
stor skogslilja
Cephalanthera damasonium
stor skogslilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

stor skogslilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- stor skogslilja



Inga nycklar finns för detta taxon.
Atlas of North European vascular plants
541 Cephalanthera damasonium (Mill.) Druce
This calciphilous species occurs mainly in C. and partly in S. and SE. Europe and adjacent parts of Asia. The occurrence is irregular within the hatched area.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: försvunnen. Nationellt rödlistad (NT) och fridlyst.
Ölands flora
Stor skogslilja finns förmodligen felaktigt uppgiven för Öland av Liljeblad (1816). Troligen härstammar misstaget från Adam Afzelius manuskript från ca 1800. Stor skogslilja är i Sverige endast känd från Gotland.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Stor skogslilja är en sydlig art som föredrar kustnära, kalkrika sluttningar på ett underlag av renare kalkstenar. Troligen är den beroende av viss, men inte stagnerande, markfuktighet. De stora och uthålliga lokalerna ligger alla i eller nära sluttningar. Ett undantag utgörs av de rika växtplatserna i det utdikade Landträsk, där marken är plan och vilar på ett underlag av lermärgel med en viss mängd avlagrad kalksten. Stor skogslilja växer ofta i kalktallskog, men förekommer även i lövskog, t.ex. i en planterad bokskog strax norr om Klinte kyrka, där den växer i djup skugga i en brant sluttning. Den har också invaderat utkanten av en äldre, igenvuxen barockpark i Lummelunda, vid Lummelunds bruk, där den tidvis har varit mycket riklig. Antalet blommande exemplar varierar stort mellan åren. En hög årssumma följs ofta av en låg under nästa år (Högström 2008a).
På de kustnära lokalerna är otvivelaktigt exploatering det stora hotet, men även alltför starkt bete och igenväxning missgynnar denna konkurrenssvaga art. Den tidigare så rika förekomsten vid Lummelunds bruk har decimerats av både kraftigt fårbete och exploatering, och växten har inte setts här under senare år.
Efter upptäckten på Lojsta slott påträffades stor skogslilja under 1800-talet på ytterligare två lokaler: öster om Dibjärs backe i Hörsne 1890 (O. Öberg i UPS) och vid Lummelunds bruk i Lummelunda 1888 (Johansson 1897). Under 1900-talet ökade antalet fyndplatser, och Pettersson (1958) redovisar nio lokaler. Flera specialinventeringar har sedan gjorts under åren (Andersson 1974, Kessler 1995, Högström 1988, 2008a). Som mest räknades 5 462 individ på 16 lokaler under toppåret 1998 (Högström 2008a).