Taxasida

fjällruta

Thalictrum alpinum

L.

fjällruta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

fjällruta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • fjällruta
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Thalictrum alpinum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Thalictrum alpinum L.
Svenskt namn
fjällruta
icelandic
Brjóstagras
norwegianBokmal
fjellfrøstjerne
norwegianNynorsk
fjellfrøstjerne
Finskt namn
tunturiängelmä
finlandSwedish
fiållruta
Foton
Patrik Engström
Låktatjåkko 2011-07-27
Thomas Gunnarsson
Ansätten,Hotagen,Krokom 2009-07-04
Thomas Gunnarsson
Ansätten,Hotagen,Krokom 2009-07-04
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Källstråk, fuktängar, fuktiga stränder, bäckkanter i gles vegetation på kalkberikat underlag. - 9 (3).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

880 Thalictrum alpinum L.

This arctic-montane species is widely but disjunctly distributed in Eurasia and N. America. It is a rather uniform species. However, the Japanese population is distinguished as var. stipitatum Yabe. Regarding the E. American population, the species belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 238 and map 220), but it may also be considered as a circumpolar species. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 157.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Perenn, rosettbärande, 1–2 dm hög ört. Små, trekantiga, parbladigt sammansatta blad, som hålls nära marken. Småbladen är mörkgröna ovan och påtagligt bleka under, ca 5 mm breda, nästan runda med några jack i ytterkanten (“Kalle Anka-fötter”). Slank stängel som nästan alltid saknar blad. I toppen med en glest utdragen blomställning med hängande blommor som saknar kronblad, men har långa ståndarknappar på långa, hängande strängar.

Fjällrutan är kalkgynnad. Annars har den ett brett register, den är ofta allmän på stränder, rikmyrar, dryashed etc. Följer några älvar långt ned i skogslandet.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig! Inga andra småbladiga rutor Thalictrum förekommer inom samma område.
Ängsruta (T. flavum) och backruta (T. simplex) är mycket högre och har större småblad.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Första och enda fyndet av fjällruta i Hälsingland gjordes av Peter Ståhl 1990 vid Kolsätt(er) vid Ljusnan. Det var mycket nära gränsen till Härjedalen, men noggrann granskning av kartan och mätning på marken avgjorde att det verkligen var i Hälsingland. Danielsson (1994) skrev att arten följer Ljusnan ner till Linsell, men har observerats vid Kolsätt 1879.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Fjällruta är en kalkgynnad, konkurrenssvag fjällväxt som är funnen några gånger i landskapets västra del. De äldre lokalerna utgjordes sannolikt av kalkrik, något fuktig och strandnära slåttermark; nu är de borta då biotopen antagligen försvunnit p.g.a. kraftverksutbyggnad. På de två sentida lokalerna är den funnen vid en tuvig rikbäck i Borgsjö och i en eroderad kant av en måttligt rik bäck i västra Haverö.