Taxasida

sibirisk vallmo

Papaver croceum

Ledeb.

sibirisk vallmo är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

sibirisk vallmo är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sibirisk vallmo
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Papaver croceum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Papaver croceum Ledeb.
Svenskt namn
sibirisk vallmo
icelandic
Garðasól
norwegianBokmal
sibirvalmue
norwegianNynorsk
sibirvalmue
Finskt namn
siperianunikko
finlandSwedish
sibirisk vallmo
Danskt namn
Sibirisk valmue
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2013-05-19
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2023-06-05
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2012-07-12
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sibirisk vallmo är en vanlig flerårig trädgårdsväxt som ibland frösår sig i trädgårdar och sprids till soptippar och jordutkast, någon gång förvildad utmed vägar.

Sibirien. I Sverige vanlig rabattväxt, ofta förvildad.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1880-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Nära samhällen och gårdar ej regelbundet antecknad. - 4 (4).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

3; Övre Bergslagen: Hällefors Hällefors station, vid och på spårområdet 1976(!). Ljusnarsberg Hörkens [f.d.] station 1962 (Björk. manuskript ss. P. afftne) -76–78(!: på och omkring den sandbelagda bangården, ymnig över stort område; UPS). - På en plats i Övre Bergslagen, vars läge författaren inte längre erinrar sig, iakttogs dessutom under en bilfärd tillsammans med P. Wernberg ca 1965 ett kraftigt, blommande ex. i en ny landsvägsslänt tämligen långt från bebyggelse.

Med hänsyn till att arten en längre tid allmän prydnadsodlats i hela landskapet, är det anmärkning värt, att den endast förvildats i Övre Bergslagen Kanske gynnas den av detta områdes klimatförhållanden (Blev som förvildad först känd i Övre Norrland. Under 1880-talet, under det att den ännu under 1960-talet inte iakttagits så i Skåne.) Preliminär utbredningstyp: pN6?

Som Papaver nudicaule L.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Nilsson (1976): Tännäs: Funäsdalen och Storsjö: Skärkdalen (18C 3j).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sällan odlad prydnadsväxt; ibland självsådd men alltid tillfällig. Först uppgiven 1929 från Lund (FhAn i LD), men odlad sedan 1700-talet (KLun 2007).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

P. nudicaule

Denna art, som kommer från Altaibergen, är släkt med fjällvallmo P. radicatum och har liksom denna blommor på bladlösa skaft från en rosett; den är större än fjällvallmo och avviker även genom svag hårighet samt genom att ståndarna är längre än pistillen. Sibirisk vallmo är en vanlig prydnadsväxt som lätt självsår sig. I Småland är den funnen på ödetomter och på utkast, jordhögar, skräpmark, väg- och dikesrenar, i grusgropar och trottoarkanter, gärna på grusig, naken jord.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Odlad prydnadsväxt från Centrala Asien och Sibirien, som tillfälligt förvildas på jordhögar och vägkanter. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt från Sibirien. Påträffas på utfyllnader och ibland etablerad som fröspridd på grusiga marker. Konkurrenssvag. Sällsynt, men ej konsekvent rapporterad. 20 lokaler i 19 rutor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprunglig i subarktiska delar av Asien. Flerårig prydnadsväxt, som sprids med avfall från trädgårdar och frösprids kring odlade bestånd. Mycket sällsynt som förvildad i Uppland. 14 kartblad, 14 kvadranter.
Almq. Tillfälligt subspontan.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt förvildad och lokalt frösådd prydnadsväxt. Åtskilliga aktuella fynd från industritomter, grustag, banvallar och trädgårdsutkast.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Sibirisk vallmo förökar sig mycket rikligt med frö, men bara på naken jord. Så snart som mer perenna örter eller gräs sluter vegetationen konkurreras den ut. Plantor som står fritt lever ett litet antal år. Unga skott övervintrar gröna. Arten börjar blomma i skogsstjärnans tid. Blommorna är vita, gula eller orange och färgerna behålls åtskilda i avkomman. Mellanformer är sällsynta.

Sibirisk vallmo odlas över hela landskapet, och trivs lika bra i nordväst som i övriga delar. Arten är mycket torktolerant och växer gärna på murar, i torra delar av trädgårdar och på skräpmarker som ligger högt och ljust. På lämpligt underlag ser den ut att kunna stå kvar länge utan skötsel, till exempel på en stenmur. I egenskap av trädgårdsväxt med dålig konkurrensförmåga har den inte noterats konsekvent.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sibirisk vallmo är vanlig i odling särskilt förr och i skogsbygden, där man idag ofta ser den vid sommarstugor och torp. Den sprider sig så lätt på tomter med frösådd att man kan förvånas över att den inte oftare påträffas längs vägar eller på ruderatplatser. Förvildning sker mest i magra trakter, där den konkurrenssvaga arten kan dyka upp t.ex. i vägslänter, vid skogsbilvägar, banvallar och i grustag. Oftast ses den nyspridd något år efter en grävning eller anläggning och försvinner sedan.
Några noteringar nedan, men ej alltid antecknad.