gråmalva

Lid 1963, (Hultén 1950).

1307 Lavatera thuringiaca L.

This species originates from the steppes and other arid areas of C. and SE. Europe and W. Asia. It has been introduced into N. Europe. It is reported as a casual on the Canadian prairies. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 282.

Gråmalva har endast uppträtt tillfälligt i Halland. I Sverige är den en sedan gammalt odlad läkeväxt som förvildats och naturaliserats i några mellansvenska landskap.

Gråmalva härstammar från Centraleuropa och området kring Svarta Havet. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1761.

Läke- och prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1760-talet. Uppges vara tillfällig i Närke (Thor 1993d) men kan anses vara bofast i Ödeby.

Åtminstone fem nutida lokaler i Mälarområdet, en-tre i Skogslåglandet, Förr vanligare i förstnämnda region men alltjämt bofast. Har östligt kontinentalt ursprung, varför den kan förmodas vara bäst anpassad till Mälarområdets klimatförhållanden. Kan visa sig vara härdig också i Skogslåglandet. Dess till Mälartrakten och Östra Mellansverige koncentrerade utbredningen i Sverige vittnar om ett odlingscentrum där i gången tid. Utbredningstyp: S9.

Sistnämnda förmodan har bestritts av HÅRD AV SEGERSTAD (1924), som menat, att arten antagit sin begränsade svenska utbredning uteslutande på grund av sin "kontinentala läggning". Denna läggning skulle sålunda bättre tillgodoses av naturförhållandena i t.ex. Östergötland än i Östra Småland, bättre i Västmanland än inom Stipa-området i Västergötland. Denna tolkning av utbredningen förefaller författaren av flera skäl alltför förenklad.

Status: sällan odlad prydnadsväxt; någon gång självsådd men ännu (?) knappast bofast. Först uppgiven 1924 från V. Karaby (FHAn i LD), men odlad redan 1870 (Lilja 1870).
Förändring och hot: nationellt rödlistad (NT) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO.

En östeuropeisk och västasiatisk art som odlats åtminstone sedan 1700-talet i Sverige, troligen främst i egenskap av läkeväxt. Den är bofast i nordöstra Östergötland och sydöstra Svealand. Gråmalvan omnämns som odlad i Hylte Femsjö av E. Fries (ms 1810). Ett belägg finns även från Högsby Högsby Berga 1890 (A. Mallander i UPS), förmodligen från odling; det är särskilt intressant eftersom arten ännu har en lokal i socknen.

Gråmalva betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005), men de småländska förekomsterna är knappast av intresse ur skyddssynpunkt.

Gråmalva härstammar från sydöstra Europa och är sällsynt i odling. Det finns ett äldre, tidigare opublicerat fynd från Öland. Under inventeringen noterades växten vid ett tillfälle.

Tillfälligt utkommen.

Gammal läkeväxt, sällan odlad som prydnad, tillfälligt förvildad. 

Gråmalvan är en gammal prydnadsväxt och läkeväxt som förvildats i och kring gamla trädgårdar, särskilt slottsträdgårdar. På några platser har den hållit sig kvar under lång tid (exempelvis i Fogdö vid Bergshammar där den funnits i mer än 150 år). Arten tycks av fynden att döma vara ökande och vanligare nu än förr.

Sydöstra Europa, västra Asien. I Sverige förvildad, främst i östra Svealand.