Taxasida

brudbröd

Filipendula vulgaris

Moench

brudbröd är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

brudbröd är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • brudbröd
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Filipendula vulgaris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Filipendula vulgaris Moench
Svenskt namn
brudbröd
norwegianBokmal
knollmjødurt
norwegianNynorsk
knollmjødurt
Finskt namn
sikoangervo
finlandSwedish
brudbröd
Danskt namn
Knoldet mjødurt
Foton
Torbjorn Tyler
Holma Ängar i Höör socken 2020-06-09
Thomas Gunnarsson
Alböke västerut,Alböke,Borgholm 2019-06-15
Thomas Gunnarsson
Möckelmossen österut,Stenåsa,Mörbylånga 2019-06-14
Thomas Gunnarsson
Alböke västerut,Alböke,Borgholm 2019-06-18
Thomas Gunnarsson
Hörninge mosse,Köping,Borgholm 2016-06-20
Mats Runeson
Opparyd, Grimslöv 2026-01-19
Mats Runeson
Opparyd, Grimslöv 2026-01-19
Mats Runeson
Opparyd, Grimslöv 2026-01-19
Mats Runeson
Opparyd, Grimslöv 2026-01-19
Mats Runeson
2025-06-20
Mats Runeson
2025-06-20
Cloé Lucas
2025-06-20
Patrik Engström
Stenåsa 2024-06-08
Peter Ståhl
Järvsta, Gävle 2011-06-19
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2009-06-20
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2010-06-27
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2010-06-27
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2022-06-26
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2012-06-18
Lars Efraimsson
Runmarö, Värmdö kommun 2012-07-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

En kollekt med skolherbarieetikett föreligger: Tännäs: Fjällnäs (1919, Brita Lindquist, GB). Det måste ha varit en tillfällig förekomst (om inte feletikettering).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1047 Filipendula vulgaris Moench

Syn.: F. hexapetala Gil.

This mainly Eurasiatic species avoids the oceanic parts of W. Europe. In the northernmost places it is occasional. It is reported as introduced locally to eastern N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 223.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Brudbröd är en ursprunglig men betesgynnad art. I norra Halland utgör den kalkgynnade växten ett karakteristiskt inslag i de rika, synvända branternas vegetation. I övrigt växer den ganska sparsamt i solöppna, torra/friska och ofta blockiga naturbetesmarker samt på åkerhällar och åkerrenar. Några gånger är den också funnen på järnvägsområden.

Brudbröd, som minskat under 1900-talet, hör till den grupp av växter som hotas genom att naturbetesmarker blir allt ovanligare. Även gräsens ökande dominans genom kvävenedfallet bidrar till försämring av artens fortlevnadsmöjligheter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Spridd–allm. på Närkeslätten i torrängar vid åker- och haghällar, bryn och gläntor. Enl. Kjellmert var den täml. sälls. i Svennevad. Den gynnas av närhet till kalk- och skifferbrott, hyttslagg, kalktorrängar m.m. men saknas mestadels i Skogsbygden.

Vid Ervalla station i Axberg har månghundraåriga lämningar av växten påträffats (Kjellmark 1899).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Mälarslätten och i Sydöstligaste Skogslåglandet, högre upp hastigt minskande-försvinnande. Frånsett primärlokal, där den nu är utgången, i Bergslagen endast känd från kalkområdet. Uppenbarligen värmekrävande, på olika sätt gynnad av Sydöstra Västmanlands kontinentala klimatförhållanden. Utbredningstyp: S4.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Perenn, rosettbärande, 3–5 dm hög ört. Parbladigt sammansatta blad med flikar i 2 storlekar. De största är ca 1 cm långa och mycket kraftigt tandade. Flikarnas yta ligger i stort sett i samma plan. Det syns i regel mycket tydligt att de inte är strikt motsatta. Det sista paret utgörs av stora flikar som är sammanvuxna med ändfliken till en 3-flikig slutflik. I toppen med en rätt oordnad, grenad samling vita, 6-taliga blommor, som är rödaktiga i knoppstadiet. Frukten är en rak, hårig nöt.

