Taxasida

mjukplister

Lamium amplexicaule

L.

mjukplister är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

mjukplister är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • mjukplister
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lamium amplexicaule
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lamium amplexicaule L.
Svenskt namn
mjukplister
icelandic
Varpatvítönn
norwegianBokmal
myktvetann
norwegianNynorsk
mjuktvitann
Finskt namn
sepiväpeippi
finlandSwedish
mjukplister
Danskt namn
Liden tvetand
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-09-03
Patrik Engström
Rösslösa 2024-05-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sällsynt.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Åker- och trädgårdsogräs, helst i lättare sandjord, spridd–täml. allm. på Hjälmarslätten, i Skogsbygden sälls. Växten var allm. i Närke (Hartman 1866) men det tycks nu vara en överdrift. Vanligast är den i Glanshammar där 28 lokaler sågs (Nilsson 1986). I Svennevad var den ”anmärkningsvärt sparsam med endast tre lokaler” (Kjellmert 1947).

Den fanns ”mera sälls.” i Mellansvenska myrodlingar i säd (Tolf 1903). Det sista fyndet i en rovåker gjorde Broddeson (ms) 1929. Omfattande åkerförekomster är ovanliga, men en sådan sågs 1979 N om Bresätter i Hallsberg (Dalhielm ms). I åkrar är växten förvisad till kanterna. Den förekommer i trädgårdsland, på lagårdsbackar, på kyrkogårdsmurar, backhällar och i vägdike etc.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Mjukplister är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga arten växer främst i åkerkanter, grönsaksland och på jordhögar samt någon gång i gödslade betesmarker och vallkanter.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1593 Lamium amplexicaule L.

This nowadays widespread species is considered to originate from the Mediterranean region and W. Asia from where it has spread as a weed to most of Europe, E. Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. lts present distribution is discontinuous circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 240 and map 232). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 377.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Förr införd med barlast och någon gång järnvägsspridd, men även inkommen som åker- och trädgårdsogräs. Förekommer numer troligen mest som ogräs i trädgårdsodlingar, möjligen något förbisedd. - 22 (18).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Tennäs."

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Ännu tämligen allmän på Mälarslätten; härovan (åtminstone i nutiden) sällsynt(-tämligen sällsynt) i kulturområden, troligen ofta tillfällig, särskilt i Bergslagen påvisades i äldre tid på enstaka lokaler i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen (dock bara i ett mindre antal delområden) men har under senare decennier ytterst sällan anträffats där. Troligen missgynnas den ovan Mälarslätten båda av edafiska och klimatiska förhållanden, möjligen i så hög grad. Att den endast i undantagsfall kan sägas höra dit (Viker, Ö. Skogslåglandet). Trolig utbredningstyp som potentiellt bofast: S3.

En svårighet vid bedömning av artens frekvens är att den på sina åkerkantslokaler i regel blivit reducerad till lokala, individfattiga samlingar, vilka ofta förbigås. (Mycket) överdrivna syns frekvensutsagor beträffande Västmanland hos Iverus (1877) och Ramnäs (ERIKSSON 1967a), hos båda kallad allmän. Jämför lokalförteckningen nedan.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Mjukplister växer på torr eller måttligt fuktig, lätt jord, t.ex. sand eller grusig morän. Den är vanligast som ogräs i trädgårdsland och blomrabatter och ses ganska ofta som åkerogräs (i den senare miljön har arten troligen minskat). Dessutom påträffas den på jordhögar, tippar och utfyllnader samt någon gång på nötta ställen i gödslade betesmarker.
Funnen i 743 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Vanlig i sydöstra Småland och i norr från Vätter- och Tranåsbygden söderut till trakterna kring Sävsjö Sävsjö och Vetlanda Vetlanda, ganska sällsynt i övrigt i östra Småland och sällsynt i väster. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Mjukplister är vanlig i åkerkanter, vallodlingar och på trädor. Växten är också frekvent förekommande i ruderatmiljöer såsom jordtippar, stenhögar, gamla sandtag och bullervallar. Ibland ses den i trädgårdsland, sandiga betesmarker med sliten vegetation och vägkanter. Vid ett par tillfällen är den funnen på grusig alvarmark.

