Taxasida

höstfibbla

Scorzoneroides autumnalis

(L.) Moench

höstfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

höstfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • höstfibbla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Scorzoneroides autumnalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Scorzoneroides autumnalis (L.) Moench
Svenskt namn
höstfibbla
icelandic
Skarifífill
norwegianBokmal
føllblom
norwegianNynorsk
følblom
Finskt namn
syysmaitiainen
finlandSwedish
höstfibbla
Danskt namn
Høst-borst
Foton
Patrik Engström
Övre Selet 2017-07-24
Torbjorn Tyler
2017-08-20
Torbjorn Tyler
2017-08-20
Torbjorn Tyler
2018-07-16
Lars Efraimsson
Källsäter, Kils kommun 2021-09-18
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2020-07-26
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-08-31
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1883 Leontodon autumnalis L.

This species occurs as a native and adventive plant in mast of Europe (except parts of the S and E) and W. Asia. It has spread with settlement and agriculture from areas of open land, shores etc. It has been introduced into E. Asia, N. America and New Zealand.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

I naturlig vegetation växer höstfibbla på klipp- och mineraljordsstränder samt strandhedar och sandfält vid hav och sötvatten. Den är emellertid starkt kulturgynnad och förekommer främst på kulturskapad, gräsdominerad mark med låg växtlighet - betesmarker, gräsmattor, gårdsplaner, vägkanter, åkervägar, stigar, renar och ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Friskängsväxt som förekommer allm. i bl.a. gräsmattor, vägkanter och hagar. Förr var den allm. i ängarna (Broddeson ms).

Se även: vanlig höstfibbla Scorzoneroides autumnalis var. autumnalis och gulbrun höstfibbla Scorzoneroides autumnalis var. keretinus

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart. Stor formvariation, som ej kartlagts.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–31 %.
Kommentar: synnerligen variabel såväl till bladform som hårbeklädnad men överlägset vanligast är kala former med djupt oregelbundet flikiga blad och såvitt känt förekommer endast vanlig höstfibbla S. a. var. autumnalis i landskapet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Höstfibbla växer öppet på fuktig till ganska torr jord. I havsstrandängar är den ofta talrik över högvattennivån. Närmare stranden finner man den särskilt i klippspringor. Arten anträffas också vid sötvattensstränder och på lågvuxna betesmarker i inlandet (både ogödslade och gödslade). Allra vanligast är den dock längs stigar och markvägar, i gräsmattor samt på gårdsplaner, renar och all slags ogräsmark.
Funnen i 1413 rutor; tidigare uppgifter från 224 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Höstfibbla växer på öppen mark som åtminstone periodvis är frisk–fuktig. Den är ursprunglig i kanten av vätar och på grusalvar där den förekommer i en extremt finflikig form, av Rikard Sterner benämnd var. coronopifolius. Höstfibbla ses också på betade havsstrandängar och friskängar, gårdsplaner och i slitna gräsmattor. När röjningar sker av betesmarker är den snabbt på plats. Den är noterad på traktorvägar, i kanten av skogskärr och åkerkanter. Klapperstensvallar, sprickrika kalkstenshällar, tippade stenhögar, gamla stenbrott och andra steniga ställen verkar passa den extra bra.

Höstfibbla är vanlig och spridd över hela Öland, speciellt frekvent på Stora Alvaret och i östra sjömarken. Endast i delar av Mittlandet är det lite glesare med fynden.

Höstfibbla varierar en hel del i utseendet vad gäller bladens utseende (helbräddade–starkt flikiga), hårighet (kala–rikt försedd med gula eller svarta hår) och antal blomkorgar (enstaka från en blomstjälk–starkt förgrenade blomstjälkar med ett stort antal blommor). De flesta fynden på Öland bedöms höra till vanlig höstfibbla var. autumnalis med flikade blad, kala och fågrenade blomstjälkar. En lågväxt form med kala holkfjäll och få blommor benämnd kal höstfibbla var. salina uppges växa på havsstrandängar strax ovanför högvattenlinjen; den har inte noterats under inventeringen. Mellanformer är vanliga och det taxonomiska värdet av varieteterna är oklart. Vid ett tillfälle är en starkt avvikande höstfibbla, kraftigt och ljusgult hårig, samlad och bestämd till gulbrun höstfibbla subsp. asperior (numera var. keretinus).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Torr till fuktig ängsmark, strandängar, ängen, gräsmattor, vägkanter och körvägar; även på fuktig kalkhällmark, fuktalvar, blekevätar och bleke i f.d. träsk. Att höstfibbla är allmän framgår av andelen provrutor med arten. Dagens frekvens är i stort sett densamma som i slutet av 1800-talet (Johansson 1897: ”Allest.”).

