sträv kardvädd

1744 Dipsacus strigosus W illd.

This species originates mainly from SE. Europe and adjacent parts of Asia, from where it has been spread by man, for instance to Fennoscandia. It has been confused with D. pilosus L. (cf. A. Hansen in Bot. Not. [Lund] 115/1962, p. 106f.; Fl. Eur. 4/ 1976, p. 59). Therefore, the map includes localities of D. pilosus, for instance in W. Europe. Thus, the map should be revised.

Sträv kardvädd uppträder huvudsakligen som tillfällig gäst på starkt kulturpåverkad mark. Vid Varbergs Fästning har den tvååriga arten dock hållit sig kvar i minst 15 år (se nedan). Ståndorterna framgår av lokaluppräkningen nedan.

Sträv kardvädd, som härstammar från sydöstra Europa samt västra Asien, nämns från Sverige första gången 1823. Hur den nått vårt land är okänt - den kan ha kommit med importvaror eller tagits hit för odling i botaniska trädgårdar och sedan förvildats (Hansen 1962).

Prydnadsodlad, förvildad i Sverige sedan 1820-talet.

Tillfälligt inkommen på ruderatmarker, såsom soptippar och utfyllnader.

1 lokalgrupp i Mälarområdet: Västerås S Alltjämt kvar i Västerås stad, där den med jämna mellanrum antecknats och samlats på olika platser sedan 1917. I tidsordning: Hamnen 1917 (Lundblad enligt SAMUELSSON 1925; S, UPS), 1919 (Lohammar enligt d:o). Läroverksgården vid vedupplag 1920 (d:o). "Västerås"/trädgård vid botaniska trädgården [= samma lokal som föregående eller någon närbelägen) 1921 (Ohlin, S). Hamnen 1925 (Öberg, LD), 1931, -33 (Wollert, VÄ), 49 (Nordin). Vid läroverket, 2 ex. 1953 (NORDIN 1954a). "Ruderatmark" 1955 (Edvard Alvén, ALV; K. Holm, LD). Floragatan, rivningstomt, nu tillfällig P-plats (grusplan), 1 kraftigt ex. 1976, cirka 75 1978 runt om i gruset, särskilt i skydd av tomtens brädhägnad(!)

Sträv kardvädd härstammar från sydöstra Europa och västra Asien. Hos oss är det en trädgårdsväxt som naturaliseras på frisk, öppen mark som är näringsrik och gärna kalkrik. På Öland växer den främst på jordtippar och är någon gång noterad från vägkanter och grustag.

Sträv kardvädd förekommer på Öland huvudsakligen inom Segerstad sn där flera lokaler återfinns på ruderatmark, några av dem jordtippar på alvarmark. I Skåne har arten expanderat och kanske kan vi vänta oss en liknande utveckling på Öland? Lokalen sydväst om Segerstad station upptäcktes så sent som 1992. Från samma lokal rapporterades 2015 minst 1 000 plantor med sträv kardvädd!

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Dikeskanter och vägkanter, soptippar, jordhögar och annan ruderatmark. Sträv kardvädd odlades i DBW:s botaniska trädgård i Visby 1913 (KJ i VI), och detta är troligen källan till de förvildade bestånden på Gotland. Äldre fynd är uteslutande från Visbyområdet, dit även noteringarna under våra inventeringar var koncentrerade. Arten har lyckats hålla sig kvar på sina äldre lokaler under lång tid; i DBW:s botaniska trädgård från 1913, senare förvildad, noterad 1985, vid Kopparsvik från 1936 (Fr i S, UPS), noterad vid reningsverket ännu på 2000-talet och från Botairgatan vid Galgberget 1948 (IN i GB), kvar nära S:t Görans ruin [invid Botairgatan] 1986.

Tillfällig gäst från östra Europa och centrala Asien. 

Sträv kardvädd är tvåårig och uppträder på avfallsplatser främst i närheten av bebyggelse, där den även kan finnas på öppen jord i rabatter, på grusplaner och utmed husväggar. Hur den kommit till landskapet är oklart, troligen är den av någon anledning avsiktligt införd och förvildad. Ökande.

Europa, Främre Asien. I Sverige i Götaland och Svealand.