ängsnäva

Prydnadsodlad, förvildad i flera gamla trädgårdar på norr i Örebro (Hamnström 1842). Nutida bestånd växer sedan 1800-talet i eller invid gårdar och parker, bl.a. vid kyrkor och prästgårdar. Vid vägskälet mot Latorp i Gräve såg Broddeson (ms) den förvildad i 100-tals ex. i trädgårdarna liksom vid Lannas Ekeberg i Hidinge 1940. På den senare, kalkrika, lokalen fanns 1992 ett 20-tal ruggar på lagårdsbacken och vägrenar. En spars. förekomst vid Nedre Östa i Knista hade 1992 spritt sig flerst. ända ut i åkern.

I Kil har ängsnävan haft ett starkt fäste. Vid prästgården sågs den av Hamnström (1842) och noteringar finns från kyrkogården och vägkanter mot Klockhammar 1951 (L. Larsson). Vid Blacksta och Broby sågs den 1991 (Asklund) och ett delvis ymn. bestånd längs vägen vid Frösvidal handel är känt från 1888 (A. Sandahl, UPS) och var livskraftigt på 1990-talet.

1262 Geranium pratense L.

This Eurasiatic species includes subsp. ruprechtii (Woran) Knuth (Caucasus) and var. transbaicalicum (Serg.) Popov eastwards. It has been frequently introduced into parks and gardens and spread beyond its natura! range, for instance to N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 261.

Ängsnäva är en gammal prydnadsväxt. De nutida förekomsterna är antingen odlingsrelikter i övergivna trädgårdar eller exemplar som tillfälligt förvildats.

Tidigare odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad, t.ex. på renar. Ängsnäva är etablerad vid Kummeln i Augerum och Avelsgärde i Lösen.

Ängsmark med lövskog, park, rabatt. Kulturspridd, sannolikt från trädgårdar. - 3 (3).

(Hultén 1950.)

28; i alla regioner, mest i Sydöstra. Lever kvar på fyra-sex lokaler, de flesta i Mälarområdet Totalutbredningen enligt MEUSEL (1978) östligt temperat-boreal, från Västra Ryssland och Östra Finland upp till Kolahalvön och Vita havet. Anhopningen i vårt områdets mest klimatgynnade del låter sig alltså inte obetingat förklaras som en effekt av höga klimatanspråk. Att odlingfrekvensen varit högst i Sydöstra är tämligen säkert. Utbredningstyp tills vidare osäker.

Status: åtminstone numera ganska sällan odlad prydnadsväxt; lätt självsådd, sedan länge bofast och ej sällan fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Gödelöv (Fries 1835), men odlad sedan 1600-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: B, granskare KAO och PLa.

Ängsnäva är ursprunglig i stora delar av Europa och Asien men är åtminstone i större delen av Sverige endast förvildad. Den har sedan lång tid odlats som prydnadsväxt men ses numera ganska sällan som sådan. Däremot påträffas den ibland kvarstående eller förvildad på vägrenar, ödetomter, gårdskanter, grusplaner eller järnvägsområden, någon gång också i bryn eller på betesmark. Några sådana förekomster har blivit omfattande, t.ex. i Kalmar Ljungby Fredriksström, eller långlivade, t.ex. ett snart 90-årigt bestånd vid Oskarshamn Oskarshamn järnvägsstationen (för detaljer se lokaluppgifter).

Ängsnäva är ursprunglig i stora delar av Europa och vidare österut till Kina. I Sverige har den odlats för prydnad sedan länge och de förekomster man finner idag härstammar från sådan odling. Ängsnäva kan bilda livskraftiga och långlivade bestånd i det fria men någon sådan lokal är inte känd på dagens Öland. På primärlokalen vid Tveta förefaller ängsnäva ha funnits under åtminstone 50 år och den bedöms ha varit bofast i landskapet. Det finns en handfull äldre uppgifter i Sterner (1986) men endast tre från inventeringen.

Kulturflykting, förr bofast, numera tillfälligt utkommen.

Trädgårdsväxt, förvildad till vägkanter; även utkommen med trädgårdsutkast. På en lokal i en äldre park möjligen kvarstående. Sällan med vita blommor (Tingstäde, se Lokaluppgifter).

Ängsnäva är en förr allmänt odlad prydnadsväxt med ursprung i Europa och Asien. I Bohuslän växer den dels på fuktiga och steniga havsstränder långt ute i skärgården, dels på vägkanter, i betesmark och på andra kulturpåverkade ståndorter, där den med all säkerhet ursprungligen är förvildad men fullt naturaliserad. Förekomsterna på blockstränder långt från bebyggelse förefaller dock vara ursprungliga.

Ängsnävan är en gammaldags prydnadsväxt som här och där ännu odlas. Av gammalt har den förekommit som förvildad i landskapet, främst kring kyrkor, prästgårdar och herresäten. Påfallande ofta har den i äldre tid rapporterats från slåtterängar, kanske inkommen genom mellaneuropeiskt gräsfrö. På flera av lokalerna har den hållit sig kvar under lång tid.

Europa, Asien. I Sverige förvildad, främst i Götaland och Svealand.

Gammal prydnadsväxt, »numer ej odlad« enligt Arnell (1902). Sporadiskt förvildad.

En viss sammanblandning med den nu ofta odlade praktnävan, Geranium ×magnificum kan ha skett under inventeringen.