sandsenap

1; Västerås Hamnen 1916 (Moler enligt SAM. 1923a). – Som Diplotaxis erucoides.

986 Diplotaxis tenuifolia (L.) DC.

This species originates probably from C. and S. Europe and has been introduced as a weed into Fennoscandia, N. and S. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 175.

Sandsenap, som är flerårig, växte på samma eller liknande ståndorter som D. muralis. Det senaste fyndet gjordes 1967. Arten är inhemsk i västra, södra och mellersta Europa. I Sverige är den känd sedan 1814. – Ahlfvengren (1924): ruderatväxt vid städerna.

Sandsenap är flerårig och värmekrävande. I Sörm­land växer den på torra, soliga vägslänter, intill husväggar och på andra varma ruderatplatser. Arten är långlivad och ökar för närvarande.

Mellan- och Sydeuropa. I Sverige i Götalands kusttrakter och i Stockholmstrakten.

Förvildad i Sverige sedan 1810-talet, oavsiktligt införd, numera odlad som grönsak.

Tidigare inkommen bl.a. vid hamnar, på barlast och stationsområde; numera odlad som salladskrydda och tillfälligt förvildad på soptipp.

Hamnar, förr införd med barlast, senast sedd 1938. - 11 (7).

Status: adventivväxt som i huvudsak inkommit med sjötransporter, ibland dock väletablerad och lokalt bofast. Först uppgiven 1828 från Ystad (Fries i LD).
Förändring och hot: troligen först under senare årtionden etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO och SSp. Av tidigare publicerade äldre uppgifter har en del visat sig bero på förväxling med mursenap D. muralis.

Sandsenap är ursprunglig i södra och mellersta Europa. Den noterades i Sverige första gången 1812 från hamnen i Kalmar dit den inkommit med barlast. På Öland är den troligen också införd via hamnar, tidiga fynd finns från Nabben och Degerhamn, Böda respektive S. Möckleby sn. De första fynduppgifterna från början av 1900-talet härstammar från denna hamnimport där växten sedan spridit sig ut i närbelägna omgivningar. I dagsläget odlas sandsenap en del under namnet vild rucola, ibland kallad italiensk rucola. Flera av de aktuella fynden är spridda från denna odling.

Sandsenap växer på sandig–grusig mark som är kalk- och näringsrik. Den absoluta majoriteten av fyndplatserna är av ruderatkaraktär såsom jordhögar, tippar för trädgårdsavfall, gamla sandtag och stenbrott; på flera lokaler har arten vuxit på brännfläckar. Sällsynt är sandsenap funnen på strandvallar med klappersten eller skiffergrus, i vägrenar och som åkerogräs. Däremot är växten inte känd från grusalvar där släktingen mursenap D. muralis funnit sig väl till rätta. Troligen klarar inte sandsenap, som är flerårig, de uppfrysningsrörelser som sker i marken. För att härda ut i denna tuffa miljö behöver perenna växter ett rejält rotsystem, något som ölandssolvända Helianthemum oelandicum och bergsskrabba Globularia vulgaris har. Ettåriga växter som mursenap har lättare att etablera sig i grusalvar.

Sandsenap är spridd över Öland men fortfarande syns på kartan några av de områden där den först noterades (första årtal inom parentes): Degerhamn (1905) och Mörbylånga sockerbruket (1918). I Grönhögen (1985), har den idag ett av sina starkaste fästen på Öland. Där växer den på industrimark och i den närbelägna hamnen. För övrigt finns spridda fynd från diverse skräpmarker över stora delar av Öland. Sandsenap får anses väl etablerad i grusiga och öppna marker på sydvästra Öland. Fynd som härstammar från odling är däremot ofta av kortlivad natur.

Sandsenap skiljs från mursenap på sin långa karpofor d.v.s. det sterila partiet mellan fruktskaftet och dess skida. Karpoforen mäter 0,8–3 mm hos sandsenap medan den närmast är obefintlig hos mursenap. Den fleråriga sandsenapen har dessutom större blommor och kraftigare plantor än den späda, ettåriga mursenapen.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Inkommen, bofast.
Trots namnet är det inte mursenap D. muralis utan sandsenap som finns på murar, bl.a. rikligt på Visby ringmur. I övrigt är den mest funnen på vägkanter, jordhögar, soptippar och grusig till sandig ruderatmark. Arten är inkommen med sjöfarten. Johansson (1897) nämnde sandsenap endast från sex hamnorter (Burgsvik, Ljugarn, Visby, Katthammarsvik, Slite och Kappelshamn). Sandsenap ökade under 1900-talet och rapporterades under Projekt Gotlands flora från Vamlingbo till Fårö, men arten är ojämnt spridd. Den förekommer fortfarande mest runt öns hamnlägen, framför allt i Visbyområdet och i Slite.

Sandsenap är inkommen med sjötransporter och växer i kultur- och skräpmarker av olika slag som på vägkanter, ladugårdsplaner, grusplaner, industrimark och soptippar. Den har blivit vanligare på senare tid men endast ett fynd är gjort i norra delen av landskapet. Många av de nygjorda fynden, framför allt de på soptippar, hänger antagligen ihop med att sandsenap numera odlas som sallatsväxt (vild rucola).