Taxasida

sträv kardvädd

Dipsacus strigosus

Willd.

sträv kardvädd är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Bengt Stridh
Översikt
Översikt

sträv kardvädd är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sträv kardvädd
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Dipsacus strigosus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Dipsacus strigosus Roem.
Svenskt namn
sträv kardvädd
norwegianBokmal
lodnekardeborre
norwegianNynorsk
lodnekardeborre
Finskt namn
sukakarstaohdake
finlandSwedish
sträv kardvädd
Danskt namn
Pindsvin-kartebolle
Foton
Bengt Stridh
Lövudden, Vstm 2021-11-13
Bengt Stridh
Lövudden, Vstm 2021-11-13
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1744 Dipsacus strigosus W illd.

This species originates mainly from SE. Europe and adjacent parts of Asia, from where it has been spread by man, for instance to Fennoscandia. It has been confused with D. pilosus L. (cf. A. Hansen in Bot. Not. [Lund] 115/1962, p. 106f.; Fl. Eur. 4/ 1976, p. 59). Therefore, the map includes localities of D. pilosus, for instance in W. Europe. Thus, the map should be revised.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sträv kardvädd uppträder huvudsakligen som tillfällig gäst på starkt kulturpåverkad mark. Vid Varbergs Fästning har den tvååriga arten dock hållit sig kvar i minst 15 år (se nedan). Ståndorterna framgår av lokaluppräkningen nedan.

Sträv kardvädd, som härstammar från sydöstra Europa samt västra Asien, nämns från Sverige första gången 1823. Hur den nått vårt land är okänt - den kan ha kommit med importvaror eller tagits hit för odling i botaniska trädgårdar och sedan förvildats (Hansen 1962).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsodlad, förvildad i Sverige sedan 1820-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tillfälligt inkommen på ruderatmarker, såsom soptippar och utfyllnader.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1 lokalgrupp i Mälarområdet: Västerås S Alltjämt kvar i Västerås stad, där den med jämna mellanrum antecknats och samlats på olika platser sedan 1917. I tidsordning: Hamnen 1917 (Lundblad enligt SAMUELSSON 1925; S, UPS), 1919 (Lohammar enligt d:o). Läroverksgården vid vedupplag 1920 (d:o). "Västerås"/trädgård vid botaniska trädgården [= samma lokal som föregående eller någon närbelägen) 1921 (Ohlin, S). Hamnen 1925 (Öberg, LD), 1931, -33 (Wollert, VÄ), 49 (Nordin). Vid läroverket, 2 ex. 1953 (NORDIN 1954a). "Ruderatmark" 1955 (Edvard Alvén, ALV; K. Holm, LD). Floragatan, rivningstomt, nu tillfällig P-plats (grusplan), 1 kraftigt ex. 1976, cirka 75 1978 runt om i gruset, särskilt i skydd av tomtens brädhägnad(!)

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ursprungligen förrymd ur Lunds Botaniska trädgård och som sådan först uppgiven 1823 (Fries 1814–24), senare allt mer spridd i staden och längs vägarna till omgivande byar; först 1885 via Malmö spridd med sjöfarten till andra orter och under de senaste årtiondena spridd i accelererande takt (se vidare TTy 1998b) och nu fullständigt naturaliserad.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hårig kardvädd fel använt
Sträv kardvädd härstammar från sydöstra Europa och västra Asien. I Småland växer den på vägkanter och i bryn intill bebyggelse samt på utfyllnadsmark. Troligen är den överallt förvildad från trädgårdar – arten odlas för att ingå i eternellbuketter.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Förvildad; bofast (Jönköping Hakarp).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sträv kardvädd härstammar från sydöstra Europa och västra Asien. Hos oss är det en trädgårdsväxt som naturaliseras på frisk, öppen mark som är näringsrik och gärna kalkrik. På Öland växer den främst på jordtippar och är någon gång noterad från vägkanter och grustag.

Sträv kardvädd förekommer på Öland huvudsakligen inom Segerstad sn där flera lokaler återfinns på ruderatmark, några av dem jordtippar på alvarmark. I Skåne har arten expanderat och kanske kan vi vänta oss en liknande utveckling på Öland? Lokalen sydväst om Segerstad station upptäcktes så sent som 1992. Från samma lokal rapporterades 2015 minst 1 000 plantor med sträv kardvädd!

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, bofast.
Dikeskanter och vägkanter, soptippar, jordhögar och annan ruderatmark. Sträv kardvädd odlades i DBW:s botaniska trädgård i Visby 1913 (KJ i VI), och detta är troligen källan till de förvildade bestånden på Gotland. Äldre fynd är uteslutande från Visbyområdet, dit även noteringarna under våra inventeringar var koncentrerade. Arten har lyckats hålla sig kvar på sina äldre lokaler under lång tid; i DBW:s botaniska trädgård från 1913, senare förvildad, noterad 1985, vid Kopparsvik från 1936 (Fr i S, UPS), noterad vid reningsverket ännu på 2000-talet och från Botairgatan vid Galgberget 1948 (IN i GB), kvar nära S:t Görans ruin [invid Botairgatan] 1986.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Tillfällig gäst från östra Europa och centrala Asien. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen från Ukraina, södra Ryssland och sydvästra Asien, växer sedan länge etablerad på vägkanter, utfyllnader och tippar i Falköping och i Trollhättan, på andra ställen kanske tillfällig. Sällsynt. 15 lokaler i 9 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sträv kardvädd är tvåårig och uppträder på avfallsplatser främst i närheten av bebyggelse, där den även kan finnas på öppen jord i rabatter, på grusplaner och utmed husväggar. Hur den kommit till landskapet är oklart, troligen är den av någon anledning avsiktligt införd och förvildad. Ökande.

Europa, Främre Asien. I Sverige i Götaland och Svealand.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Arten gick fram till 1962 under namnet Dipsacus pilosus, se Almquist (1965). Den är ursprunglig i sydöstra Europa och Främre Asien. I Sverige har den antagligen spritts från odling. I Uppland förekommer den nu ganska allmänt kring Stockholm och Uppsala och sprider sig allt mer. 49 kartblad, 67 kvadranter.
Almq. Förvildad, mer eller mindre tillfällig.