gyttrad igelknopp

Arten är inte tidigare publicerad från Härjedalen. Den samlades av Birger i Överhogdal (troligen 17E 1j, 1905, i S) och bestämdes sedermera av T. Vestergren, som på etiketten noterade att den var ny för provinsen. Bestämningen bekräftades av G. Samuelsson 1919. – Inga detaljer om lokalens läge och miljöförhållanden föreligger. Den torde dock ligga ca 300 m.ö.h.

382 Sparganium glomeratum Laest. ex Beurl.

This species is irregularly distributed in Eurasia and N. America. However, only scattered occurrences are known from Siberia and N. America. On the whole the distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 78 and map 70).

Gyttrad igelknopp är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer främst i näringsfattiga vatten - ibland i någorlunda opåverkade miljöer, t ex mindre skogsbäckar, men framför allt i diken, dammar och torvtäkter. Med några få undantag uppträder den sparsamt och bildar sällan större bestånd.

Vatten- och myrväxt, spridd i Skogsbygden vid näringsfattiga sjöstränder, tjärnar, bäckar, skogs- och järnvägsdiken. Växten är möjligen förbisedd men i Viby har registrerats 18 lokaler (Nilsson 1978).

Gammal bofast art.

Hartman 1889.

Tjärnar, sumpiga sjöstränder och vikar, gölar och sumpiga partier vid skogsbäckar och åar, diken. -40 (26).

Utbredning mycket lik följande arts. Oftast förbisedd men kan förmodas vara allmän-tämligen allmän i Bergslagens och Skogslåglandets skogs- och myrtrakter, med tämligen oförändrad frekvens nående ned till Mälarslätten. I Hallstahammar N 22 karterade lokaler hos MALMGREN (1970). Endast ett fynd på Mälarslätten: Björskog: Kampfallet 1960 (Hamrin). Liksom beträffande S. gramineum bestäms utbredningen av växtens bundenhet till tämligen oligotrof miljö. Utbredningstyp: N1.

Gyttrad igelknopp växer på dy i stilla eller långsamt flytande vatten i sur och näringsfattig miljö, särskilt i myrdiken och torvgravar, mera sällan i naturliga skogsbäckar. Någon gång finner man den i små skogskärr och dammar men knappast någonsin i sjöar och större åar.

Lénström (1888): från Gothemsån nära Harstäde i Dalhem 1878 (även hos Krok 1889, A. Nilsson enligt Johansson 1897) samt i en brya mellan ”Segdebyäng” och Snauvalds åker i Hörsne (Bara) (H. Kahl). Säggebyäng låg norr om Bara ödekyrka (Ortnamnsregistret). Johansson (1897) verkar inte ha sett belägg av arten, men anför den utan anmärkning. Vi har inte sett några kollekter från Gotland och betraktar inte arten som säkert påvisad på Gotland.

Gyttrad igelknopp växer i näringsfattiga vatten som skogs- och myrdiken, torvgravar och längs kärrdråg. Den förekommer endast i skogstrakter och tycks ha minskat sedan förra inventeringen, kanske beroende på utdikning och avverkning.

Gyttrad igelknopp växer i skogsbäckar, skogsdiken och blöta alkärr. Arten tycks ha förbisetts av äldre tiders botanister.

Gyttrad igelknopp är ganska ovanlig, förekommer i liten mängd och dyker upp i grunt vatten i många typer av våta miljöer. Det finns få anteckningar om dess egenheter. När det länge under för- och högsommaren 1987 var högt vatten i Ljusnan utvecklade den vid Varpens strand flytblad, tillsammans med ordinära uppstående blad. I en blocksänka i Los sågs den selektivt betad av älg. Dess lokaler beskrivs av inventerarna som bäck, strand vid större vatten, dike eller grop i åker, å, vät, göl eller myrtag, skogskärr, vägdike, dike i myr eller skog. Gemensamt för lokalerna är att de är våta och att vattnet är måttligt strömmande eller stillastående. Ungefär 40 % av lokalerna är i bäckmiljöer i skog. Arten tycks tolerera stora variationer i vattennivå. Den är, näst efter blåsstarr, den vanligaste av de arter som växer i vätar – vattensamlingar i skog som styrs av grundvattennivån och alltså har ett kraftigt men långsamt varierande vattenstånd.