rödmålla

Gammal bofast art.

679 Chenopodium rubrum L.

This widespread species has a discontinuous circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. II, p. 304 and map 295). It has been frequently introduced into N. America (locally Mexico), S. America and S. Africa. The distribution, especially in Asia, is incompletely known. In western N. America a native taxon, subsp. humile (Hook.) Hult., also occurs.

Rödmålla är en kulturgynnad art som också förekommer i naturliga miljöer på havsstränder. Den ettåriga, konkurrenssvaga och starkt kvävegynnade mållan trivs på samma ståndorter som blåmålla Chenopodium glaucum, dvs tångvallar och tånggödslade sandstränder, inte alltför moderna och välskötta gödselstäder samt någon gång ruderatmark. Vanligen uppträder den inte lika rikligt som blåmållan och åtminstone på havsstränder finner man som regel bara enstaka individ. På stränderna till en nyanlagd reningsdamm vid reningsverket i Halmstad bildade den dock rika och frodiga bestånd redan några månader efter det att vattnet släppts på (1993). I Halland är den så vitt vi vet inte sedd i trädgårdsland.

Rödmållan minskar i inlandet på grund av att de gamla, läckande gödselstäderna ersatts av moderna gödselbrunnar.

Publicerad som Chenopodium rubrum - rödmålla

Gödselstadsväxt med samma behov och historiska utveckling som blåmållan, men vanligare än denna. Den fortgående utarmningen efter jordbrukens nedläggning har drabbat växten. På städernas förr gödselbemängda gator var den vanlig (Gellerstedt 1852, Hartman 1866). Rödmållan är nu täml. sälls. i Närke vid kvarvarande gödselstäder och upplag i anslutning till djurhållning och tillfällig i planteringar och komposter och vid reningsverk samt årligen vid trädgårdstippen i Ånsta (Lindström 2002d).

Huvudsakligen införd med barlast, troligen endast tillfällig. - 7 (5).

Ännu spridd-tämligen allmän i SÖ. och Östra Västmanland upp i Nedre Bergslagen, starkt knuten till sammanhängande kulturområden. I Skogslandets skogsbygder liksom i hela Västra Bergslagen sällsynt (enstaka lokaler säkerligen förbisedda!). Den mot NV hastigt avtagande frekvensen torde endast till en (mindre) del bero på ett hårdnande temperaturklimat. Har i Nedre Bergslagen på lokal 21 varit bofast i minst ett 50-talet år och syns för nuvarande vara vital på sin högst belägna lokal i Övre Bergslagen (22). Troligen är spridningen ofullbordad (Jämför nedan). Detta antagande stöds av, att arten både i Värmland - där den hittills bara förekommer sparsam längst i S - och i Dalarna till största delen invandrat mycket sent (ALMQ. 1949, HÅRD AV SEGERSTAD 1952). Klimatskärpningens betydelse därmed oviss. Utbredningstyp: S2 (atypisk) (pS1).

Larsson 1851.

Rödmålla anses ursprunglig på havsstränder där den växer på uppkastad tång eller direkt på sandstranden. Hårdbetade, gyttjiga och trampade stränder, gärna med sötvattensutflöde, hyser ofta växten. Även steniga och grusiga stränder klarar den av; där kan den bli dvärgväxt och svår att känna igen. Rödmålla är vanlig i ruderatmiljöer såsom gödselhögar, jorddeponier, rötslam, soptippar, gamla stenbrott och grävda bevattningsdammar. Ibland ses den i gårdsmiljöer, på ladugårdsplaner och åkrar; i den sistnämnda miljön kan den uppträda rikligt tillsammans med fodermajs. På många lokaler växer rödmålla tillsammans med blåmålla Oxybasis glauca.

Rödmålla är vanlig över stora delar av Öland, speciellt längs den östra kusten, där den har en nästan kontinuerlig utbredning från Bödabukten uppe i norr till Ås sn längst nere i söder; den saknas endast längs den milslånga Bödabukten. Däremot är Ölands nordvästra kust alltför exponerad för att vara optimal för rödmålla. På Stora Alvaret är det glest med fynden men den kan växa på högar med jord eller gödsel som tippats på alvarmarken. Eutrofieringen av landskapet har gynnat rödmålla.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. 
Rödmålla är vanlig på sandiga havsstränder och strandängar, på tång. I det inre av Gotland är den mindre allmän (ca 150 km²-rutor) vid gödselstäder, åkrar (vid ett tillfälle i mängd på trädesåker), diken, trampad och välgödd betesmark, företrädesvis i något fuktiga miljöer. Riklig vid returvattendammar som anlagts under senare år.

Rödmålla är ojämnt fördelad på Gotland: den saknas på nordvästra Gotlands utsatta klipp- och klapperstrand, och i det inre av Gotland är den knuten till jordbruksområdena. Englund (1942, inventeringar 1928–36) karterade rödmållans dåvarande utbredning på Gotlands stränder (förutom på Gotska Sandön). Hans karta visar 131 lokaler, vilket kan jämföras med dagens 196 km²-rutor inom samma område. Efter Englunds inventeringar har rödmålla spritt sig till Näsudden i Näs och till Fårö, och i det inre av ön har rödmålla ökat starkt i frekvens.

Rödmålla är en gammal kulturföljeslagare. Den växer på blottad, kväverik jord vid gödselstäder, i trädgårdsland, på jordhögar, utfyllnader, tippar och avfallsanläggningar, sällan på havsstränder. Tillsammans med tomat och kapkrusbär är den karaktärsart för rötslam. Här är det inte ovanligt med exemplar på över en och en halv meter, medan arten på andra ställen kan vara knappt en decimeter hög.

Rödmålla är ettårig. Inga gröna delar övervintrar. Av arten föreligger, liksom av blåmålla och lönnmålla, ett fåtal fynd i äldre tid och lika få under vår inventering. Den uppträder på avloppsslam liksom blåmålla och i rabatter liksom lönnmålla. I Bränta i Ljusdal växte den både uppe på slamhögarna och på planen mellan högarna, till skillnad mot blåmållan som bara fanns på planen. Denna skillnad mellan arterna beskrivs även av
Rydberg & Wanntorp (2001). Till rabatter tycks rödmålla komma från handels­trädgårdar. Dessutom har den hittats vid avfallstippar.