Mjukplister är spridd över större delen av Öland men saknas nästan helt på Stora Alvaret. Även längst upp i norr är det sparsamt med fynd och endast två lokaler är noterade i Böda sn. Liksom andra arter i släktet följer den odlingsmarken.

Mjukplister har ofta små blommor som inte öppnas alls och självpollineras (kleistogama blommor).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammal kulturföljeslagare.
Ogräs i åkrar på varje slags jord och med varje slags gröda; även på gårdsplaner, i trädgårdar och ruderatmark. Såväl höstgroende, med övervintrande plantor, som vårgroende sommarannuell. Hos Eisen & Stuxberg (1869) möter vi samma bedömning av frekvensen som i dag: allmän, medan Johansson (1897) skriver allestädes. Det senare är lite i överkant för dagens förhållanden. Mjukplister saknas på Gotska Sandön och Avanäset på Fårö.
Någon gång med vita blommor (Johansson 1916, Fries 1932).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Mjukplister är kulturberoende och växer på näringsrik, öppen, sandig mark framför allt som ogräs i åkrar, trädgårdar och trädor, ofta tillsammans med rödplister, penningört och andra ettåriga ogräs. Man finner den också på blottad mark på gårdsplaner, vägkanter, jordhögar och annan skräpmark. Arten är konkurrenssvag och försvinner, när växttäcket sluter sig och har minskat avsevärt sedan förra inventeringen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer som ogräs på åkrar och i trädgårdar, på jordhögar och någon gång kring gårdar och på annan kulturmark. Ganska konkurrenssvag och något kvävegynnad. Vanlig på slättbygderna och på Falbygden, mindre vanlig till sällsynt i skogsbygderna. 572 lokaler i 320 rutor (39 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Ursprunglig i Europa och delar av Asien, nu spridd till de flesta världsdelar. I Sverige mest i Götaland och Svealand, sparsam norrut. I Sörmland tämligen allmän – (31%). Mjukplister är ett ettårigt, utpräglat åker- och trädgårdsogräs. I moderna åkrar finns den mest i kantzoner och åkerhörn, där säden växer glesare och besprutningen inte är lika effektiv.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland. 425 kartblad, 845 kvadranter.
Almq. I norra och mellersta Uppland merendels allmän; eljest tämligen allmän till odlingsgränsen i skärgården.
Mjukplister växer som åkerogräs, mest i trädes- och sädesåkrar och på åkerkanter, i potatisland och trädgårdsland. Den förekommer även på annan nybruten mark såsom nyanlagda vägkanter och gräsmattor, jordhögar och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Mjukplister är ett gammalt åkerogräs som kommit in med människans odling. Arten angavs först av K.F. Thedenius 1833. Han har antecknat den från odlade ställen i Gävle i sin dagbok. I Gävletraktens växter betecknas växten som tämligen allmän. Även senare uppgifter från andra delar av landskapet antyder att den var vanligare förr. Sannolikt har den gått starkt tillbaka sedan kemisk ogräsbekämpning infördes vid mitten av 1900-talet.
Vanliga följeväxter är åkerviol, svinmålla, våtarv och lomme.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Mjukplister är ett fröogräs, som uppträder något nyckfullt och sparsamt. I snösmältningen kan det finnas helt gröna skott. Det kan bilda något som ser ut som kleistogama blommor: knoppar övergående i millimeterlånga ljusröda skrumpna blom­rudiment, omväxlande med normala kraftigt röda blommor med lång pip.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mjukplister uppträder framförallt på kalkrika jordar och finns främst i de rikare områden i älvdalarna och vid kusten. Den växer helst på lerjord men är även sedd på sandig jord, som på Björkön i Njurunda. I åkrar kan den finnas i stor mängd, som vid Stöde Edsta och Borgsjö Tälje, särskilt på trädade fält, men arten finns även i mindre odlingar, trädgårdar och rabatter. Blommarna slår ofta inte ut hos oss.