Höstfibbla är mångformig; på Gotland representeras arten (kanske) av två varieteter: vanlig höstfibbla var. autumnalis och kal höstfibbla var. salina. Den senare är känd från Gotland bara genom en litteraturuppgift från Västergarn (Afzelius 1844) samt ett herbarieark från Visby 1932 (Fr i LD). Denna varietet har inte uppmärksammats under Projekt Gotlands flora. Dess taxonomiska värde är oklart, eftersom växtsätt och hårighet på holkarna växlar inom bestånden (jfr Edqvist & Karlsson 2007).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Höstfibbla växer på torr till frisk gräsbevuxen mark i de flesta kulturskapade miljöer som betesmarker, vägkanter, åkrar, trädor, markvägar, gårdsplaner, industritomter, grusplaner, grustag, jordhögar och ruderatmarker. Man finner den också i skärgården, både på torrare strandängar, i hällmarker samt i bergsskrevor och sprickor även på de små öarna och skären.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk gräsmark i betesmarker, både naturliga och gödslade, samt på markvägar, gårdsplaner, väg- och åkerkanter samt i all slags annan kulturmark. Kvävegynnad. Mycket vanlig i hela landskapet. 817 rutor (98 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Mindre Asien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (93%). Höstfibblan är flerårig och är troligen ursprunglig på stränder vid såväl sött som bräckt vatten, mest i strandklippornas skrevor och sprickor. Den är vanlig också på havsstrandängarna där den är typisk för nivån över högsta vattenstånd. Höstfibblan är också vanlig på kulturpåverkad mark, särskilt i gräsmattor där den under blomningstiden kan bli mycket iögonfallande, samt i vägkanter, på skogsbilvägar och järnvägsbankar. Den utgör också ett påfallande inslag i vissa betesmarker, särskilt där betestrycket är högt.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 702 kartblad, 2498 kvadranter.
Almq. Allestädes, till yttre skärgården.
Höstfibbla växer på strandängar och grusstränder, vilket troligen är dess naturliga miljö. Den förekommer även i kulturlandskapet på många typer av gräs- och betesmarker, på gårdsplaner, vägkanter, skogsbilvägar och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Höstfibbla är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den betecknas som allmän i tidigare botaniska arbeten.

I kulturlandskapet är höstfibblan sällan långt borta. Stora förekomster finns både längs landsvägar och längs mindre grusvägar, även långt ut i skogen. Arten är dessutom en framgångsrik gräsmarksväxt. Den är mycket slitage- och betestålig och blir därför ofta dominerande vid hårt bete. Höstfibblan är vidare vanlig vid gårdar och bebyggelse där den brukar finnas i gräsmattor och på gårdsplaner.

Den vanligaste följeväxten är rödven (33%) följd av groblad, röllika, vitklöver och maskrosor. På havsstränder är rödsvingel vanligast (57%), därefter följer strätta, kråkvicker, fackelblomster, höskallra och krypven. Höstfibblan börjar blomma med mjölkört, liten blåklocka och gulmåra. Blomningen fortsätter långt in på hösten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Höstfibbla växer i sprickor i hällar vid havet, närmare vattnet än alla andra arter utom kustsaltgräs och krypnarv. Den kommer kanske med vattnet, eftersom fröna flyter i upp till flera veckors tid (Romell 1938a). Man kan se arten komma upp på sandbank i meanderkurva i Voxnan. Den sprids även med människor och husdjur, som till en avlägsen myr i Järvsö, vid en källa, nära en gammal stig. Fröna är kortlivade i fröbanken (Skoglund 1990). Höstfibbla koloniserade älvbotten i en fors som blottlagts genom kraftverksbygge i Arbrå, och blev kvar när växttäcket slöt sig. Plantorna är perenna. Blad som är några centimeter långa övervintrar gröna. Artens blomning börjar i linneans tid men har sin höjdpunkt i mjölkens eller ljungens tid. Enstaka blommor ses fortfarande i lingonens tid.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Höstfibbla blommar karaktäristiskt upp i mängd bland nyvällen – grönskan i de avslagna lägdorna – under sensommaren och gör då skäl för namnet. Det är en av de mest spridda kulturmarksväxterna, men den har även naturliga förekomster på stränder, såväl vid havet som i inlandet vid de större vattendragen och vissa åar (t.ex. Borgsjö Råsjöån) och ibland även vid skogssjöar. Den växer huvudsakligen på moränstränder i gles vegetation mellan stenar relativt långt ned på den tidvis översköljda delen (mellangeolitoral). I utsatta kustlägen kan den finnas mellan stora block och högre upp i klippspringor; någon gång ses den också på gräsbevuxna sandstränder.
Som kulturmarksväxt växer höstfibblan helst i lågvuxen, sliten mark, t.ex. i betade f.d. lägdor eller i hävdade nyvallar. Den följer vägarna, både stora genomfartsvägar, små körvägar och skogsbilvägar, och står då oftast i gruset närmast körbanan eller asfalten eller – på småvägar – i själva hjulspåren. Arten är vanlig också på tramputsatta gårdsplaner och i gräsmattor, såväl vid små skogstorp som kring nya hyresbostäder. I tätorterna växer den på parkeringsplatser och fabriksplaner, intill husväggar, mellan plattor m.m. Höstfibblan är ej alls näringskrävande; den växer helst på frisk–fuktig mark men ibland helt torrt, t.ex. på en grusig vändplan.