Taxasida

lundelm

Elymus caninus

(L.) L.

lundelm är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

lundelm är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • lundelm
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Elymus caninus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Elymus caninus (L.) L.
Svenskt namn
lundelm
norwegianBokmal
hundekveke
norwegianNynorsk
hundekveke
Finskt namn
koiranvehnä
finlandSwedish
lundelm
Danskt namn
Almindelig hundekvik
Foton
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-08-17
Peter Ståhl
Mangrund, Älvkarleby sn 2023-07-18
Patrik Engström
Námmásj 2022-07-12
Anders Delin
Kuntmyrbäcken, Ytterhogdal 2004-08-06
Patrik Engström
Eldgarnsö 2013-07-01
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-07-28
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2015-07-04
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Se: vanlig lundelm Elymus caninus var. caninus och klarälvselm Elymus caninus var. muticus

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Lundelm är ursprunglig. Den bildar mindre bestånd i lövträdsridåer utmed bäckar och åar, i näringsrika alsumpskogar samt mullrika löv- och blandskogar.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1851.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän inom Mälarområdets lundområden; f.ö. spridd-tämligen sällsynt, mest i dalgångar och kalkområden. Notabla luckor i oligotrofa skogs- och myrtrakter i Skogslåglandet och Övre Bergslagen och inom uppodlade slättbygder. Fördelningen beror i hög grad av tillgången på edafiskt passande ståndorter. Utbredningstyp: S2. 

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivial art utmed vattendrag och havsstränder, tämligen vanlig i rasbranter men sällsynt i andra miljöer.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880). Visserligen har Sjöstrand (1833) tagit med Triticum caninum i sin artlista, men lokalangivelsen "Mettukläppen" tyder snarare på att det gällde Elymus alaskanus. Det finns också i UPS en kollekt från "ett berg vid Storsjön", tagen av Sjöstrand år 1832.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

286 Agropyron caninum (L.) Beauv.

Syn.: Elymus caninus (L.) L., Roegneria canina (L.) Nevski

This species occurs from Europe eastwards into C. Asia. It is uncertain whether this species or other taxa occur in E. and SE. Asia. It has been locally introduced into N. America. The detailed distribution there is, however, at present insufficiently known and incompletely marked on the map. In the Mediterranean region the closely related A. panormitanum (Bert.) Parl. also occurs (map in Meusel et al. 1965, p. 44).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast. Påträffad i avlagringar från yngre järnålder och då troligen insamlad som födoämne (HHje 1979).
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig lundelm E. c. var. caninus i landskapet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Roegneria canina

Lundelm trivs på torr till fuktig, mineralnäringsrik mulljord. Den anträffas i lövskog med ädla lövträd, gärna i sluttningar och på blockrik mark, i raviner eller längs vattendrag (ofta vid forsar). Arten förekommer även i örtrik granskog i lövsumpskog med t.ex. klibbal och i strandsnår och lövskog vid havet. I västra Småland växer den företrädesvis på grönsten.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Lundelm växer på frisk, mullrik mark i skogar och lundar. På Öland ser man den främst i ädellövskogar där den föredrar bryn, gläntor och stigar. Utbredningsmönstret liknar det för andra lundgräs som strävlosta Bromopsis benekenii, skogskorn Hordelymus europaeus och långsvingel Schedonorus giganteus. Det är inte ovanligt att se lundelm växa tillsammans med en eller flera av dessa lundgräs. Arten är ett inägogräs vars utbredning speglar ädellövskogens kontinuitet genom en lövängsepok. Lundelm växer även i hässlen, kalktallskog och ängsgranskog.

Lundelm har sina huvudsakliga förekomster inom Mittlandet, i västra kustskogen samt rikare skogar längst i norr, Böda och Högby sn. På sydöstra Öland är lämpliga miljöer för lundelm även historiskt en bristvara och arten är fåtalig. På Stora Alvaret är den funnen i några mindre träddungar, ofta planterade med tallskog. Äldre utbredningskartor saknas men arten finns noterad i Sterners liggare från endast 24 socknar. Idag förekommer lundelm i samtliga socknar, förutom Segerstad på sydöstra Öland, och bedöms ha ökat i utbredning. Igenväxning av landskapet, ökad beskogning och upphörande skogsbete har gynnat arten.

Endast vanlig lundelm var. caninus är uppgiven från Öland.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Halvöppen till sluten, frisk, mullrik skog, gärna med hassel i lövskog, ängen, ängsbarrskog, ofta noterad vid husgrunder.

