Taxasida

påsklilja

Narcissus pseudonarcissus

L.

påsklilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

påsklilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • påsklilja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Narcissus pseudonarcissus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Narcissus pseudonarcissus L.
Svenskt namn
påsklilja
norwegianBokmal
påskelilje
norwegianNynorsk
påskelilje
Finskt namn
keltanarsissi
finlandSwedish
påsklilja
Danskt namn
Ægte påskelilje
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-05-01
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-04-26
Torbjorn Tyler
i odling i Lund 2010-04-29
Thomas Gunnarsson
Segerstad västerut,Segerstad,Mörbylånga 2020-04-15
Thomas Gunnarsson
Lilla Horn österut,Persnäs,Borgholm 2019-04-25
Thomas Gunnarsson
Lilla Horn österut,Persnäs,Borgholm 2019-04-25
Thomas Gunnarsson
Lilla Horn österut,Persnäs,Borgholm 2019-04-25
Thomas Gunnarsson
Lilla Horn österut,Persnäs,Borgholm 2019-04-25
Bengt Stridh
Skallberget, Bergslagsvägen, Vstm 2022-05-03
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-05-01
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-05-01
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-04-26
Torbjorn Tyler
i odling i Lund 2010-04-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad t.ex. i närheten av bebyggelse, kring ödetomter eller i utkast.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Påsklilja är en allmänt odlad prydnadsväxt som kvarstår länge på ödetomter eller förvildas i t ex naturbetesmarker nära bebyggelse. Den planteras också ofta i hagmarker och lövbackar intill gårdar och fritidsstugor.

Särskilt i skogsbygden finns en lågvuxen, sedan gammalt odlad ras, som blommar tidigare och är betydligt frosthärdigare än de moderna sorterna.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnads- och läkeväxt som förvildats i Sverige sedan 1760-talet. ”Gula narcisser” odlades vid Axbergs prästgård på 1880–1890-talet (Kjellmark 1931).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

3; Mälarslätten: Hallstahammar S Skanssjöns V-strand, ekdunge (gammal ödetomt), grupp om ca 30 kvarstående exemplar (MALMGREN 1970). Västerås-Barkarö Björkhagen, lövbryn vid landsvägen mellan ett par små block, från början troligen kommen med trädgårdsavfall, ett par exemplar 1978(!). Fullerö slott, allédike, liten grupp 1977(!). - [Kolbäck: Olfsta, numera obetad björkbacke, talrik, troligen utplanterad i sen tid 1977(!).]

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: sedan länge ofta odlad prydnadsväxt; ofta mycket länge kvarstående, etablerad och lokalt spridd och ibland fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1838 från N. Vram (Lilja 1838), men känd i odling sedan 1500-talet (KLun 2007) och en av de vanligaste överlevarna vid gamla torpgrunder.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: i nordöstra och mellersta Skånes urbergsbygder avser huvuddelen av uppgifterna en småvuxen och ofta fullständigt naturaliserad vildform som kan föras till N. p. subsp. pseudonarcissus (noterad åtminstone från Djurröd, Emmislöv, Finja, Gumlösa, Hjärsås, Häglinge, Hästveda, Hörja, Linderöd, Loshult, Matteröd, N. Sandby, Osby, Skepparslöv, Stoby, Träne, Visseltofta, V. Torup, Äsphult, Önnestad, Örkened och Ö. Broby). Denna form förefaller helt saknas i slättområdena där åtminstone huvuddelen av uppgifterna avser moderna mer storväxta kultursorter som kan föras till N. p. subsp. major. Dessa senare former uppträder med få undantag endast som kvarstående. Den mycket gamla småvuxna form med fyllda blommor som brukar kallas ’Van Sion’ har noterats på en handfull lokaler i främst landskapets mellersta del.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Påsklilja är ursprunglig i västra Europa (norrut till norra England). I Sverige är den inte spontan men mycket gammal som prydnadsväxt. Den odlades i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Narcissus sylvestris, pallidus, calyce luteo [skogsnarciss med bleka blommor och gult foder], på svenska gohla påskliljor). Den odlades i Hylte Femsjö på Elias Fries’ tid (E. Fries 1825–26) men tydligen mindre ofta än pingstlilja, och var allmänt odlad i inre Småland i mitten av 1800-talet (Scheutz 1864). Detta gäller fortfarande, men dagens sorter är annorlunda.

