Taxasida

etternässla

Urtica urens

L.

etternässla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

etternässla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • etternässla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Urtica urens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Urtica urens L.
Svenskt namn
etternässla
icelandic
Smánetla
norwegianBokmal
smånesle
norwegianNynorsk
smånesle
Finskt namn
rautanokkonen
finlandSwedish
etternässla
Danskt namn
Liden nælde
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2019-07-10
Thomas Gunnarsson
Sandbyborg,Sandby,Mörbylånga 2015-08-06
Thomas Gunnarsson
Sandbyborg,Sandby,Mörbylånga 2015-08-06
Thomas Gunnarsson
Sandbyborg,Sandby,Mörbylånga 2015-08-06
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-07-31
Peter Ståhl
Södra Åbyggeby 2024-09-15
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-09-03
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-09-03
Calle Ljungberg
Versnäs, Sm 2015-10-11
Calle Ljungberg
Södra Långgatan 27A, Målilla, Sm 2014-07-25
Calle Ljungberg
Södra Långgatan 27A, Målilla, Sm 2016-07-03
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

637 Urtica urens L.

This distinct species originates probably from C. Europe and the Mediterranean area. It now has a wide, almost worldwide distribution, although the occurrences in the southern hemisphere are still scattered. The N. American part of the map is incomplete. With its present distribution this species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 272 and map 264).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Etternässla är en gammal, kulturgynnad art. De förekomster man hittar i ursprunglig miljö på havssträndernas tångvallar bör nog tolkas som sekundära (jämför stillfrö Descurainia sophia och klibbkorsört Senecio viscosus). I övrigt växer den ettåriga, ljuskrävande och ganska konkurrenssvaga arten främst på kväverika och gärna lätta jordar. Vanliga kulturståndorter är grönsaks- och potatisland, handelsträdgårdar, plantskolor, gödselstäder, hönsgårdar etc.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Som läkeört nyttjat gårdsogräs, avsiktligt infört och förvildat. Allm. i Närke (Gellerstedt 1852 , Hartman 1866), också i Örebrotrakten (Hedera 1887). Det fanns vid Harge i Hammar vid alla gårdar i byn 1928 (Broddeson ms) och ”mångenstädes” i Tylöskog i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Den var länge täml. allm. i Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1986) men sågs under 1900-talets slut på stark tillbakagång i de flesta socknar och betecknades sälls.–spridd enl. sentida inventeringar.

Etternässla växer i starkt påverkad vegetation i mull- och kväverika jordar som rabatter och trädgårdsland, förr även i hönsgårdar och enl. Nilsson ibland i växthus. Mycket rika bestånd har setts i sandjordsåkrars gödslade potatisland och vid gödselstäder i Götlunda under 1970–1980-talen.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

På Mälarslätten ännu spridd, för övrigt tämligen sällsynt men funnen i sen tid i alla regioner. Anhopning i SÖ torde främst hänga samman med gårdarnas täthet.

Utbredningstyp: S1.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Förr möjligen vanligare. - 21 (14).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Thedenius (1839).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Den kväveälskande etternässlan uppträder främst som ogräs i trädgårdsland och rabatter. Den är också vanlig i potatisland, på gårdsplaner, kring ladugårdar och i hönsgårdar (där den lämnas ifred av hönsen). I gårdsmiljöerna är den troligen på tillbakagång. På gödselstackar ser man den betydligt mera sällan än den mera konkurrenskraftiga brännässlan U. dioica. Däremot växer etternässlan gärna på gödslade betesmarker, jordhögar, tippar och annan skräpmark. Den är numera vanlig i handelsträdgårdar, varifrån den sprider sig med försålda plantor.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Etternässla är ettårig och växer på frisk, näringsrik och öppen mark som helst ska vara fri från konkurrerande växtlighet. Den uppges av Sterner (1938) vara ursprunglig på havsstränder där den växer på driftvallar med tång. Idag utgörs etternässlans lokaler till 1/3 av havssträndernas tångvallar och sandstränder och till 1/3 av ruderatmiljöer (jordhögar och stentippar ). Resterande tredjedel delas mellan åkrar (grödor som majs, potatis och jordgubbar), gårdsmiljöer (trädgårdsland, hönsgårdar och gödselstackar) samt betesmarker som är trampade och gödslade (påfallande ofta med fårbete). Troligen är den vanligare i gårdsmiljöer än vad siffrorna visar eftersom inte alla inventerare känner sig bekväma med att gå in på tomtmark och fingranska orensade trädgårdsland.

