Taxasida

sandsenap

Diplotaxis tenuifolia

(L.) DC.

sandsenap är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Calle Ljungberg
Översikt
Översikt

sandsenap är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sandsenap
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Diplotaxis tenuifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Diplotaxis tenuifolia (L.) DC.
Svenskt namn
sandsenap
norwegianBokmal
steinsennep
norwegianNynorsk
steinsennep
Finskt namn
isohietasinappi
finlandSwedish
sandsenap
Danskt namn
Sandsennep
Foton
Calle Ljungberg
Målilla kompostgård, Sm 2019-09-20
Calle Ljungberg
Målilla kompostgård, Sm 2019-09-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; Västerås Hamnen 1916 (Moler enligt SAM. 1923a). – Som Diplotaxis erucoides.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

986 Diplotaxis tenuifolia (L.) DC.

This species originates probably from C. and S. Europe and has been introduced as a weed into Fennoscandia, N. and S. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 175.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sandsenap, som är flerårig, växte på samma eller liknande ståndorter som D. muralis. Det senaste fyndet gjordes 1967. Arten är inhemsk i västra, södra och mellersta Europa. I Sverige är den känd sedan 1814. – Ahlfvengren (1924): ruderatväxt vid städerna.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sandsenap är flerårig och värmekrävande. I Sörm­land växer den på torra, soliga vägslänter, intill husväggar och på andra varma ruderatplatser. Arten är långlivad och ökar för närvarande.

Mellan- och Sydeuropa. I Sverige i Götalands kusttrakter och i Stockholmstrakten.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Förvildad i Sverige sedan 1810-talet, oavsiktligt införd, numera odlad som grönsak.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tidigare inkommen bl.a. vid hamnar, på barlast och stationsområde; numera odlad som salladskrydda och tillfälligt förvildad på soptipp.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Hamnar, förr införd med barlast, senast sedd 1938. - 11 (7).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: adventivväxt som i huvudsak inkommit med sjötransporter, ibland dock väletablerad och lokalt bofast. Först uppgiven 1828 från Ystad (Fries i LD).
Förändring och hot: troligen först under senare årtionden etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO och SSp. Av tidigare publicerade äldre uppgifter har en del visat sig bero på förväxling med mursenap D. muralis.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Artens historia i Kalmar Kalmar är följande. De första beläggen är från 1812 och 1813 (i LD, troligen samlade av Abraham Ahlqvist, se Sterner 1986). Därpå omnämndes arten från ´yttre Wedgården´, riklig 1816 (Platen ms 1816) och från ´yttre barlastplatsen´, ymnig 1829 (Arenius ms 1829). Från och med 1847 samlades eller noterades den så gott som varje år till och med 1931. Det har dock varit växlingar i frekvens: Westerlund (1852b sid 8) betraktade den som instabil och kände den bara från en plats: ´Stora kyrkogården ymnig, flyktad från alla sina förra lokaler´, medan Sterner ca 1904 uppfattade den som ´allm. i staden på ruderatplatser, särskilt barlast och utfyllningsplatser´ (Sterner ms 2). Senare insamlingar är från Tjärhovet 1939, 1942 och 1949 (W. Palmaer i S, T. Sundin i LD, K. Nyström i S), ´barlastplatsen´ 1951 (U. Olsson i LD), samt slutligen hamnen 1965 och 1968 (B. Vedelöv i OHN respektive G. Svensson i GB). Efter 1968 har växten bara setts vid en nyanlagd bro nära Långvikens friluftsbad (4G6g 0525), 1 ex 1995 (belägg i OHN) och 1996, 3 ex 2000 (allt SD). Man får bilden av en kontinuerlig förekomst som först i vår tid har ebbat ut. Arten får betraktas som bofast i Kalmar, fastän den numera är nästan försvunnen, och även om beståndet nog har spätts på med nya importer då och då.
Sandsenap är en flerårig art som är ursprunglig i Central- och Sydeuropa samt sydvästra Asien men numera spridd i stora delar av världen. I Sverige har den blivit bofast på några få platser längs kusterna. Till Småland har den huvudsakligen kommit in med barlast. Numera odlas växten som sallatsväxt (Aldén m.fl. 1998), och de sentida förekomsterna beror nog på spill från odling.
Funnen i 8 rutor, tidigare uppgifter från 6 rutor. – Inkommen; länge bofast men nu försvinnande.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sandsenap är ursprunglig i södra och mellersta Europa. Den noterades i Sverige första gången 1812 från hamnen i Kalmar dit den inkommit med barlast. På Öland är den troligen också införd via hamnar, tidiga fynd finns från Nabben och Degerhamn, Böda respektive S. Möckleby sn. De första fynduppgifterna från början av 1900-talet härstammar från denna hamnimport där växten sedan spridit sig ut i närbelägna omgivningar. I dagsläget odlas sandsenap en del under namnet vild rucola, ibland kallad italiensk rucola. Flera av de aktuella fynden är spridda från denna odling.