Brudbröd är kalkgynnad och växer på torr öppen mark. Bildar knölliknande upplagsorgan på rötterna. Det är de som är “brudbröden”!

Förväxlingsrisk:
Som blommande omisskännlig.
Älggräs (Filipendula ulmaria) har bredare blad och de största småbladen är dubbelt sågtandade. Flikarnas yta ligger ej i samma plan.
Hos småborrar (Agrimonia) (norrut till Hälsingland) är de 3 yttersta småbladen är ej sammanvuxna. Stängellösa rosetter av brudbröd kan likna röllika (Achillea millefolium), men den har mer finflikiga småblad som absolut inte bildar ett enda plan.
Av flockblomstriga växter (fam. Apiaceae) kan särskilt kummin (Carum carvi) likna brudbröd. Den har dock tunnare, mer finflikiga småblad, som oftast är riktade så att varje par småblad bildar ett eget plan under det nästföljande paret flikar (“som en trappa”).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Brudbröd växer helst på öppna och varma platser med genomsläpplig, basrik eller neutral jord. Växten är ett karakteristiskt inslag i den artrika torrängen, särskilt på grusåsar, steniga och grusiga moränkullar, berghyllor och hällmarker där jordlagret inte är för tunt. Österut återfinns den även i gles lövskog. Man finner den också i hagar, på åkerrenar och vägkanter.

I hagmarkerna ökar arten den närmaste tiden efter att hävden minskat eller upphört, men den försvinner i allmänhet efter några decennier.

Brudbröd odlas ibland som prydnadsväxt och ett par av de få förekomsterna i väster och söder representerar förvildningar.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Brudbröd är en karaktärsart för växtsamhället ängshavretorräng och är vanlig i betade, kalkpåverkade torrängar där den även klarar sig, åtminstone tillfälligt, när hävden upphör. På alvaret ses den främst på örtrika torrängsryggar med glest stående enbuskar, ibland i karster, grusalvar eller på sprickrika kalkstensplatåer. Brudbröd växer också i lövskogsgläntor, glesare tallskogar, betade hässlen och slåtterängar. Även åkerkanter, tuviga fuktängar och skogsvägar kan hysa arten. Någon gång är den funnen på lokaler av ruderatkaraktär som gamla sandtag och stenbrott.

