pimpinell

Henriksson 1929.

Se vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum.

Pimpinell/vingpimpinell är en kalkgynnad växt som varit känd i landskapet sedan slutet av 1700-talet. Sannolikt har den både odlats och inkommit med frövaror. Växten, som fortfarande odlas som krydd- och medicinalväxt, självsår sig lätt i trädgårdar och sprids med jord och växtmaterial. Ståndorterna framgår av lokalförteckningen nedan. Växten är bofast på några lokaler.

Krydd- och medicinalväxt, vanlig grönsak i Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825).

Se även: vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum och äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba

Se även vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum, äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba.

1089 Sanguisorba minor Scop.

Syn.: Poterium sanguisorba L.

This mainly Eurasiatic, rather widespread and polymorphic species has six subspecies according to Fl. Eur. 2/1968, p. 34. Of these subsp. muricata Briq. (not mapped here) originates from S. Europe but is naturalized in C. and parts of N. Europe, subsp. minor occurs throughout most of the range of the species, subsp. magnolii (Spach.) Briq. in the Mediterranean region and subsp. lasiocarpa (Boiss. & Hausskn.) Nordb. in Asia Minor and eastwards. The species has been introduced into N. America, Chile and New Zealand. S. minor is also recorded as a fossil (Godwin, Hist. Brit. Fl. 1956, p. 118). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 222.

Status: se under hithörande underarter. Miljö: se under hithörande underarter.
Förändring och hot: se under hithörande underarter.
Kommentar: omfattar följande två underarter vilka dock inte kan skiljas åt utan mogen frukt varför kollektiv behandling ibland varit nödvändig.

Se även vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum och äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba.

Pimpinell representeras i Småland och Sverige av två underarter, äkta pimpinell ssp. minor och vingpimpinell ssp. polygama. Hos oss är de i regel skarpt skilda. Men fastställande av underarten kräver mogen frukt, och därför kan inte allt herbariematerial bestämmas. Om inget belägg existerar kan man givetvis inte heller vara säker på underarten. Därför måste några lokaler redovisas under en kollektiv rubrik.

I Småland är vingpimpinell numera betydligt vanligare än äkta pimpinell, men förr var förhållandet det motsatta. Den geografiska föredelningen är också helt olika: Vingpimpinell visar slumpmässig spridning över hela landskapet, vilket är vanligt hos i sen tid införa arter, medan äkta pimpinell är kustbunden.

Pimpinell företräds på Öland av underarterna äkta pimpinell subsp. sanguisorba och vingpimpinell subsp. balearicum. I Sterner (1938) behandlas de som olika arter men endast plantor med frukter går säkert att bestämma. Fynden i Sterner (1986) är presenterad som en art (pimpinell) med utbredningskarta. Av de aktuella fynden är ca 60 % bestämda till underart. Arten är en sambyggare med honblommor upptill i blomaxet och hanblommor eller tvåkönade blommor nertill. Pimpinell bedöms något ökande och har erövrat nya växtmiljöer (se nedan under äkta pimpinell). Jämfört med Sterner (1986) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen, bofast.
Öppna kalkhällar (med tunt jordlager) och alvarmark, i kalkgrus och torrängar; även väg- och kanalkanter, banvallar, grustag och soptippar. Under Projekt Gotlands flora funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men mer sällan söderut. Förmodligen inkommen till ön med frövaror. Pimpinell var länge sällsynt, och Johansson (1897) redovisade endast tio växtplatser för arten, från Hemse till Hangvar. Pimpinell ökade starkt under 1900-talet. Kromosomtalsbestämningar av plantor från Gotland gav 2n=28 för förmodade ssp. sanguisorba och 2n=56 för ssp. balearicum (Nordborg 1958).

Från Strömstadlokalen finns inga belägg, så vi vet inte vilken underart det rör sig om.

Se även vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum och äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba

Sydlig utbredning i Sverige med endast ett fåtal förekomster norr om Uppland; sällsynt i landskapet. 56 kartblad, 69 kvadranter.
Flertalet förekomster av pimpinell är på insådda vägslänter och vägkanter, där de kan förmodas vara mer eller mindre tillfälliga. Speciellt gäller detta vingpimpinell. Mera stabilt kan pimpinell växa i torrbackar och skogsbryn. Även skräpmarksförekomster har rapporterats.
Förändring + 75 %. – Den registrerade ökningen beror på att pimpinell ingår i fröblandningar som används för vägslänter och vägkanter.

Äkta pimpinell är rapporterad från 20 kartblad och 24 kvadranter och vingpimpinell från 18 kartblad och 24 kvadranter, båda mest från den södra hälften av landskapet.