Ojämnt fördelad; särskilt vanlig i lövmarkerna i Grötlingbo och de mullrika barrskogarna i BälVallstena. Dagens frekvens stämmer bra med Johanssons (1897) ”H. o. d. på kalkhaltig jord”.

Endast vanlig lundelm var. caninus är känd från Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Lundelm växer på frisk, mullrik mark i lundar och i andra löv- och blandskogar med inslag av ädla lövträd, gärna utmed bäckar, i raviner och sluttningar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk till fuktig, mullrik mark i ädellövskogar i branter och raviner, längs bäckar och åar samt i alkärrskanter. Ganska vanlig i platåbergens branter samt i södra och västra delen av landskapet, sällsynt eller saknas i de magra skogsbygderna. 870 lokaler i 345 rutor (42 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Lundelmen växer i örtrik skog av olika slag, särskilt i bryn och gläntor. Den trivs både i lundar och i högörtsrik granskog. Arten gynnas av omrörning i marken och kan bilda stora bestånd på hyggen. Den är något kalkgynnad och kan växa både ganska torrt och på genomsilad mark, ofta i bäckraviner och strandskogar.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän till mindre allmän i Uppland som helhet, vanligare i kustområdena. 491 kartblad, 1094 kvadranter.
Lundelm växer i lövskogar, lundar och örtrika granskogar, ofta i bäckraviner och skogsbryn. Den förekommer även i strandlundar och strandsnår.
Förändring + 33 %. – Liksom flera andra lundväxter har lundelm ökat.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Lundelmen är ursprunglig. Växten anges förekomma flerstädes längs kusten i andra utgåvan av Gävletraktens växter 1863 men bara tre lokaler anges på fastlandet innanför kusten. Arten har dock senare rapporterats från många inlandslokaler och möjligen har den ökat något de senaste hundra åren.
Vid havet är den vanligast och växer både på den öppna stranden och i löv- och buskbården. Den förekommer ofta på storblockiga, hårt ursvallade stränder och etable-rar sig i allmänhet i nivå med driftvallen. I inlandet förekommer arten mest vid större bäckar och åar – ofta på kortvarigt översvämmade eller översilade småöar och strandbrinkar där vegetationen är särskilt yppig. I nordväst består strandskogen ofta av lövskog av gråal, hägg och björk, i söder finns ofta inslag av ädla lövträd.
Arten förekommer också i lundmiljöer utan vattenkontakt. Sådana skogar finns mest på kalkrik mark och innehåller i regel andra krävande arter. Lundelmen kan här användas som signalart för värdefulla skogsmiljöer. I kontrast till detta förekommer arten emellanåt även på kulturmark vid bondgårdar, bruksmiljöer och industritomter.
Den vanligaste följearten är älggräs (37%). I skog är också gran, rönn, stenbär, hägg, harsyra, hallon och klibbal typiska. Vid havet är strätta vanligast följd av rödsvingel, kråkvicker, havtorn och rörflen.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

På havsstrand är lundelm mycket vanlig, men ser annorlunda ut än på stränder inne i landet. Den är mindre och har smalare blad, som ofta är inrullade, i motsats till i inlandet där den har plana blad. På havsstrand har den rödbrun färg kring snärpet och e n bit nedåt på bladslidan, medan den i inlandet är mer grön.

Lundelm börjar blomma i linneans tid och är överblommad i ljungens tid. Krossade blad har en skarp och obehaglig doft, som skiljer den från både hässlebrodd och sötgräs. Bara små blad på basala skott övervintrar gröna. Trots att den växer utmärkt i mörk skog gynnas den av avverkning, då den blir större och blommar rikligare. Under slyfasen klarar lundelm sig bättre än vissa andra gräs, till exempel sötgräs. Den blir högvuxen och har normala blad och ax under tät ung lövskog och uppväxande små granar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Lundelm förknippar man mest med lummiga partier längs våra vattendrag, från små bäckar i rikare skogsområden till åarnas och älvarnas stränder. Den föredrar skugga och tillhör lundväxterna, dock inte de mest krävande, varför den är rätt vanlig. I lövdungar vid stränder är den ett regelbundet inslag, särskilt på blockiga ställen och vid forssträckor. Vid havet förekommer den naturligt i albårder och ibland ser man den mer öppet på blockstränder. Lundelm kan också finnas i lövlundar under sydbranter och i älvravinernas bäckar och mynningar.
På kulturmark finns den ibland också på lastageplatser, hamnar och industrimark vid kusten och kan etablera sig på jordvallar och bland lövsly, ibland mer solöppet. Några gånger har lundelm också setts på gödselstackar bakom ladugårdar, då den intagit samma plats som kvickrot brukar ha.