Taxasida

gråmalva

Malva thuringiaca

(L.) Vis.

gråmalva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

gråmalva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • gråmalva
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Malva thuringiaca
Vetenskapligt namn, fullständig form
Malva thuringiaca (L.) Vis.
Svenskt namn
gråmalva
norwegianBokmal
poppelrose
norwegianNynorsk
poppelrose
Finskt namn
harmaamalvikki
finlandSwedish
poppelros, gråmalva
Danskt namn
Tysk poppelrose
Foton
Patrik Engström
Kärsö, Ekerö kommun 2012-09-01
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-08-10
Patrik Engström
Kärsö, Ekerö kommun 2012-09-01
Lars Efraimsson
Hammarskog, Uppsala kommun 2019-07-13
Lars Efraimsson
Hammarskog, Uppsala kommun 2019-07-13
Lars Efraimsson
Hammarskog, Uppsala kommun 2019-07-13
Katarina Stenman
Ängsö 2018-07-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Lid 1963, (Hultén 1950).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1307 Lavatera thuringiaca L.

This species originates from the steppes and other arid areas of C. and SE. Europe and W. Asia. It has been introduced into N. Europe. It is reported as a casual on the Canadian prairies. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 282.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Gråmalva har endast uppträtt tillfälligt i Halland. I Sverige är den en sedan gammalt odlad läkeväxt som förvildats och naturaliserats i några mellansvenska landskap.

Gråmalva härstammar från Centraleuropa och området kring Svarta Havet. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1761.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läke- och prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1760-talet. Uppges vara tillfällig i Närke (Thor 1993d) men kan anses vara bofast i Ödeby.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Åtminstone fem nutida lokaler i Mälarområdet, en-tre i Skogslåglandet, Förr vanligare i förstnämnda region men alltjämt bofast. Har östligt kontinentalt ursprung, varför den kan förmodas vara bäst anpassad till Mälarområdets klimatförhållanden. Kan visa sig vara härdig också i Skogslåglandet. Dess till Mälartrakten och Östra Mellansverige koncentrerade utbredningen i Sverige vittnar om ett odlingscentrum där i gången tid. Utbredningstyp: S9.

Sistnämnda förmodan har bestritts av HÅRD AV SEGERSTAD (1924), som menat, att arten antagit sin begränsade svenska utbredning uteslutande på grund av sin "kontinentala läggning". Denna läggning skulle sålunda bättre tillgodoses av naturförhållandena i t.ex. Östergötland än i Östra Småland, bättre i Västmanland än inom Stipa-området i Västergötland. Denna tolkning av utbredningen förefaller författaren av flera skäl alltför förenklad.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: sällan odlad prydnadsväxt; någon gång självsådd men ännu (?) knappast bofast. Först uppgiven 1924 från V. Karaby (FHAn i LD), men odlad redan 1870 (Lilja 1870).
Förändring och hot: nationellt rödlistad (NT) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

En östeuropeisk och västasiatisk art som odlats åtminstone sedan 1700-talet i Sverige, troligen främst i egenskap av läkeväxt. Den är bofast i nordöstra Östergötland och sydöstra Svealand. Gråmalvan omnämns som odlad i Hylte Femsjö av E. Fries (ms 1810). Ett belägg finns även från Högsby Högsby Berga 1890 (A. Mallander i UPS), förmodligen från odling; det är särskilt intressant eftersom arten ännu har en lokal i socknen.

Gråmalva betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005), men de småländska förekomsterna är knappast av intresse ur skyddssynpunkt.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gråmalva härstammar från sydöstra Europa och är sällsynt i odling. Det finns ett äldre, tidigare opublicerat fynd från Öland. Under inventeringen noterades växten vid ett tillfälle.

Tillfälligt utkommen.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Gammal läkeväxt, sällan odlad som prydnad, tillfälligt förvildad. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, spetsmalva subsp. ambigua och äkta gråmalva subsp. thuringiaca, vilka redovisas under respektive underart.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Gråmalvan är en gammal prydnadsväxt och läkeväxt som förvildats i och kring gamla trädgårdar, särskilt slottsträdgårdar. På några platser har den hållit sig kvar under lång tid (exempelvis i Fogdö vid Bergshammar där den funnits i mer än 150 år). Arten tycks av fynden att döma vara ökande och vanligare nu än förr.

Sydöstra Europa, västra Asien. I Sverige förvildad, främst i östra Svealand.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprunglig i centrala och sydöstra Europa; odlad som läke- och prydnadsväxt och sedan länge naturaliserad i Sverige med nordgräns i centrala Uppland, men med en tillfällig förekomst även i Älvkarleby. Rödlistad. 32 kartblad, 34 kvadranter.
Almq. I Mälartrakterna tämligen sällsynt, eljest mycket rar.
Gråmalva växer på näringsrik mark och soliga lokaler i gårdsmiljöer, på ödetomter, igenväxande gräsmarker, vägkanter och skräpmarker. Några av förekomsterna är mycket beständiga och t.o.m. expanderande, andra har mera karaktär av små, tillfälliga sekundärförekomster. Gråmalvan sätter rikligt med frön och förökar sig därigenom lätt.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Gammal prydnadsväxt, men ej nämnd av Arnell (1902). Va, Forsbacka soptipp, fd ask-tippen 2005 (GOD & BHE).