Brudbröd är mycket vanligt på större delen av Öland. Stora Alvaret, Mittlandet, västra stenkusten och östra sjömarken är ställen där växten uppträder frekvent. Endast Bödas kalkfattiga barrskogar högst uppe i norr gapar tomma på brudbröd liksom odlingslandskapet i sydväst i den hårt brukade Mörbylångadalen. Utbredningskartan visar hur utbredda kalkrika torrängar är på Öland.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Torr, öppen mark: gärna i tunn sand på hällmark eller kalkberg, ofta riklig på torrängar (jfr Linnés beskrivning av primärfyndet) och på torra enbuskmarker. Betestålig. Brudbröd växer även i gles tallskog, ängsbarrskog, bryn, ängen, vägkanter och åkerrenar. Någon gång ses den på något fuktigare ståndorter, men då mest utan blommor. Arten har visat sig förekomma i nästan samtliga kartblad under Projekt Gotlands flora. Den har också rika, utbredda bestånd i det gotländska landskapet, vilket avspeglas i den höga andelen i provrutorna; brudbröd är en av de tio vanligaste arterna i provruteinventeringen. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Detta stämmer bra också i dag, så frekvensen är troligen oförändrad sedan slutet av 1800-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Brudbröd växer oftast solöppet och relativt torrt på skalgrus eller skalblandad jord i hällmarker, naturbeten, torrbackar, övre delen av havsstrandängar och på andra glesbevuxna gräsmarker. Den förekommer också på klipphyllor, slänter och gräsplättar i basrikt berg. Brudbröd är en av de arter som signalerar skalmark och är vanligast utefter kusten i norra Bohuslän, som många andra värmeälskande och kalkgynnade arter. Sedan förra inventeringen har utbredningsmönstret behållits, men arten har minskat i trakterna av Göteborg och Kungälv. Kanske beror detta på ökande exploatering av markområden.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark på sydvända sluttningar i betesmarker och leriga åraviner, på åkerholmar och ogödslade åkerrenar. Förekommer även på tunn jord i alvarmark och på öppna grönstensklippor. Kalkgynnad och ljuskrävande. Gynnas av måttligt bete och tål viss ohävd. Vanlig på Falbygden i vid mening och på Kinnekulle, mindre vanlig till sällsynt på andra håll. 1348 lokaler i 329 rutor (40 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige från Götaland och Svealand upp till sydligaste Norrlands kustland. I Sörmland allmän vid Mälaren och kusten, tämligen allmän i större delen av inlandet, mera sällsynt längst i sydväst och väst samt i yttre skärgården – (73%). Brudbrödet växer i torr, lågväxt gräsmark, särskilt i örtbackar och kalkklippängar, gles tallskog på kalk samt på vägrenar och vägskärningar. Arten är tydligt kalkgynnad samt slåtter- och betesberoende. Den minskar nu starkt i samband med minskande bete.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Brudbröd är allmän i Uppland, men betydligt ovanligare i landskapets västligaste delar. 645 kartblad, 2108 kvadranter.
Almq. Allestädes i slättbygder; för övrigt mer eller mindre allmän, till yttre skärgården.
Brudbröd är kalkgynnad och en karaktärsart för torra, öppna marker, såsom torrängar, skärgårdens örtbackar, torrbackar och naturbetesmarker, ofta bland hällar, samt åkerholmar och vägslänter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Brudbröd är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt jordbruk, kanske redan under järnåldern. Den första uppgiften är från 1810 då arten rapporterades från Hamrånge och Sörbykällan i Gävle av Wahlenberg. På 1800-talet var arten tämligen allmän i Gävletrakten. Brudbrödet har dock minskat genom upphörande hävd och igenväxning. Runt Gävle har många lokaler också försvunnit till förmån för vägar och bebyggelse.
Brudbrödet är knutet till det äldre odlingslandskapet och är starkt hävdgynnat. Vid bete blir bladrosetterna kompakta och tätt tryckta mot marken. Välbetade hagar kan vara packade av brudbrödsrosetter. Växten är en utmärkt signalart för gamla ängs- och hagmarker. Den tål en viss tids ohävd och kan även klara konstgödsling i måttliga doser så länge hävden består. Arten är vid sidan av ängshavre en av karaktärsarterna i örtrika kalkpåverkade torrbackar men också typisk för torra, magra betesmarker av rödven-fårsvingel-typ. Brudbrödet förekommer även i bryn och gläntor liksom på kalkrika hällar och klippor i anslutning till odlingslandskapet. På några ställen växer brudbröd i gles hällmarkstallskog på kalk vilket möjligen kan vara en ursprunglig biotop för arten.
De vanligaste följearterna är gulmåra (50%), vitmåra (40%), skogsklöver, bockrot, smultron, röllika, rödven och åkervädd. Brudbröd blommar samtidigt som nattviol, linnea och nyponros.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Brudbröd växer i torra syd- eller västvända gräsmarksslänter med ej helt sluten vegetation i jordbrukslandskapet. Blomningen sker i linneans tid. Bladrosetten övervintrar grön.
Två lokaler är i eller strax utanför kohage. En är under en vårtbjörk. En är vid enbuskar mellan granskog och en häll. Det finns bara ett fåtal plantor på varje lokal. En population inom 1–2 m2 var stabil under 20 år. Frö av brudbröd som såddes in i augusti 2003 på en slåttermark i Idenor gav upphov till blommande plantor 2005. Ingen blomning sågs 2006 eller 2007, men 2008 blommade dubbelt så många som 2005, och fram till 2012 fortsatte den på denna nivå. Följearter på en av lokalerna var rödven, kvickrot, ängsgröe, kråkvicker, femfingerört, nyponros, grässtjärnblomma, gulmåra, röllika, flockfibbla, gråfibbla, renfana och bockrot.