Taxasida

pimpinell

Poterium sanguisorba

L.

pimpinell är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

pimpinell är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • pimpinell
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Poterium sanguisorba
Vetenskapligt namn, fullständig form
Poterium sanguisorba L.
Svenskt namn
pimpinell
norwegianBokmal
pimpernell
norwegianNynorsk
pimpernell
Finskt namn
pikkuluppio
finlandSwedish
pimpinell
Danskt namn
Bibernelle
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2019-05-30
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2019-05-30
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Henriksson 1929.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Se vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Pimpinell/vingpimpinell är en kalkgynnad växt som varit känd i landskapet sedan slutet av 1700-talet. Sannolikt har den både odlats och inkommit med frövaror. Växten, som fortfarande odlas som krydd- och medicinalväxt, självsår sig lätt i trädgårdar och sprids med jord och växtmaterial. Ståndorterna framgår av lokalförteckningen nedan. Växten är bofast på några lokaler.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Krydd- och medicinalväxt, vanlig grönsak i Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825).

Se även: vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum och äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum, äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1089 Sanguisorba minor Scop.

Syn.: Poterium sanguisorba L.

This mainly Eurasiatic, rather widespread and polymorphic species has six subspecies according to Fl. Eur. 2/1968, p. 34. Of these subsp. muricata Briq. (not mapped here) originates from S. Europe but is naturalized in C. and parts of N. Europe, subsp. minor occurs throughout most of the range of the species, subsp. magnolii (Spach.) Briq. in the Mediterranean region and subsp. lasiocarpa (Boiss. & Hausskn.) Nordb. in Asia Minor and eastwards. The species has been introduced into N. America, Chile and New Zealand. S. minor is also recorded as a fossil (Godwin, Hist. Brit. Fl. 1956, p. 118). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 222.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: se under hithörande underarter. Miljö: se under hithörande underarter.
Förändring och hot: se under hithörande underarter.
Kommentar: omfattar följande två underarter vilka dock inte kan skiljas åt utan mogen frukt varför kollektiv behandling ibland varit nödvändig.

Se även vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum och äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Pimpinell representeras i Småland och Sverige av två underarter, äkta pimpinell ssp. minor och vingpimpinell ssp. polygama. Hos oss är de i regel skarpt skilda. Men fastställande av underarten kräver mogen frukt, och därför kan inte allt herbariematerial bestämmas. Om inget belägg existerar kan man givetvis inte heller vara säker på underarten. Därför måste några lokaler redovisas under en kollektiv rubrik.

I Småland är vingpimpinell numera betydligt vanligare än äkta pimpinell, men förr var förhållandet det motsatta. Den geografiska föredelningen är också helt olika: Vingpimpinell visar slumpmässig spridning över hela landskapet, vilket är vanligt hos i sen tid införa arter, medan äkta pimpinell är kustbunden.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Pimpinell företräds på Öland av underarterna äkta pimpinell subsp. sanguisorba och vingpimpinell subsp. balearicum. I Sterner (1938) behandlas de som olika arter men endast plantor med frukter går säkert att bestämma. Fynden i Sterner (1986) är presenterad som en art (pimpinell) med utbredningskarta. Av de aktuella fynden är ca 60 % bestämda till underart. Arten är en sambyggare med honblommor upptill i blomaxet och hanblommor eller tvåkönade blommor nertill. Pimpinell bedöms något ökande och har erövrat nya växtmiljöer (se nedan under äkta pimpinell). Jämfört med Sterner (1986) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Öppna kalkhällar (med tunt jordlager) och alvarmark, i kalkgrus och torrängar; även väg- och kanalkanter, banvallar, grustag och soptippar. Under Projekt Gotlands flora funnen från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men mer sällan söderut. Förmodligen inkommen till ön med frövaror. Pimpinell var länge sällsynt, och Johansson (1897) redovisade endast tio växtplatser för arten, från Hemse till Hangvar. Pimpinell ökade starkt under 1900-talet. Kromosomtalsbestämningar av plantor från Gotland gav 2n=28 för förmodade ssp. sanguisorba och 2n=56 för ssp. balearicum (Nordborg 1958).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Från Strömstadlokalen finns inga belägg, så vi vet inte vilken underart det rör sig om.

Se även vingpimpinell Poterium sanguisorba subsp. balearicum och äkta pimpinell Poterium sanguisorba subsp. sanguisorba

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen med gräsfrö från Väst- och Centraleuropa, växer på torr gräsmark, åkerrenar och på annan kulturmark. Det finns i Sverige två, under inventeringen ej skilda, underarter, äkta pimpinell S. minor ssp. minor och vingpimpinell S. minor ssp. polygama (S. muricata, S. minor ssp. muricata). De belägg som uppvisats är vingpimpinell och det verkar vara den som nu finns i landskapet. Pimpinell är sällsynt. 19 lokaler i 17 rutor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Sydlig utbredning i Sverige med endast ett fåtal förekomster norr om Uppland; sällsynt i landskapet. 56 kartblad, 69 kvadranter.
Flertalet förekomster av pimpinell är på insådda vägslänter och vägkanter, där de kan förmodas vara mer eller mindre tillfälliga. Speciellt gäller detta vingpimpinell. Mera stabilt kan pimpinell växa i torrbackar och skogsbryn. Även skräpmarksförekomster har rapporterats.
Förändring + 75 %. – Den registrerade ökningen beror på att pimpinell ingår i fröblandningar som används för vägslänter och vägkanter.

Äkta pimpinell är rapporterad från 20 kartblad och 24 kvadranter och vingpimpinell från 18 kartblad och 24 kvadranter, båda mest från den södra hälften av landskapet.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Pimpinell har under senare år hittats i vägkanter på flera ställen i landskapet. Det första fyndet gjordes 1997 vid Prästhyttan i Torsåker. Den är uppenbarligen aktivt, men omedvetet, insådd vid nyanlagda vägar och slänter. Arten förekommer ofta tillsammans med andra främmande arter. Det är osäkert om den blir bofast i landskapet. Naturliga förekomster finns sällsynt på kalkrik öppen mark i södra Sverige upp till Uppland.