Taxasida

häckspirea

Spiraea salicifolia

L.

häckspirea är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

häckspirea är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • häckspirea
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Spiraea salicifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Spiraea salicifolia L.
Svenskt namn
häckspirea
icelandic
Víðikvistur
norwegianBokmal
hekkspirea
norwegianNynorsk
hekkspirea
Finskt namn
pajuangervot
Danskt namn
Pilebladet spiræa
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Denna prydnadsbuske odlas på många ställen, men jag har bara sett den på en lokal (fäbod), där man kan tala om begynnande förvildning: Vemdalen: Tolbodarna (17E 3a 1- 1-, 1988, BD i UPS, det. Th. Karlsson).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Häckspirea är en gammal prydnadsväxt som särskilt förr var vanlig i odling. Den bofasta arten kvarstår länge och sprider sig vegetativt med underjordiska skott från odlingsplatserna till vägkanter, banvallar, betesmarker, åkerkanter och rösen. Ibland är den också spridd från utkast till vägslänter, grustag, bryn etc.

Arten har sitt ursprung i nordöstra Asien. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1769.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1700-talet. Omnämnd odlad från Örebro trädgårdar (Bagge 1785) och Tjälvesta säteri, holme i Kyrksjön (Samzelius ms 1767) men då flera olika spireor fram till 1990-talet ofta kallades häckspirea är det omöjligt att avgöra arten utan beläggex.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Häckspirea Spiraea salicifolia infördes till (södra) Sverige vid mitten av 1700-talet (Lundquist 1994). Den var nog den art som mest planterades som prydnad vid bebyggelse i Hälsingland under 1800-talet. Nuförtiden planteras den sällan. Den är enastående livskraftig i och utanför trädgårdar. Den bildar täta bestånd som genom korta skott långsamt breder ut sig och kan kvarstå långt efter att byggnader totalt har försvunnit från en plats. Den växer både på torr och på våt mark och kan i odlingskanter mot sumpskog eller strand uppträda fullständigt naturaliserad och mycket konkurrenskraftig. På vintern utmärker häckspirea sig genom barkens rostfärg, som kontrasterar mot vide, gråal och andra som har grå eller gröngrå bark.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art; odlad som prydnadsbuske och förvildad t.ex. vid vägkanter nära bebyggelse, samt kvarstående vid torpruiner. Häckspirea är etablerad och naturaliserad vid Kummeln i Augerum, samt även naturaliserad t.ex. vid Kroksjömåla i Hällaryd och Bergsmåla i Eringsboda.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän upp till Övre Bergslagen, där spridd. Utbredningstyp: S1 (pU).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: fordom ofta odlad prydnadsbuske; ofta länge kvarstående efter odling och utkast och mycket kraftigt vegetativt spridd och bofast, dessutom ibland vidare spridd längs vattendrag med ivägflytande rotdelar eller med schaktmassor och nu närmast att betrakta som naturaliserad. Först belagd 1866 från Stoby (NJoh det. TKa i LD), men odlad sedan slutet av 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare TKa. Observera att många äldre uppgifter under detta namn torde avse andra taxa inom gruppen vilken först under senare år blivit fullt utredd.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Häckspirea är ursprunglig dels i sydöstra Europa, dels i östra Asien. Den är betydligt äldre i odling än övriga spireor och har planterats i Sverige i varje fall sedan tidigt 1700-tal. För Smålands del dröjde det dock till 1810 innan uppgifter om dess odling dök upp. Arten påträffas särskilt vid övergiven bebyggelse, där den ofta sprider sig med krypande jordstammar och bildar snår. Den är självsteril och sätter därför normalt inte frö – ett bestånd består för det mesta av ett enda vegetativt uppförökat exemplar.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Häckspirea härstammar från sydöstra Europa, nordöstra Asien och Japan. Växten har odlats i vårt land sedan 1700-talet. På Öland finns ett första belägg från 1907 men det framgår inte om det rör sig om ett odlat exemplar. Häckspirea är självsteril men sprider sig vegetativt genom rotskott och kan bilda kraftiga bestånd. Inga kända förekomster på Öland har lång kontinuitet och den förefaller på Öland vara mer ovanlig än exempelvis klasespirea S. × billardii. Eftersom den lätt kan förväxlas med närstående taxa har endast fynd med belägg tagits med.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Förr ofta odlad prydnadsbuske, som liksom andra spireor står kvar på odlingsplatsen länge och sprider sig med rotskott och bildar utbredda bestånd. Sprids vidare med rotdelar till vägkanter och skräpmark av olika slag.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsbuske, från nordöstra Asien, sedan länge allmänt odlad. Kallas för ”justron” i södra Skaraborg. Kvarstående på ödetomter. Belagd från ett tjugotal lokaler i Södra Skaraborg och Älvsborgs län.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Östra Sibirien. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland tämligen allmän – (24%). Häckspirean är en tidigare mycket odlad prydnadsbuske som numera nästan kommit ur bruk. I lätt jord är den närmast outrotlig och växer ofta som kvarstående i stora buskage på övergivna torpgrunder eller intill äldre bebyggelse. Den förekommer ofta på vägrenar, åslänter och järnvägsbankar, antagligen delvis utplanterad. Arten tycks endast sprida sig vegetativt.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Ursprunglig i Östeuropa och Asien; tämligen sällsynt i Uppland, men en av de spirea-arter som oftast förekommer vildväxande. 125 kartblad, 156 kvadranter.
Almq. Ofta odlad; av gammalt kvarstående.
Häckspirea har påträffats kring bebyggelse, på ödetomter, banvallar, vägkanter och trädgårdsutkast.

Rotskottbildning leder till att häckspirea bildar mycket utbredda bestånd. Så är exempelvis fallet vid det nu helt utplånade båtsmanstorpet Knuters i skogen väster om Lövstabruk, där den växer i stor mängd, kanske avläggare av den spirea som redan Celsius noterade.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Häckspirean är den oftast antecknade arten i släktet under inventeringen. Kontrollerade förekomster har dock ibland visat sig vara felbestämda. Häckspirea var enligt Arnell (1902) en av de vanligaste prydnadsbuskarna vid gårdar i södra delen av landskapet vid 1800-talets slut. Täta snår av häckspirea har noterats i vägkanter nära bebyggelse på några ställen. I övrigt har arten mest hittats längs banvallar, på ödetomter och vid trädgårdsutkast.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Häckspirea är sedan gammalt (åtminstone sedan 1800-talet) allmänt odlad även i skogsbygden och på fäbodar, allmänt kallad bondspirea. Den är ofta kvarstående och vegetativt expanderande kring gårdar och i vägkanter, så redan vid sekelskiftet 1800–1900.