker jord, t ex på sandiga havsstränder, i akterkanter, grönsaksland, på järnvägsområden, båt- och P-platser, vägkanter, ruiner, soptippar, jordhögar och i grustag.

Hamnsenap har ökat under 1900-talet och är nu bofast på hela kustslätten. I övriga områden är den tillfällig.

Hård 1935.

Hamnsenap är inkommen med frövaror, på sena­re tid särskilt som förorening i gräsmattefrö, ofta på nysådda vägkanter. Arten är ettårig men kan hålla sig kvar genom självsådd, ibland under lång tid, som i Nacka och Vagnhärad. Hamnsenapen tycks vara ökande åtminstone på norra Södertörn.

Sydösteuropa, Främre Asien. I Sverige främst i de sydliga kusttrakterna till Uppland.

Två fynd, båda från slutet av juli 1986, finns belagda i UPS, jfr Danielsson & Nilsson (1988). Storsjö: västra infarten till Storsjö by (18D 3b, SK). Hede: 6,5 km VNV om Långå (17D 5c 4- 2-, LS). Lokalerna ligger på respektive 575 och 465 m ö h. På båda ställena växte arten bland insått gräs på vägrenen. Växtplatserna har därefter besökts årligen t o m 1991, men arten har inte setts vidare.

904 Sisymbrium altissimum L.

This species is indigenous in Eurasia. As an anthropochorous plant it is widely spread outside the original distribution area, which is tentatively marked by the broken line on the map. It has also been introduced into N. America, where it is widely distributed, partly into S. America, Japan and New Zealand. The present distribution is incompletely circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 264 and map 256). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 192.

Förr ballastväxt, funnen vildväxande i Sverige sedan 1870-talet, numera inkommen med spannmål och gräsfrö.

Ny bofast art; sannolikt inkommen med sjöfarten och ytterligare spridd genom bl.a. järnvägar, samt etablerad (t.ex. i Karlskrona).

Förr införd med barlast, inkommer någon gång tillfälligt med järnvägstrafik, även utsådd på nyanlagda vägrenar. - 8 (8).

7; några järnvägs- och hamnfynd samt (lokal 4) ett sandgropsfynd; senast sedd 1954 och 1960: Mälarslätten: Arboga l Hamnen 1947 2 ex., 1948 2 ex. på annat ställe, 1949–50 ej återfunnen (Fridell, ARB, 1947). Badelunda 2 Västerås N. station, några ex. 1951 (Almquist). Hallstahammar S 3 Bruket vid martinverkets stickspår, få ex. 1950 (Almquist enligt MALMG. 1970; S)†. Kolbäck 4 †Mellan Sofielund och Kungsladugården, sandgrop, 1 ex. 1922 (Lundman enligt SAM. 1923a). Näsby S 5 Frövi station, några få ex. 1960 (Almquist)(†). Västerås 6 Hamnen 1916 (Lundlbad enligt Sam. I923a)-52 (Edvard Alvén)†. Samlad 1919 (Wollert, VÄ), 1925 (Ohlin, S), 1926 (Wollert, VÄ; Ohlin, GB, LD, S), 1944 (Edvard Alvén, ALV). - Skogslåglandet: Kumla 7 Labackens hpl, 1 ex. 1954 (Almquist)†.

Hamnsenap är ursprunglig i sydöstra Europa och inkommen till Sverige med sjö- och järnvägstransporter. Några av de tidiga fynden på Öland är gjorda vid hamnar och längs dåvarande järnvägen. På dagens Öland återfinns hamnsenap främst i ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar och med en speciell förkärlek till gamla sandtag. Ibland växer den i vägrenar, åkerkanter, betesmarker (då på slitna partier) samt på sandiga eller steniga havsstränder. Trots namnet är den bara vid ett tillfälle under inventeringen funnen i en hamn.

Hamnsenap har ökat snabbt efter det första fyndet i början av 1900-talet och redan i Sterner (1986) var den spridd över Öland. Växten är fortfarande vanligast i de västra socknarna, Glömminge och söderut till Vickleby, samt i de östra, Runsten och söderut till Sandby. På sydligaste delen av Öland är den ovanlig och den saknas helt på Stora Alvaret. Däremot har den lyckats väl med etablering uppe i de norra socknarna Böda, Högby och Källa, där den knappast alls noterats tidigare. Troligen kommer expansionen att fortsätta. Jämfört med Sterner (1986) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Öppen, torr mark på bar sand eller jord, såsom ruderatmark, soptippar och jordhögar. Hamnsenap har inkommit med sjöfarten (möjligen även med hönsfoder). Flera av de lokaler som påträffades under Projekt Gotlands flora har spridda dellokaler. De flesta förekomsterna (15) hittades i Visbyområdet, från Kilen i Västerhejde över folkracebanan i Follingbo till Galgberget och Katrinelund i Visby. Troligen har hamnsenap en fröreserv i kulturmarker, vilket antyds av fynd på platser efter borttagna hus och värn.

Hamnsenap kom förmodligen in med transporter av spannmål i slutet av 1800-talet och spred sig under första hälften av 1900-talet snabbt till hamnar och järnvägsområden. Numera tycks spridningen gå långsammare och man finner oftast hamnsenap på vägkanter, grusplaner, industritomter och soptippar. Utbredningen är mycket ojämn och arten är koncentrerad till bebyggelsecentra.