Etternässla är fortfarande vanlig på dagens Öland men saknas på Stora Alvaret och blir ganska sällsynt norr om Borgholm. Den har minskat något beroende på att den är konkurrenssvag och ersätts av högväxta arter som släktingen brännässla U. dioica som har fördelen av att vara perenn. De flesta gårdsmiljöer och trädgårdsland är idag mer välstädade än på Sterners tid. På havsstränder klarar den sig bättre, i alla fall så länge betesdjuren går ända ner till strandkanten och genom sitt tramp och bete håller annan växtlighet i schack.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammalt ogräs.
Gödslad, blottad eller störd jord vid gårdar, gödselstäder, jordupplag och trädgårdsland; även åkrar eller betad mark där djur trampat, ibland kvar efter det att beteshävden upphört, exempelvis nedom klintkanter och i grottor. Etternässla finns också på havsstränder, i tångvallar. Förekomsterna i tångvallar förknippades av Englund (1942) med tångtäkten. Hans utbredningskarta visade lokalområden vid stränderna i VamlingboSundre och SilteEksta, där vi i dag bara har gjort två fynd.

Jämfört med frekvensen vid slutet av 1800-talet, ”Allest.” hos Johansson (1897), har etternässla gått tillbaka. Troligen beror detta på en mer restriktiv gödselhantering i våra dagar samt mindre antal lösgående höns och grisar (etternässla är ettårig och gynnas av blottad, näringsrik jord).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Etternässla växer gärna ljusöppet på bar kväverik jord i trädgårdsland, plantskolor, handelsträdgårdar, intill ladugårdar, hönshus och dynghögar. Den konkurrenssvaga arten har gått tillbaka mycket starkt sedan föregående inventering, säkert på grund av annan gödselhantering och allmän uppsnyggning kring uthus och på gårdar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, finns vanligen som ogräs i trädgårdar och på kolonilotter, någon gång kring ladugårdar och på jordhögar. Angavs tidigare som allmän, men aktuella uppgifter saknas nu på många håll. Troligen beror detta mest på att de flesta undvikit att inventera i trädgårdar. 309 lokaler i 233 rutor (28 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
I Sörmland mindre allmän – (14%). Etternässlan är en ettårig ört vars hemvist är feta trädgårdsland, ladugårdsbackar, hönsgårdar och gödselstäder, mest kring äldre bebyggelse. I städerna var den förr vanlig på gödslade gator och gårdar och åtminstone i Stockholm är den ännu vanlig i planteringar och på gator. Etternässlan beskrivs av äldre författare (Almquist & Asplund 1937) vanligen som allmän men arten har minskat i samband med upp hörande kreaturshållning och uppsnyggning av gödselstäder.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen sällsynt i Uppland, saknas längst i väster. 179 kartblad, 233 kvadranter.
Almq. Allmän, till odlingsgränsen; sällan längre ut.
Etternässla uppträder som ogräs, främst i trädgårdsland och potatisåkrar, lokalt i stora bestånd. Den finns även i gårdsmiljöer, speciellt hönsgårdar, på skräpmarker och även i rabatter i städernas parker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Etternässlan är inkommen med kulturen. Den angavs som allmän i Gävle under 1800-talet. Arnell (1924b) bedömde den dock som sparsam i landskapet. Totalt finns 18 gamla lokaler jämfört med 11 moderna. Arten har uppenbarligen minskat starkt men orsakerna till minskningen är inte kända.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Etternässla är ettårig. Den blommar i mjölkens tid. Inga gröna delar övervintrar. Som framgår av det följande är det tveksamt om frön bildas och övervintrar.
Etternässlan uppgavs både av Hartman (1854) och Wiström (1898) som allmän i Hälsingland. Tretton gamla lokaler är kända men deras miljö obekant. Möjligen överensstämmer en av våra lokaler med en gammal (Svabensverk). Vi har hittat arten på fjorton nya lokaler. Av dessa är elva i handelsträdgård, i trädgård eller på nyutlagd jord på vägbank, övriga på andra typer av starkt kulturpåverkade marker. Vid återbesök på lokaler där den hittats i rabatt, på nyligen påförd jord, torv eller bark, har den inte kunnat återfinnas. I ett växthus i en handelsträdgård, under odlingsbänkarna, kan man se massor av plantor av arten. Den verkar starkt knuten till den jord som används i verksamheten. Möjligen är etternässlan utomhus beroende av ständig tillförsel av nya frön. Några äldre observationer vid bondgårdar tyder dock på motsatsen.
Även i Gästrikland är arten knuten till liknande starkt kulturpåverkade miljöer, och har minskat starkt (Ståhl 2016). I Hälsingland uppträder den numera bara som tillfällig.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Etternässlan är idag ett av landskapets sällsyntaste trädgårdsogräs. Den har under senare decennierna främst hittats vid äldre och ofta större bondgårdar vid kusten och i Ljungans dalgång. På dessa gamla gårdar tycks trädgårdslandet ha funnits på samma plats sedan mycket länge. I ett fall är arten sedd i en handelsträdgård, anlagd på 1950-talet (Alnö, Usland). Arten uppträder i små populationer bland andra ogräs och kräver välgödslad mulljord. Jämför man med Collinders uppgifter tycks etternässlan ha minskat starkt och är idag närmast försvinnande. Orsakerna till detta är oklara.