
gyttrad igelknopp
Sparganium glomeratum
gyttrad igelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

gyttrad igelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- gyttrad igelknopp


Inga nycklar finns för detta taxon.
Härjedalens kärlväxtflora
Arten är inte tidigare publicerad från Härjedalen. Den samlades av Birger i Överhogdal (troligen 17E 1j, 1905, i S) och bestämdes sedermera av T. Vestergren, som på etiketten noterade att den var ny för provinsen. Bestämningen bekräftades av G. Samuelsson 1919. – Inga detaljer om lokalens läge och miljöförhållanden föreligger. Den torde dock ligga ca 300 m.ö.h.
Atlas of North European vascular plants
382 Sparganium glomeratum Laest. ex Beurl.
This species is irregularly distributed in Eurasia and N. America. However, only scattered occurrences are known from Siberia and N. America. On the whole the distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 78 and map 70).
Hallands Flora
Gyttrad igelknopp är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer främst i näringsfattiga vatten - ibland i någorlunda opåverkade miljöer, t ex mindre skogsbäckar, men framför allt i diken, dammar och torvtäkter. Med några få undantag uppträder den sparsamt och bildar sällan större bestånd.
Närkes flora
Vatten- och myrväxt, spridd i Skogsbygden vid näringsfattiga sjöstränder, tjärnar, bäckar, skogs- och järnvägsdiken. Växten är möjligen förbisedd men i Viby har registrerats 18 lokaler (Nilsson 1978).
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Flora över Dal
Hartman 1889.
Ångermanlands flora
Tjärnar, sumpiga sjöstränder och vikar, gölar och sumpiga partier vid skogsbäckar och åar, diken. -40 (26).
Västmanlands Flora
Utbredning mycket lik följande arts. Oftast förbisedd men kan förmodas vara allmän-tämligen allmän i Bergslagens och Skogslåglandets skogs- och myrtrakter, med tämligen oförändrad frekvens nående ned till Mälarslätten. I Hallstahammar N 22 karterade lokaler hos MALMGREN (1970). Endast ett fynd på Mälarslätten: Björskog: Kampfallet 1960 (Hamrin). Liksom beträffande S. gramineum bestäms utbredningen av växtens bundenhet till tämligen oligotrof miljö. Utbredningstyp: N1.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %.
Smålands flora
Gyttrad igelknopp växer på dy i stilla eller långsamt flytande vatten i sur och näringsfattig miljö, särskilt i myrdiken och torvgravar, mera sällan i naturliga skogsbäckar. Någon gång finner man den i små skogskärr och dammar men knappast någonsin i sjöar och större åar.
Gotlands flora
Lénström (1888): från Gothemsån nära Harstäde i Dalhem 1878 (även hos Krok 1889, A. Nilsson enligt Johansson 1897) samt i en brya mellan ”Segdebyäng” och Snauvalds åker i Hörsne (Bara) (H. Kahl). Säggebyäng låg norr om Bara ödekyrka (Ortnamnsregistret). Johansson (1897) verkar inte ha sett belägg av arten, men anför den utan anmärkning. Vi har inte sett några kollekter från Gotland och betraktar inte arten som säkert påvisad på Gotland.
Bohusläns Flora
Gyttrad igelknopp växer i näringsfattiga vatten som skogs- och myrdiken, torvgravar och längs kärrdråg. Den förekommer endast i skogstrakter och tycks ha minskat sedan förra inventeringen, kanske beroende på utdikning och avverkning.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Gyttrad igelknopp växer i skogsbäckar, skogsdiken och blöta alkärr. Arten tycks ha förbisetts av äldre tiders botanister.
Upplands flora
Gyttrad igelknopp växer framför allt i skogsdiken, men även i sumpskogar, bäckar och öppna kärr.
Förändring 0 %.
Gästriklands flora
Den vanligaste följearten är topplösa (28%) följd av ältranunkel, dvärgigelknopp, svalting och kabbleka.
Hälsinglands flora
Gyttrad igelknopp är ganska ovanlig, förekommer i liten mängd och dyker upp i grunt vatten i många typer av våta miljöer. Det finns få anteckningar om dess egenheter. När det länge under för- och högsommaren 1987 var högt vatten i Ljusnan utvecklade den vid Varpens strand flytblad, tillsammans med ordinära uppstående blad. I en blocksänka i Los sågs den selektivt betad av älg. Dess lokaler beskrivs av inventerarna som bäck, strand vid större vatten, dike eller grop i åker, å, vät, göl eller myrtag, skogskärr, vägdike, dike i myr eller skog. Gemensamt för lokalerna är att de är våta och att vattnet är måttligt strömmande eller stillastående. Ungefär 40 % av lokalerna är i bäckmiljöer i skog. Arten tycks tolerera stora variationer i vattennivå. Den är, näst efter blåsstarr, den vanligaste av de arter som växer i vätar – vattensamlingar i skog som styrs av grundvattennivån och alltså har ett kraftigt men långsamt varierande vattenstånd.