Gotlands flora
Ursprunglig.
Gotlandssippa växer på öppen hällmark eller i hällmarkstallskog. Den håller sig till torrare partier nära enbuskar och undviker plana, sprickfria ytor. Den sprids till platser där vegetationen är något störd och växer t.ex. även i vägkanter. Förekomsten på Torsburgen har överlevt skogsbranden 1992, som tycks ha börjat nära gotlandssippans växtplats och därför inte brände av humuslagret lika kraftigt där som längre norrut.
På den stora lokalen vid Russvätar i Ardre, där gotlandssippa först upptäcktes, ökade den starkt under 1900-talet. Johansson (1912) skrev att han i maj 1911 såg ”hundratals blommor i sina tidigaste utvecklingsstadier”. Han nämnde att lokalen låg i närheten av ett mjölkningsställe, så man får utgå från att den då betades av kor. Efter upphört skogsbete ”för 20–25 år sedan” noterades gotlandssippa vara i stark spridning 1945 (Pettersson ms). Lindell (2007) angav att fler än 10 000 plantor fanns i området, och vid en inventering 2009 inräknades närmare 39 000 blommande exemplar (Petersson 2009c). Utgående från siffror framtagna i Lindells pågående rutinventeringar beräknades den sammantagna populationen år 2009 för denna växt till ca 140 000 plantor (inklusive de vegetativa; Petersson 2010b). Lindell (1996, 1998) har undersökt släktskapsförhållandena med närstående arter och har under senare år även följt beståndens utveckling. Ett åtgärdsprogram har tagits fram (Lindell 2007).
Gotlandssippa är endemisk för Gotland, ingår i EU:s art- och habitatdirektiv och är fridlyst.