häckspirea

Denna prydnadsbuske odlas på många ställen, men jag har bara sett den på en lokal (fäbod), där man kan tala om begynnande förvildning: Vemdalen: Tolbodarna (17E 3a 1- 1-, 1988, BD i UPS, det. Th. Karlsson).

Häckspirea är en gammal prydnadsväxt som särskilt förr var vanlig i odling. Den bofasta arten kvarstår länge och sprider sig vegetativt med underjordiska skott från odlingsplatserna till vägkanter, banvallar, betesmarker, åkerkanter och rösen. Ibland är den också spridd från utkast till vägslänter, grustag, bryn etc.

Arten har sitt ursprung i nordöstra Asien. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1769.

Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1700-talet. Omnämnd odlad från Örebro trädgårdar (Bagge 1785) och Tjälvesta säteri, holme i Kyrksjön (Samzelius ms 1767) men då flera olika spireor fram till 1990-talet ofta kallades häckspirea är det omöjligt att avgöra arten utan beläggex.

Häckspirea Spiraea salicifolia infördes till (södra) Sverige vid mitten av 1700-talet (Lundquist 1994). Den var nog den art som mest planterades som prydnad vid bebyggelse i Hälsingland under 1800-talet. Nuförtiden planteras den sällan. Den är enastående livskraftig i och utanför trädgårdar. Den bildar täta bestånd som genom korta skott långsamt breder ut sig och kan kvarstå långt efter att byggnader totalt har försvunnit från en plats. Den växer både på torr och på våt mark och kan i odlingskanter mot sumpskog eller strand uppträda fullständigt naturaliserad och mycket konkurrenskraftig. På vintern utmärker häckspirea sig genom barkens rostfärg, som kontrasterar mot vide, gråal och andra som har grå eller gröngrå bark.

Ny bofast art; odlad som prydnadsbuske och förvildad t.ex. vid vägkanter nära bebyggelse, samt kvarstående vid torpruiner. Häckspirea är etablerad och naturaliserad vid Kummeln i Augerum, samt även naturaliserad t.ex. vid Kroksjömåla i Hällaryd och Bergsmåla i Eringsboda.

Tämligen allmän upp till Övre Bergslagen, där spridd. Utbredningstyp: S1 (pU).

Status: fordom ofta odlad prydnadsbuske; ofta länge kvarstående efter odling och utkast och mycket kraftigt vegetativt spridd och bofast, dessutom ibland vidare spridd längs vattendrag med ivägflytande rotdelar eller med schaktmassor och nu närmast att betrakta som naturaliserad. Först belagd 1866 från Stoby (NJoh det. TKa i LD), men odlad sedan slutet av 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare TKa. Observera att många äldre uppgifter under detta namn torde avse andra taxa inom gruppen vilken först under senare år blivit fullt utredd.

Häckspirea är ursprunglig dels i sydöstra Europa, dels i östra Asien. Den är betydligt äldre i odling än övriga spireor och har planterats i Sverige i varje fall sedan tidigt 1700-tal. För Smålands del dröjde det dock till 1810 innan uppgifter om dess odling dök upp. Arten påträffas särskilt vid övergiven bebyggelse, där den ofta sprider sig med krypande jordstammar och bildar snår. Den är självsteril och sätter därför normalt inte frö – ett bestånd består för det mesta av ett enda vegetativt uppförökat exemplar.

Häckspirea härstammar från sydöstra Europa, nordöstra Asien och Japan. Växten har odlats i vårt land sedan 1700-talet. På Öland finns ett första belägg från 1907 men det framgår inte om det rör sig om ett odlat exemplar. Häckspirea är självsteril men sprider sig vegetativt genom rotskott och kan bilda kraftiga bestånd. Inga kända förekomster på Öland har lång kontinuitet och den förefaller på Öland vara mer ovanlig än exempelvis klasespirea S. × billardii. Eftersom den lätt kan förväxlas med närstående taxa har endast fynd med belägg tagits med.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.

Förr ofta odlad prydnadsbuske, som liksom andra spireor står kvar på odlingsplatsen länge och sprider sig med rotskott och bildar utbredda bestånd. Sprids vidare med rotdelar till vägkanter och skräpmark av olika slag.

Ursprunglig i Östeuropa och Asien; tämligen sällsynt i Uppland, men en av de spirea-arter som oftast förekommer vildväxande. 125 kartblad, 156 kvadranter.
Almq. Ofta odlad; av gammalt kvarstående.
Häckspirea har påträffats kring bebyggelse, på ödetomter, banvallar, vägkanter och trädgårdsutkast.

Rotskottbildning leder till att häckspirea bildar mycket utbredda bestånd. Så är exempelvis fallet vid det nu helt utplånade båtsmanstorpet Knuters i skogen väster om Lövstabruk, där den växer i stor mängd, kanske avläggare av den spirea som redan Celsius noterade.