långbladig spåtistel

Status: troligen gammal och fordom bofast men endast uppgiven från nio lokaler på Österlen och ej rapporterad efter 1935. Uppgiven 1903–35 från minst fem lokaler i Benestad (MOMa m.fl. i LD & S), 1906–07 från Högestad
(Gort i LD & S), 1911 från Röddinge (JBBe i LD), 1925 från Tomelilla (JKin i LD) och 1908 från Ullstorp (Gort i LD), samtliga belägg kontrollerade av TTy.
Förändring och hot: försvunnen.
Kommentar: mellanformer mellan denna och kortbladig spåtistel C. v. subsp. vulgaris, vilka tidigare oriktigt kallats C. v. subsp. intermedia, har totalt samlats ca 40 gånger inom ungefär samma område som långbladig spåtistel. Under inventeringen har sådana mellanformer uppgivits från tre lokaler i två rutor: Benestad, 300 m O Lassagårdarna och 300 m NO Örups slott (2D1g0507 resp. 1422, TTy) samt Glumslöv, 700 m NNV Ålabodarnas hamn (3C1c1002, PWa). Alla tre lokalerna är på blottad kalkrik grus och bestämningarna har kontrollerats av TTy.

På Öland finner man ibland plantor av spåtistel som är påtagligt högresta och med långa, smala blad som är mjuka och inte speciellt taggiga. Denna spåtistel har två huvudområden på Öland; nordvästra kusten från Böda sn och söderut till Persnäs där den växer på klapperstensvallar nära havet, i grusiga vägkanter och stenbrott; aktuella fynd finns i Böda och Högby sn. Dessutom förekommer liknande plantor på grusalvar öster om Möckelmossen, Stenåsa sn. För övrigt förefaller denna form av spåtistel ovanlig med spridda fynd på Stora Alvaret i Gårdby, Sandby, Hulterstad, Segerstad, S. Möckleby och Gräsgård sn. Vi har valt att kalla plantorna långbladig spåtistel när de är typiskt utvecklade; mellanformer är inte ovanliga, de har då benämnts spåtistel utan att bestämmas till underart. På de flesta lokaler med långbladig spåtistel finns också mellanformer. Men den absoluta majoriteten av fynden på Öland utgörs av kortbladig spåtistel, denna taggiga uppenbarelse som förefaller speciellt väl anpassad för att ratas av betesdjuren. På Gotland uppges långbladig spåtistel från fler kartblad än kortbladig spåtistel och de är delvis geografiskt skilda åt på ön (Johansson m.fl. 2016).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr, kalkrik miljö: alvar, kalkhällmark, kalkberg, enbuskmark och gles hällmarkstallskog; även blekefält, väg- och dikesrenar samt grustag. Någon gång på fårbetesmark, strandvallar och klapper. Långbladig spåtistel ger på Gotland närmast intryck av att vara en beteskänslig ekotyp av Carlina vulgaris, som blev vanlig först under 1900-talet när betet hade avtagit.

Långbladig spåtistel är kalkbunden och mer värmekrävande än kortbladig spåtistel. Den har en betydligt snävare utbredning och är sällsyntare. Den växer i örtrika torrbackar, skogsbryn och vägkanter i kalkrika trakter. I Trosatrakten har arten under senare år gynnats av den lokala vildsvinsstammen genom att stora bestånd uppkommit på uppbökade fläckar.

Europa, Asien. I Sverige östlig, spridd norrut till Uppland och Värmland.