myrtåg

Sannolikt mycket förbisedd. - Inga underarter urskilda.

Se nordtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. alpestris och vanlig myrtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus

Myrtåg är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer främst på fuktiga, sandiga/grusiga ståndorter med gles växtlighet - källflöden, sjöstränder, dynsänkor och klipphällar vid forsar. Utfyllnader vid havet, fuktiga grustag och betade fuktängar är exempel på kulturpåverkade växtplatser.

Konkurrenssvag, täml. allm.–allm. på stränder, i bäckar, diken, grustag, källkärr, åsgravar, torvdiken, hällkar, kärrängar m.m., förr också i Skogsbygdens slåtterängar.

Gammal bofast art.

Se även torvtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. alpinoarticulatus

Se även nordtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. alpestris och vanlig myrtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus

Själv har jag inte gjort några allvarliga försök att i fält hålla isär de båda från Härjedalen kända underarterna (subsp. nodulosus, myrtåg, och subsp. alpestris, nordtåg), men några rapporterade förekomster anges nedan.

Allmän utom i starkt dränerade odlingsbygder i S och Ö. (Spridd-tämligen allmän på Mälarslätten ovan Mälaren men allmän längs Mälarens stränder.) Utbredningstyp: N1 (fdU?).

189 Juncus alpinus Vill.

Within this polymorphic species several lower taxa are distinguished (cf. Hultén, Circumpol. I, p. 96; Fl. Eur. 5/1980, p. 110). Some of them have their own distribution pattern (for NW. Europe see Hultén, Atlas 1971, maps 431-435; for Eurasia see L. HämetAhti in Mem. Soc. F. & Fl. Fenn. 56/1980, map p. 99). However, it seems too early to draw world maps for these taxa. The species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, op. cit., map 88). Recently, L. Hämet-Ahti has shown that J. alpinoarticulatus Chaix should be the legitimate name for J. alpinus Vill. (Ann. Bot. Fenn. 17 /1980, p. 341 f.).

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %.
Kommentar: allt insamlat material har fördelats på följande underarter men mellanformer förekommer och ibland har kollektiv behandling varit nödvändig.

Se även torvtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. alpinoarticulatus och vanlig myrtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus.

J. alpinus
Inom arten myrtåg brukar man urskilja två raser i södra Sverige, dels torvtåg ssp. alpinoarticulatus, som är högväxt, har kort kapsel och många mycket mörka blomhuvuden i vilka alla blommor är oskaftade, dels vanlig myrtåg ssp. nodulosus, som är mera lågväxt, har längre kapsel och färre, ljusare huvuden i vilka en och annan blomma är skaftad. Den senare växer på kalkfattig mark och är den vanligaste rasen av myrtåg i Sverige nedanför fjällen och utanför Götalands kalktrakter; i Småland är den helt dominerande. Torvtåg växer främst i kalkkärr men även på naken, fuktig kalkmark; den finns typisk i Skåne, på Öland och Gotland samt i centrala Östergötland och Västergötland. I kalkkärrsmiljö i norra Småland växer former, som liknar torvtåg men inte fullt överensstämmer med denna. Experter har ibland bedömt dem som ren torvtåg, ibland som mellanformer mellan torvtåg och myrtåg ssp. nodulosus. Det är tänkbart att torvtåg i norra Småland genom hybridisering fått drag av vanlig myrtåg (som är vittspridd även i dessa trakter). Enligt senaste revision (2005, S. Snogerup) har en stor del av det kritiska nordsmåländska materialet dock räknats till torvtåg. Det gäller även belägg från den sydligaste lokalen, i Värnamo Kärda; de påminner i blomställningens form och kalkbladens bredd om den sydvästliga arten svarttåg J. anceps, som närmast finns i Skåne. Belägg som har bedömts som tydligt intermediära mellan underarterna redovisas nedan.

Myrtåg företräds på Öland främst av underarten torvtåg subsp. alpinoarticulatus (J. fuscoater i Sterner 1938). Se under denna, samt under vanlig myrtåg subsp. rariflorus.

Ursprunglig.
Arten är på Gotland företrädd nästan enbart av underarten torvtåg ssp. alpinoarticulatus. Underarten vanlig myrtåg ssp. rariflorus har endast enstaka fynd. Mellanformer är funna på mager sandjord vid Bonsarve i Vamlingbo (Johansson 1897 det. Buchenau), vid Skrubbshage öster om Visby 1918 (H. Magnusson i GB) samt Tingstädeträsk 1917 (TV i S det. J. alpinus B. Lindqvist; socken anges ej; Lindqvist 1932). Till underart obestämda fynd finns från ett tiotal lokaler under Projekt Gotlands flora. För växtmiljöer se underarterna.

Myrtåg kan delas upp i flera underarter, varav två är uppgivna från Bohuslän: torvtåg ssp. alpinoarticulatus och vanlig myrtåg ssp. nodulosus. Torvtåg är inte funnen under inventeringen, och de två äldre uppgifter som finns verkar osäkra, delvis beroende på förvirrande synonymer. Några kontrollbestämda belägg tycks inte finnas.
Myrtåg växer på frisk till blöt, mager sand eller torv på sjöstränder, i myrar, diken, på fuktiga stigar och små körvägar, i fukthed och hällmark samt i gamla grustag. Arten har gått tillbaka kraftigt sedan mitten av 1900-talet framför allt i de södra delarna av landskapet, kanske missgynnad av igenväxning och eventuellt förbisedd.

Tågarternas frön flyter vanligen inte (Romell 1938a), och hur deras spridning går till är för oss obekant. Däremot är det mycket tydligt att de kan vila i fröbanken.

Myrtåg ses nästan aldrig i skog eller på myr med slutet gammalt växttäcke men ofta i några år gamla rotvältegropar, i diken och på väg- och stigkanter på våt mark och där älgar trampar, som vid en saltsten, längs en stig eller vid en grop där djuren badar. Som grön växt konkurreras myrtåg ganska snart ut, men blir kvar i marken som frö. Dessa egenskaper ligger nog också bakom dess frekventa uppträdande på stränder, där störning är en viktig ekologisk faktor.

På en strand övervintrar plantan som en jordstam från vilken en rad av 1–3 cm höga skott skjuter upp med några millimeters mellanrum. Skottet har gröna blad, vilka dock sitter nere i bottenma­terialet till största delen. Vid basen av skottet sitter starkt röda lågblad. Myrtåg har setts blomma från ekorrbärets till mjölkens tid. I ljungens tid har arten setts med mogen frukt.

Se även nordtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. alpestris och vanlig myrtåg Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus