
vågdaggkåpa
Alchemilla cymatophylla
vågdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

vågdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- vågdaggkåpa

Inga nycklar finns för detta taxon.
Härjedalens kärlväxtflora
Tre belägg (i UME, det. SE & SH) föreligger: Tännäs: Bruksvallarna vid Ljusnan (18C 0f, 680 m, 1974, BD). Linsell: kyrkbyn vid reningverket (16D 9j, 1968, Danielsson 1971, bekräftad av Nils Hylander). Överhogdal: Ådala 1,5 km N om kyrkan (17E 1j, 1991, Sven Jonsson).
Atlas of North European vascular plants
1140 Alchemilla cymatophylla Juz.
This species has more or less scattered occurrences in N. and E. Europe. The distribution is incompletely known.
Närkes flora
Oavsiktligt införd främst med vallfrö från Baltikum eller Ryssland, i Sverige först noterad 1937. Spridd genom frö- eller hötransporter längs vägar och kvarlever i rester av ängsvegetation.
Ångermanlands flora
Gräsmark, nipkrön, gammal gårdsplan. Troligen sent inkommen i Nora enligt Evers (1974). - 7 (6).
Västmanlands Flora
En liten lokalgrupp i Linde och Nora i Västra Bergslagen. Utbredning ofullbordad. Utbredningstyp osäker.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Vågdaggkåpan har möjligen inkommit från Baltikum med hötransporter eller gräsfrö (Samuelsson 1943). De sörmländska lokalerna, åtminstone på Södertörn, utmärks emellertid snarare för sina mellaneuropeiska parkgräsinkomlingar.
Ursprunglig i Östra Europa. I Sverige från Sörmland till Norrbotten men med ojämn frekvens.
Upplands flora
Hälsinglands flora
Troligen inkommen från Ryssland eller Baltikum, kanske redan före 1700, och möjligen med finska nybyggare (Bertilsson & Carlsson 1999). Arten beskrevs på 1920-talet på material från Ryssland. Den finns också i Tjeckien, Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike (på hög höjd, möjligen införd).
Vågbladig daggkåpa är fortfarande vanlig i Hälsingland. Den påträffas på åkerkanter, vägkanter, dikesrenar, slåtterängar och fäbodvallar. Den gynnas av upphörande hävd (Bertilsson & Carlsson 1999). De fann den på 41 lokaler av 66 inventerade 1999. Arnold Larsson har noterat den på ett 60-tal lokaler i Bjuråker.