mjukplister

Gammal bofast art.

Sällsynt.

Åker- och trädgårdsogräs, helst i lättare sandjord, spridd–täml. allm. på Hjälmarslätten, i Skogsbygden sälls. Växten var allm. i Närke (Hartman 1866) men det tycks nu vara en överdrift. Vanligast är den i Glanshammar där 28 lokaler sågs (Nilsson 1986). I Svennevad var den ”anmärkningsvärt sparsam med endast tre lokaler” (Kjellmert 1947).

Den fanns ”mera sälls.” i Mellansvenska myrodlingar i säd (Tolf 1903). Det sista fyndet i en rovåker gjorde Broddeson (ms) 1929. Omfattande åkerförekomster är ovanliga, men en sådan sågs 1979 N om Bresätter i Hallsberg (Dalhielm ms). I åkrar är växten förvisad till kanterna. Den förekommer i trädgårdsland, på lagårdsbackar, på kyrkogårdsmurar, backhällar och i vägdike etc.

Mjukplister är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga arten växer främst i åkerkanter, grönsaksland och på jordhögar samt någon gång i gödslade betesmarker och vallkanter.

1593 Lamium amplexicaule L.

This nowadays widespread species is considered to originate from the Mediterranean region and W. Asia from where it has spread as a weed to most of Europe, E. Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. lts present distribution is discontinuous circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 240 and map 232). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 377.

Förr införd med barlast och någon gång järnvägsspridd, men även inkommen som åker- och trädgårdsogräs. Förekommer numer troligen mest som ogräs i trädgårdsodlingar, möjligen något förbisedd. - 22 (18).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Tennäs."

Ännu tämligen allmän på Mälarslätten; härovan (åtminstone i nutiden) sällsynt(-tämligen sällsynt) i kulturområden, troligen ofta tillfällig, särskilt i Bergslagen påvisades i äldre tid på enstaka lokaler i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen (dock bara i ett mindre antal delområden) men har under senare decennier ytterst sällan anträffats där. Troligen missgynnas den ovan Mälarslätten båda av edafiska och klimatiska förhållanden, möjligen i så hög grad. Att den endast i undantagsfall kan sägas höra dit (Viker, Ö. Skogslåglandet). Trolig utbredningstyp som potentiellt bofast: S3.

En svårighet vid bedömning av artens frekvens är att den på sina åkerkantslokaler i regel blivit reducerad till lokala, individfattiga samlingar, vilka ofta förbigås. (Mycket) överdrivna syns frekvensutsagor beträffande Västmanland hos Iverus (1877) och Ramnäs (ERIKSSON 1967a), hos båda kallad allmän. Jämför lokalförteckningen nedan.

Mjukplister är vanlig i åkerkanter, vallodlingar och på trädor. Växten är också frekvent förekommande i ruderatmiljöer såsom jordtippar, stenhögar, gamla sandtag och bullervallar. Ibland ses den i trädgårdsland, sandiga betesmarker med sliten vegetation och vägkanter. Vid ett par tillfällen är den funnen på grusig alvarmark.

Mjukplister är spridd över större delen av Öland men saknas nästan helt på Stora Alvaret. Även längst upp i norr är det sparsamt med fynd och endast två lokaler är noterade i Böda sn. Liksom andra arter i släktet följer den odlingsmarken.

Mjukplister har ofta små blommor som inte öppnas alls och självpollineras (kleistogama blommor).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Ogräs i åkrar på varje slags jord och med varje slags gröda; även på gårdsplaner, i trädgårdar och ruderatmark. Såväl höstgroende, med övervintrande plantor, som vårgroende sommarannuell. Hos Eisen & Stuxberg (1869) möter vi samma bedömning av frekvensen som i dag: allmän, medan Johansson (1897) skriver allestädes. Det senare är lite i överkant för dagens förhållanden. Mjukplister saknas på Gotska Sandön och Avanäset på Fårö.
Någon gång med vita blommor (Johansson 1916, Fries 1932).

Mjukplister är kulturberoende och växer på näringsrik, öppen, sandig mark framför allt som ogräs i åkrar, trädgårdar och trädor, ofta tillsammans med rödplister, penningört och andra ettåriga ogräs. Man finner den också på blottad mark på gårdsplaner, vägkanter, jordhögar och annan skräpmark. Arten är konkurrenssvag och försvinner, när växttäcket sluter sig och har minskat avsevärt sedan förra inventeringen.

Mjukplister är ett fröogräs, som uppträder något nyckfullt och sparsamt. I snösmältningen kan det finnas helt gröna skott. Det kan bilda något som ser ut som kleistogama blommor: knoppar övergående i millimeterlånga ljusröda skrumpna blom­rudiment, omväxlande med normala kraftigt röda blommor med lång pip.