Sandsenap växer på sandig–grusig mark som är kalk- och näringsrik. Den absoluta majoriteten av fyndplatserna är av ruderatkaraktär såsom jordhögar, tippar för trädgårdsavfall, gamla sandtag och stenbrott; på flera lokaler har arten vuxit på brännfläckar. Sällsynt är sandsenap funnen på strandvallar med klappersten eller skiffergrus, i vägrenar och som åkerogräs. Däremot är växten inte känd från grusalvar där släktingen mursenap D. muralis funnit sig väl till rätta. Troligen klarar inte sandsenap, som är flerårig, de uppfrysningsrörelser som sker i marken. För att härda ut i denna tuffa miljö behöver perenna växter ett rejält rotsystem, något som ölandssolvända Helianthemum oelandicum och bergsskrabba Globularia vulgaris har. Ettåriga växter som mursenap har lättare att etablera sig i grusalvar.

Sandsenap är spridd över Öland men fortfarande syns på kartan några av de områden där den först noterades (första årtal inom parentes): Degerhamn (1905) och Mörbylånga sockerbruket (1918). I Grönhögen (1985), har den idag ett av sina starkaste fästen på Öland. Där växer den på industrimark och i den närbelägna hamnen. För övrigt finns spridda fynd från diverse skräpmarker över stora delar av Öland. Sandsenap får anses väl etablerad i grusiga och öppna marker på sydvästra Öland. Fynd som härstammar från odling är däremot ofta av kortlivad natur.

Sandsenap skiljs från mursenap på sin långa karpofor d.v.s. det sterila partiet mellan fruktskaftet och dess skida. Karpoforen mäter 0,8–3 mm hos sandsenap medan den närmast är obefintlig hos mursenap. Den fleråriga sandsenapen har dessutom större blommor och kraftigare plantor än den späda, ettåriga mursenapen.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Trots namnet är det inte mursenap D. muralis utan sandsenap som finns på murar, bl.a. rikligt på Visby ringmur. I övrigt är den mest funnen på vägkanter, jordhögar, soptippar och grusig till sandig ruderatmark. Arten är inkommen med sjöfarten. Johansson (1897) nämnde sandsenap endast från sex hamnorter (Burgsvik, Ljugarn, Visby, Katthammarsvik, Slite och Kappelshamn). Sandsenap ökade under 1900-talet och rapporterades under Projekt Gotlands flora från Vamlingbo till Fårö, men arten är ojämnt spridd. Den förekommer fortfarande mest runt öns hamnlägen, framför allt i Visbyområdet och i Slite.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sandsenap är inkommen med sjötransporter och växer i kultur- och skräpmarker av olika slag som på vägkanter, ladugårdsplaner, grusplaner, industrimark och soptippar. Den har blivit vanligare på senare tid men endast ett fynd är gjort i norra delen av landskapet. Många av de nygjorda fynden, framför allt de på soptippar, hänger antagligen ihop med att sandsenap numera odlas som sallatsväxt (vild rucola).

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, från västra Medelhavsområdet, påträffad i hamnar. Mycket sällsynt. Funnen på en lokal.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Flerårig ört med huvudsaklig utbredning i södra och mellersta Europa. Arten är bofast även i Sverige, framför allt längs södra Sveriges kuster och på Öland och Gotland. Utanför dessa områden uppträder sandsenap som en relativt långlivad adventivväxt på skräpmarker och i tippmiljö. 16 kartblad, 16 kvadranter.
Almq. Adventiv (mest barlast) mer eller mindre tillfällig.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Av de åtta fynd som noterats gjordes det senaste 1903. Många av fynden var på barlast.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sundsvall (Axell 1869), 1876 (K.A.Th. Seth i S), på barlast (Hartman 1870); Vindskärsvarv 1903 (G. Hjort i S det. T. Vestergren), 1903 (C.A. Nordlander i S); på åstranden 1908 (K.B. Nordström i S).
Skön på flera barlastplatser (K.A.Th. Seth enligt Collinder 1909); Sund 1891 (K. Holm); Johannedal på barlast 1911 (K.A.G. Gredin i GB och S); Petersvik 1903 (C.A. Nordlander i S).
Alnö 1898 (G. Hjort i UPS), barlastplats 1927 (N. Nordenborg); Eriksdal 1878 (K.A. Andersson), 1902 (N. Johnsson i S).
Timrå 1924 (K.A.G. Gredin i GB); Vivstavarv 1878 (K.A. Andersson i S); Östrand 1889 (S.J. Enander i S), 1918 (K.B. Nordström i GB).