spjutskråp

1833 Petasites spurius (Retz.) Rchb.

This species occurs on seashores and riverbanks in parts of Europe and W. Asia. The map is somewhat uncertain as to S. Russia. It is reported to be extinct on the island of Åland (Finland).

Ny bofast art. Spjutskråp är eventuellt naturligt inkommen med havsströmmar och etablerad; den förekommer på sandstränder.

Spjutskråp växer på sjö- och flodstränder i de östra delarna av Europa (Ryssland, Baltikum, Polen och Ukraina) med västliga utposter i Norden och Tyskland. I Sverige förekommer den främst i Skåne, på Öland och Gotland.

De öländska lokalerna utgörs av sandiga eller grusiga havsstränder och klapperstensvallar. Spjutskråpens typiska blad ses längs Ölands västra kust, främst i sandiga rasbranter som havet sakta tuggar i sig. Vid ett tillfälle är den funnen i en strandnära, sandig åkerkant. En minoritet av lokalerna är betade. Liksom andra arter i släktet är den tvåbyggare. Hanplantor är ytterst ovanliga i Sverige och på Öland är endast honplantor funna. Spridning sker genom att jordstammar bryts loss och strandar utmed kusten där de bildar nya bestånd (Luther 1955).

Spjutskråp har efter upptäckten 1916 expanderat och spridningen är ännu ej avslutad. Under inventeringen har den hittats på en nordlig utpostlokal och för första gången är den funnen utmed östra kusten.

Inkommen, bofast.

Inkommen, bofast.
Säkerligen naturligt inkommen från andra växtplatser runt Östersjön. Fem äldre växtplatser är kända. Under Projekt Gotlands flora har fyra växtplatser noterats, av vilka en är tidigare känd.

Spjutskråp är en sent inkommen växt som först påträffades 1911. Kollekten är etiketterad Utvalnäs men möjligen avser det ändå den nu kända lokalen vid Storsand på Norrlandet. Här fanns växten i alla fall på plats 1947. Lokalen tycks senare ha fallit i glömska. Sannolikt har växten kommit in med barlastsand som lossats till havs utanför hamnen i Gävle. Spjutskråpet bör i så fall varit etablerat på platsen åtminstone sedan 1800-talet. Arten är ursprunglig vid havsstränder och flodstränder i delar av Östeuropa och västra Asien. Även i Skåne, där växten är rätt vanlig efter vissa kuststräckor, anses den ursprunglig. Enstaka inkomna förekomster finns på Öland och Gotland.

Spjutskråpet blommar i början av vitsippstid samtidigt med svalört, vårlök och åkerfräken.

Stångfibblor, Pilosella, är ett kritiskt släkte med ett stort antal former. Inom gruppen finns former som i varierande grad förökar sig både sexuellt och könlöst. Det finns också stångfibblor med enbart sexuell förökning eller enbart könlös förökning. Hybridisering är ett vanligt fenomen. Släktet har under inventeringen behandlats mycket översiktligt.