Börje Wernersson
Färila 1999-09-19
Taxasida
vågdaggkåpa
Alchemilla cymatophylla
Juz.
vågdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Börje Wernersson
Översikt
Översikt
vågdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vågdaggkåpa
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Alchemilla cymatophylla
Vetenskapligt namn, fullständig form
Alchemilla cymatophylla Juz.
Svenskt namn
vågdaggkåpa
norwegianBokmal
rynkemarikåpe
norwegianNynorsk
rukkemarikåpe
Finskt namn
suppilopoimulehti
finlandSwedish
vågbladig daggkåpa
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Tre belägg (i UME, det. SE & SH) föreligger: Tännäs: Bruksvallarna vid Ljusnan (18C 0f, 680 m, 1974, BD). Linsell: kyrkbyn vid reningverket (16D 9j, 1968, Danielsson 1971, bekräftad av Nils Hylander). Överhogdal: Ådala 1,5 km N om kyrkan (17E 1j, 1991, Sven Jonsson).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1140 Alchemilla cymatophylla Juz.
This species has more or less scattered occurrences in N. and E. Europe. The distribution is incompletely known.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Oavsiktligt införd främst med vallfrö från Baltikum eller Ryssland, i Sverige först noterad 1937. Spridd genom frö- eller hötransporter längs vägar och kvarlever i rester av ängsvegetation.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Gräsmark, nipkrön, gammal gårdsplan. Troligen sent inkommen i Nora enligt Evers (1974). - 7 (6).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
En liten lokalgrupp i Linde och Nora i Västra Bergslagen. Utbredning ofullbordad. Utbredningstyp osäker.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen, troligen med vallfrö, finns mest i mellersta Sverige men är vanlig endast traktvis som t.ex. i norra Hälsingland. Funnen i kultiverad betesmark på en lokal.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Vågdaggkåpan har möjligen inkommit från Baltikum med hötransporter eller gräsfrö (Samuelsson 1943). De sörmländska lokalerna, åtminstone på Södertörn, utmärks emellertid snarare för sina mellaneuropeiska parkgräsinkomlingar.
Ursprunglig i Östra Europa. I Sverige från Sörmland till Norrbotten men med ojämn frekvens.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Huvudutbredningen i Sverige omfattar Hälsingland och delar av Bergslagen. Arten anses vara inkommen från Baltikum eller Ryssland, troligen med hö eller vallfrö.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Troligen inkommen från Ryssland eller Baltikum, kanske redan före 1700, och möjligen med finska nybyggare (Bertilsson & Carlsson 1999). Arten beskrevs på 1920-talet på material från Ryssland. Den finns också i Tjeckien, Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike (på hög höjd, möjligen införd).
Vågbladig daggkåpa är fortfarande vanlig i Hälsingland. Den påträffas på åkerkanter, vägkanter, dikesrenar, slåtterängar och fäbodvallar. Den gynnas av upphörande hävd (Bertilsson & Carlsson 1999). De fann den på 41 lokaler av 66 inventerade 1999. Arnold Larsson har noterat den på ett 60-tal lokaler i Bjuråker.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vågdaggkåpa är spridd i hela landskapet men är ofta anonym och blir sällan dominant. Den verkar ha sin tyngdpunkt i byarna söder om Ljungan och i väster, men den finns även i tätortsmiljöer som i och kring Sundsvall t. ex. i Granloholm. Den ses oftast i något artrikare miljöer. Man hittar den i vägkanter och längs mindre körvägar, även på skogsbilväg och i vallkant, ibland skuggigt. Arten har sin huvudsakliga förekomst i landet i södra Norrland.