
vitpyrola
Pyrola rotundifolia
vitpyrola är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

vitpyrola är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- vitpyrola










Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Se sandpyrola Pyrola rotundifolia subsp. maritima och vanlig vitpyrola
Pyrola rotundifolia subsp. rotundifolia
Floran i Skåne.
Se sandpyrola Pyrola rotundifolia subsp. maritima och vanlig vitpyrola Pyrola rotundifolia subsp. rotundifolia.
Ångermanlands flora
Se norskpyrola Pyrola rotundifolia subsp. norvegica och vanlig vitpyrola Pyrola rotundifolia subsp. rotundifolia
Närkes flora
Allm. i Skogsbygden och på Käglan men av lägre frekvens i Svennevad (Kjellmert 1947). Växtplatser är barr- och blandskog, kalkbrott, hage, rikkärr, banvall, bäckravin, askdunge, grustag, tallhed m.fl.
I Kåvireservatet i Hovsta fanns drygt 600 ex. bland hasselbuskarna 1973 (ÖBF). Lika många sågs i blandskogen vid Sandviken i Hammar 2005 (I. Karlsson & Nilsson). Vid Rävsvik i Götlunda täcktes stora ytor av landvinningen av växten (Morander 1986).
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Flora över Dal
Myrin 1832.
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Västmanlands Flora
Mestadels tämligen allmän-allmän, liksom föregående med luckor i jordbruksbygder. Mindre vanlig (i regel spridd-tämligen sällsynt) på Mälarslätten; ej vanlig i Ridöarkipelagen enligt KERS (1978) (några lokaler anförda av honom). Utbredningstyp: U.
Atlas of North European vascular plants
This species s. lat. occurs in Eurasia and N. America. Some lower taxa are distinguished, such as subsp. maritima (Kenyon) E. F. Warb. (syn.: var. arenaria Koch) in W. Europe and var. americana (Swet,) Fem. in eastern and partly central N. America. The map also includes the area of the closely related P. japonica Klenze and a few other Asiatic species as well as the wide range of the red-flowered taxa (P. asarifolia Michx) of P. rotundifolia s. lat. P. grandiflora Radius is mapped separately (no. 1440). P. rotundifolia belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 142 and map 123). Together with the red-flowered taxa the species has a circumpolar distribution. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 324.
Smålands flora
Som helhet har vitpyrola troligen blivit sällsyntare under 1900-talet beroende på igenväxning, dikning och skogsodling. Tillbakagången är särskilt märkbar i sydligaste Småland.
Funnen i 605 rutor; tidigare uppgifter från 208 rutor. Vanlig i norra Småland, söderut med allt lägre frekvens, i söder sällsynt. – Ursprunglig.
Ölands flora
Vitpyrola växer på frisk–fuktig, kalkfattig eller något kalkrik mark i öppet till halvskuggigt läge. Den förekommer i fuktiga lövskogar ofta med björk, i blandskogar, tallskogar och sällsynt även i rena granskogar. Vitpyrola kan även växa i hävdade eller ohävdade kalkfuktängar, i kalkrika kärr med axag Schoenus ferrugineus, på gungflyn med vitmossetuvor, i slåtterängar under hassel Corylus avellana, på kanten av sandiga dammvallar och i stenbrott; som synes en stor spännvidd i val av biotoper.
Vitpyrola växer spritt över Öland och är något av en opportunist. Den är noterad från färre socknar än i Sterner (1986). Men inom Mittlandet har den hittats på nya lokaler i igenväxande fuktängar som ligger insprängda i lövskogen. Speciellt de rika lokalerna runt det stora våtmarkskomplexet Igelmossen med omgivningar, Algutsrum och Torslunda sn, var tidigare okända. Ett fynd är gjort på Stora Alvaret, i en fuktäng vid ett större träsk. Sammantaget bedöms ändå en minskning ha skett beroende på att dagens skogar är alltför mörka för vitpyrola. Även utdikningar och upphört skogsbete har varit ogynnsamt för arten. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning, speciellt jämfört med Sterner (1986).
Från Öland är endast underarten vanlig vitpyrola subsp. rotundifolia känd. Några av fynden har gjorts vid sandiga dammar. Kanske kan en sandpyrola subsp. maritima gömma sig där?
Gammal bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Ängsbarrskog, blåbärsgranskog, sumpskog, sandig tallskog samt beskogad torvmark. Även noterad i lövskog, i ängen och på tuvor/socklar i kärr. Andelen i undersökta provrutor visar att vitpyrola är allmänt spridd och är den vanligaste arten inom släktet på Gotland. Vitpyrola har troligen oförändrad frekvens sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav arten som förekommande ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Endast vanlig vitpyrola ssp. rotundifolia är känd från Gotland.
Bohusläns Flora
Vitpyrola växer på frisk till fuktig, något näringsrik jord i barr-, bland- och lövskogar, där den bildar grupper i gläntor och bryn. Den växer också i björksumpskogar och någon gång i kärrkanter. Igenväxande hagmarker och andra gräsmarker, där asp och björk invaderar, är andra växtplatser. Vid ett tillfälle har arten påträffats i stor mängd på en obesprutad banvall. I Hjärtumstrakten och Svartedalsområdet tycks arten ha gått tillbaka sedan föregående inventering.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Upplands flora
Almq. I hela området mer eller mindre allmän, till yttre skärgården (saknas på kalskären).
Vitpyrola förekommer i barrskogar, främst blåbärsgranskogar, örtrika granskogar och gransumpskogar. I högre grad än andra pyrolaarter växer den även i lundar och hagar och i störda miljöer som vägkanter och fuktiga grusgropar.
Gästriklands flora
Den vanligaste följearten är blodrot (38%) följd av gran, stenbär, piprör, lingon, älggräs, vitsippa och blåsippa. I kärr är blodrot, hirsstarr och vattenklöver vanligt sällskap. Vitpyrolan börjar blomma samtidigt som linnea, nattviol och rosor.
Hälsinglands flora
Vitpyrola har blomknopp i ekorrbärets tid, blommar i linneans tid och är överblommad i mjölkens. Blommorna har en doft som påminner om svagdricka. Bladen övervintrar gröna.