Taxasida

kärrbräsma

Cardamine pratensis subsp. paludosa

(Knaf) ?elak

kärrbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

kärrbräsma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kärrbräsma
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cardamine pratensis subsp. paludosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cardamine pratensis subsp. paludosa (Knaf) Celak.
Svenskt namn
kärrbräsma
norwegianBokmal
sumpkarse
norwegianNynorsk
sumpkarse
Finskt namn
rantaluhtalitukka
finlandSwedish
kärrbräsma
Danskt namn
Sumpkarse
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-29
Patrik Engström
Sigtuna kommun 2023-06-03
Patrik Engström
Sigtuna kommun 2023-06-03
Patrik Engström
Sigtuna kommun 2023-06-03
Patrik Engström
Sigtuna kommun 2023-06-03
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-29
Lars Efraimsson
Nolgårdsviken, Hammarö kommun 2022-05-24
Lars Efraimsson
Nolgårdsviken, Hammarö kommun 2022-05-24
Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2023: Cardamine – bräsmor

Den botaniska skattkammaren
Ett släkte med tio ursprungligt vilda arter, en sentida inkomling (risbräsma C. occulta) samt en handfull arter som odlas som prydnadsväxter och som kan påträffas som förvildade. Nyckeln omfattar alla arter som påträffats som vildväxande i Sverige vårtandrot C. enneaphyllos och ungersk tandrot C. glanduligera vilka ännu inte påträffats förvildade men som är relativt vanliga som odlade, samt den sydhemisfäriska arten kvastbräsma C. corymbosa som är på spridning i Europa och kan misstänkas nå Sverige inom kort. De perenna arterna med krypande underjordiska jordstammar har ibland urskilts som det fristående släktet Dentaria men inkluderas här i släktet Cardamine.
Floratexter

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Kärrbräsman förekommer i kärrängar och diken, vanligen fuktigare än ängsbräsman. Den blommar ofta stående i vatten.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Den vanligaste underarten, täml. allm.–allm. Några av kärrbräsmans växtplatser i Närke under 1980- och 1990-talet var alkärr, dike, kärrpöl, sumpskog, kalkbrott, källa, damm och bäck.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Kusten Härnösand "närheten av Hernösand" odaterad ("Rekt. Henr. Jacobsson genom studerande Erik Pärsson" S det Lindman); 1894 (V. Arnell UPS); Framnäs 1877 (K. Arnell UPS det Lindman). Säbrå 1862 (Arn. UPS). Nätra Näske 1868 (T. Krok S det Lindman). Själevad 1886 (Reuterm. GB det T. Elfström); 1947 (G. Olsson LD). Grundsunda 1896 (P. E. Molin LD). Ådalen Gudmundrå Kramfors 1881 (Reuterm. GB det T. Elfström). Sollefteå 1902 (T. Fries LD det Lindman "C. dentata"). Ed Österås 1913 (A. Möller LD UPS). V inlandet Tåsjö Hoting sanka ställen vid Hotingssjön 1924 (V. Norlind S).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(C. p. subsp. dentata, C. p. subsp. palustris)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten ängsbräsma C. pratensis.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
C. pratensis ssp. dentata, C. pratensis ssp. palustris
Typisk kärrbräsma växer framför allt i starkt fuktiga eller våta miljöer: vid stränder, i källflöden och diken, starr- och högörtängar, sumpskog samt kärr av olika slag.
Funnen i 933 rutor; tidigare uppgifter från 33 rutor (främst baserat på herbariematerial). Vanlig i stora delar av Småland men synbarligen med lägre frekvens än äkta ängsbräsma ssp. pratensis i västra och nordöstligaste Småland. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Kärrbräsma växer på fuktig–våt mark som kan vara ohävdad eller betad. Den är vanlig i kanten av skogskärr, fuktängar, alvarträsk, längs diken och vid vattenhål; sällsynt ses den i sumpskogar.

På Öland är kärrbräsma ganska jämnt spridd över stora delar av ön inklusive Stora Alvaret. I Sterner (1938) bedöms den saknas i de skogfattiga delarna av ön men det stämmer inte idag. Kärrbräsma finns på flera lokaler på den annars så skoglösa sydöstra delen av Öland. Någon reell ökning är det troligen inte; växten var kanske förbisedd förr? Eller så var avgränsningen mot äkta ängsbräsma annorlunda?

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Fuktiga till blöta miljöer: bäckkanter, kärrdrag i skog, fuktsvackor på beten, ängen, diken och myrar. Enstaka fynd i källor, källkärr, gungflyn, tuvor i lövskogskärr. Noterad under Projekt Gotlands flora från Sundre till Fårö. Med tanke på att de biotoper som kärrbräsma föredrar oftast är små till arealen är närvaron i 2 % av provrutorna anmärkningsvärt hög. Johanssons uppgifter om artens utbredning och frekvens stämmer bra in på kärrbräsma även i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Kärrbräsma växer fuktigare än huvudarten, ofta i mer kärrartade partier av betesmarker och i källflöden samt i diken och fuktängar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Kärrbräsman är en av strändernas och strandängarnas tidigast blommande växter; den blommar redan i början av juni. Den förekom troligen tidigare regelbundet längs de större vattendragen men har missgynnats av regleringar och saknas nu ofta, som vid Indalsälven. Kärrbräsman växer på strändernas nedre del, inte sällan i vattenbrynet eller i vattnet. Den ses mest på fasta stränder, gärna av morän eller sand, helst i långgrunda, mer skyddade lägen, avsnörningar eller strandkärr. På strandängar växer den mellan tuvor på växelblöt mark. Vid sötvattenpåverkan kan den även växa på havsstrandäng, t.ex. Njurunda i Björköfjärden. Växten är konkurrenssvag och gynnas av betesblottor men står gärna i gammal förna från högörter som kommer upp senare under sommaren, så även ibland vid näringsrikare sjöar och på tyngre jord. Den kan också växa i nakna solöppna bäckraviner i kulturmark. I kalko mråden finns den också i sumpskog (Hässjö), intill skogsbäck och myr (Borgsjö) samt kärr i granskog (Attmar). I skuggiga miljöer uteblir ofta blomningen.