Taxasida

sydlig trollfibbla

Hieracium pycnodon

(Dahlst.) Dahlst.

sydlig trollfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

sydlig trollfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sydlig trollfibbla
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2016-06-19
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Inga aktuella fynd.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(Inklusive ”H. malmei”)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förutom från ovannämnda lokaler föreligger äldre uppgifter från Benestad, Tryde och Sövde. En snarlik och måhända identisk form kallad ”H. malmei” uppgavs 1891 från Bokenäset i Oppmanna (Malme i S) och 1938 från Kjuge backe i Kiaby (HPer det. GSam i LD), men har senare inte gått att återfinna och det insamlade materialet är inte tillräckligt för att avgöra dess taxonomiska ställning (vidi TTy).
Kommentar: B, granskare TTy.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sydlig trollfibbla är sällsynt i södra Sverige norrut till Västergötland och Östergötland. Den växer i landskapet dels i ganska fuktig löv- och granskog, dels i slåttermark (som även kan vara torr).
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Sällsynt i norra, mycket sällsynt i södra Småland. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sydlig trollfibbla har en begränsad utbredning i Sverige med aktuella lokaler i östra Skåne, södra Halland och på Öland. Uppgifter finns även från Blekinge, Småland, Västergötland och Östergötland. Ett fynd gjordes under inventeringen, troligen i samma område där primärfyndet gjordes 1881, även om lokalen då benämns Borgholm. I Sterner (1938) uppges lokalen vara "i skogen nedför slottsruinen".