Taxasida

strandbräsma

Cardamine parviflora

L.

strandbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

strandbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • strandbräsma
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cardamine parviflora
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cardamine parviflora L.
Svenskt namn
strandbräsma
norwegianBokmal
damkarse
norwegianNynorsk
damkarse
Finskt namn
rantalitukka
finlandSwedish
strandbräsma
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2023: Cardamine – bräsmor

Den botaniska skattkammaren
Ett släkte med tio ursprungligt vilda arter, en sentida inkomling (risbräsma C. occulta) samt en handfull arter som odlas som prydnadsväxter och som kan påträffas som förvildade. Nyckeln omfattar alla arter som påträffats som vildväxande i Sverige vårtandrot C. enneaphyllos och ungersk tandrot C. glanduligera vilka ännu inte påträffats förvildade men som är relativt vanliga som odlade, samt den sydhemisfäriska arten kvastbräsma C. corymbosa som är på spridning i Europa och kan misstänkas nå Sverige inom kort. De perenna arterna med krypande underjordiska jordstammar har ibland urskilts som det fristående släktet Dentaria men inkluderas här i släktet Cardamine.
Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Uppgavs av Neuman (1884) från Hallandsås, Stensån [och dessutom från ådalen vid Margretetorp på skånesidan av Hallandsås]. Uppgiften finns inte med i Neuman & Ahlfvengren (1901) vilket bör ses som bevis för att uppgiften var förhastad.

Strandbräsma växer på översvämmade sötvattensstränder i Mellansverige. Dessutom är den sedan mitten av 1980-talet känd från en lokal vid Falsterbo i Skåne (Kraft 1987).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Kindberg & Sundblad 1854.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Strandbräsman är ettårig och konkurrenssvag. Den växer på tidvis översvämmade stränder av närings ­rika sjöar på driftvallar och på bar jord, ofta i skrevor på strandhällar. Arten tycks ha en stor vilande frö ­reserv i området och kan dyka upp i mängd på blot­tad jord för att snart åter försvinna.

Europa, Asien. I Sverige i ett band över Mellan ­sverige från Vänern till Mälaren.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Två raser tycks finnas, dels en ursprunglig, dels en nyinvandrad som sprids med prydnadsväxter.

Blomberg (1865a) konstaterade att växten ej var ovanlig vid Storhjälmaren. Senare har den setts utanför Hjälmaren på ett fåtal lokaler. Som mycket konkurrenssvag försvinner den snabbt från enskilda lokaler genom uttorkning eller igenväxning.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; en (möjligen två närbelägna) lokaler i Nedre Bergslagen: Nora N Ringshyttan 1911 (BINN. 1921; GB, 5 utvuxna ex. och några groddplantor). Striberg 1910 (Bergdahl, BER) -12 (Vahl., UPS: dike) (P. Larsson enligt SAM. 1923a). Larsson torde ha sett växten ungefär vid samma tidpunkt som de övriga. Enda funna kollekt av honom (annan art, GB) är daterad 1911 (Ringshyttan).

[Ännu en lokal har spökat i litteraturen: Västerås-Barkarö: Fullerö. Uppgiften kan spåras tillbaka till andra upplagan av HARTM. flora (1832), där den, mot Hartmans vana, anförs utan sagesman. Lokal upprepas i florans alla följande upplagor och övertas sedermera av TROIL. (1860), IV. (1877) och HAM. (1956). Dock syns, utöver Linne, Hallstahammar och Swartz (av vilka ingen veterligen iakttog arten i Västmanland), ingen botanist före 1832 ha ägt kännedom om Fullerös vildflora. Hartman själv torde inte ha exkurrerat i Västmanland. Inte heller upptas lokalen i WRANGELS lilla artmonografi (1822) eller i den härav föranledda följdskriften av W AHLENBG (1822). Svensk botanik (1819) nämner blott Wrangels 1815 funna Åkerö-lokalen. Därmed tämligen uppenbart, att Fulleröuppgiften bygger på missförstånd eller förväxlad. Gissningsvis har förblandning skett med den från Fullerö 1824 av WI KSTRÖM publicerad C. impatiens. Knappast har det uppländska Fullerö avsetts (härom inga antydningar hos ALMQ. 1965).

Enligt HAM. (1956) dessutom funnen i "Viker" = skrivfel för Nora.]

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

932 Cardamine parviflora L.

This species has a wide lowland distribution. The species s. str. (subsp. parviflora) occurs throughout Europe and Asia and subsp. virginica (L.) O. E. Schulz (syn.: var. arenicola [Britt.] 0. E. Schulz) in N. America. The species has occasionally been introduced into waste places, for instance in Norway and northwestern N. America (Porsild and Cody 1980, p. 346). Totally the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 144 and map 135). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 187.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: i sen tid inkommen som adventivväxt, troligen spridd med ridhästar, men på en lokal etablerad sedan 20 år. Först uppgiven 1984 från ovannämnda lokal i Falsterbo (JKt 1985).
Förändring och hot: endast uppgiven från ovannämnda lokaler varav den i Malmö nu är utgången och den i Falsterbo är ytterst individfattig (1 ex 2004, ÅSv inv.). Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Strandbräsma växer på öppen jord på och nära stränder av insjöar med naturligt starkt varierande vattenstånd, närmast i norra Västergötland och vid Motala ström. I sen tid har den också kommit in på kulturmark i södra Skåne. Tre opublicerade uppgifter från det tidiga 1800-talets Småland beror säkerligen på förväxling med någon annan småblommig bräsma: Vaggeryd Åker (H-n enligt Forsander ms 1820). Värnamo Värnamo Hindsekinds bokskog (Ennes ms 1823). Västervik Törnsfall Vångs[unda] 1834 (Johanson ms 1835).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Liksom först bergbräsma och senare skogsbräsma har även strandbräsma kommit ut som ogräs med plantskolevaror. Den uppges som trädgårdsogräs från Värmland (Värmlandsfloran 1995:2). 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig vid Vänern på steniga, klippiga stränder i skrevor med grund jord nära vattenlinjen, även på betade strandängar, muddermassor och åkerkanter nära Vänern. Varierar i antal och lokaler mellan olika år, under år med lågt vattenstånd kan den förekomma ganska rikligt. Nationellt hotad art (VU sårbar). Sällsynt, funnen endast vid Vänern. 56 lokaler i 22 rutor (3 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandbräsma är sällsynt i Sverige med sedan tidigare kända förekomster i Skåne, Västergötland, Östergötland, Sörmland, Dalsland, Närke, Västmanland, Värmland och Dalarna. Under inventeringen har den för första gången påträffats i Uppland vid Hallarens utlopp till Dalälven (Kölforsån). Fridlyst, rödlistad.
Strandbräsma har påträffats på vegetationsfria ytor alldeles under högvattenlinjen i en grund, strömmande å med grovt grus eller sten och gyttjiga stränder.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen till Gävle hamn 1884 (RHn i UPS).