Påskliljan brukar stå kvar länge vid ödetorp och i gamla trädgårdar. Dessutom förvildas den lätt. Man anträffar den utanför trädgårdar och kyrkogårdar, nära stränder, i lövbryn och beteshagar, på vägslänter och utfyllnadsmark. Någon gång kan man få se stora, förvildade bestånd i fuktig hag- eller ängsmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Påsklilja är ursprunglig i Spanien och Portugal men har odlats sedan medeltiden och naturaliserats i Västeuropa. Den har sedan länge förekommit i odling i Sverige och gamla kulturformer ser delvis annorlunda ut. Påsklilja kan delas in i underarterna stor påsklilja subsp. major och subsp. pseudonarcissus (svenskt namn saknas), den sistnämnda med varieteterna fylld påsklilja var. plenus och liten påsklilja var. pseudonarcissus. Underarter/varieteter har delvis hållits isär under inventeringen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, kvarstående, bofast.
Odlad; kvarstående på ödetomter och förvildad nära kyrkogårdar och gårdar, på vägkanter, gräsmarker och hällmark, i ängen och lövskog; som trädgårdsutkast på skräphögar. Påsklilja är funnen på förhållandevis få kartblad under inventeringarna, men är i stället angiven för flera km2-rutor inom de kartblad där den setts. Förmodligen beror detta på att de kartblad där den saknas i huvudsak inventerats sommartid, då arten är svårfunnen. Påsklilja är alltså troligen underskattad i frekvens främst vad gäller antalet kartblad.

Enligt Tyler (2012a) är var. pseudonarcissus och var. plenus kända från Gotland. En rik nutida lokal för var. pseudonarcissus är i Burs, ca 200 m SSO Österlings (Johansson 1998), kanske samma lokal som omnämndes av Matsson redan 1895. Den fylldblommiga var. plenus har rapporterats från Ardre, SO kyrkan 1974 (TK i S), kvar ännu 2011 på flera växtplatser i trakten (BGJ). De nyare, storblommiga formerna med enhetligt gula blommor förs av Tyler till stor påsklilja ssp. major. Av inventerarna har sådana former i regel inte kommenterats särskilt (troligen eftersom de inte uppfattats som avvikande), men det föreligger någon enstaka anteckning även om dem, t.ex. från Hangvar i vägren 1996 (TK).

Påsklilja ökade starkt under 1900-talet; Johansson (1897) såg den som sällsynt med bara sju lokaler.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sedan lång tid odlad prydnadsväxt, ofta länge kvarstående och ibland varaktigt förvildad och vegetativt spridd. Funnen på ödetomter, vid kyrkogårdar, på vägkanter och i skogsbryn. Dessutom planteras påskliljor mycket ofta utanför tomter utefter tillfartsvägar och i skogsbryn.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt från västra Europa, påträffad kvarstående på ödetomter och på utkast. Knappast etablerad, men kan stå kvar länge. Oftast hittar man fyllda, sterila påskliljor. 94 lokaler i 77 rutor (9 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Påskliljan växer utplanterad i parker och trädgårdar och spridd med trädgårdsavfall. Vid torpgrunder finns den ofta som kvarstående men den är inte lika uthållig som pingstliljan. Numera odlas diverse storblommiga sorter samt hybrider med pingstlilja och andra arter. Här och där, som vid torpen i Tullgarnstrakten, ser man ännu gammaldags småväxta och småblommiga påskliljor, ofta tvåfärgade, med blekgul kalk kontrasterande mot den höggula struten. De liknar mycket den vanliga vildtypen från Västeuropa som odlades i Sverige fram till 1800-talets slut. Den lågväxta fyllda sorten (”van Sion”) är också mycket gammal i odling, känd åtminstone sedan 1600-talet. Den är mycket konkurrenskraftig och förvildar sig ibland i mängd genom sidolökar. De nutida sörmländska förekomsterna av denna form är nog emellertid sällan av äldre ursprung, eftersom sorten ännu saluförs.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Prydnadsväxt, ursprungligen från Västeuropa. Sprids med trädgårds- och parkavfall och påträffas också som kvarstående odlingsrest. 

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Under 1800-talet var påskliljan en ovanlig prydnadsväxt. Arnell (1902) såg den bara odlad i Gävletrakten. Under inventeringen är den oftast noterad i anslutning till ödetomter, tomtgränser och trädgårdsutkast. Äldre uppgifter om förvildade förekomster saknas.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
En handfull gamla och nya fynd i vitt skilda delar av landskapet har antecknats, alla på kulturmarker:

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Påsklilja odlas i hela landskapet i ett antal namnsorter, som skiljer sig i färg och form. Ofta kvarstående och förvildad, t.ex. på nedan angivna lokal.