kustgentiana

1504 Gentiana campestris L. subsp. baltica (Murb.) Hult. n. comb.

Syn.: Gentianella campestris (L.) Börn. subsp. baltica (Murb.) Tutin This subspecies is restricted to C. and NW. Europe. The occurrence on the island of Åland (Finland) is uncertain. See also no. 1503. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 355.

Gammal bofast art.

Kustgentiana är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Kustgentiana är en gammal, hävdberoende växt. Den ettåriga, ljusälskande och oregelbundet uppträdande gentianan har minskat kraftigt under 1900-talet och idag finns den endast på ett fåtal betade havsstrandängar och kusthedar.

Tidigare växte den även i slåtter- och naturbetesmarker långt från kusten, men här och på de flesta kustlokaler har den försvunnit som en följd av igenväxning orsakad av upphörd slåtter och betesgång. Andra orsaker till minskningen är byggverksamhet och omvandling av naturbetesmarker till intensivt gödslade kulturbeten.

Kustgentianan är starkt hotad och de återstående lokalerna bör hållas under observation och skötselplaner upprättas.

Några år efter upptäckten samlades sensommaren 1894 drygt 60 belägg av kustgentiana från Öland som nu finns i de offentliga herbarierna. Efter detta år finns få fynduppgifter från ön. Eftersom gentianor har en kortlivad fröbank och dör efter blomningen kan ett flitigt samlande ha knäckt förekomsten vid Färjestaden och Runsbäck.

Kustgentiana växer på frisk, välhävdad, närings- och kalkfattig mark nära havet. På Öland är den mycket ovanlig och det finns endast tre aktuella fynd (två lokaler) från naturbetesmark vid havet. På båda lokalerna växer grå ögontröst Euphrasia nemorosa, en växt som är ganska ovanlig på Öland.

Gentianor dör efter blomningen, de saknar vegetativ förökning och har en kortlivad fröbank. Växten är därför beroende av att den kan blomma och sätta frö i stort sett årligen. Plantorna smakar bittert och speciellt hästar undviker gentianor medan får däremot verkar mindre känsliga och glatt kan beta ned stora förekomster. Liksom många andra arter i naturbetesmarker bildar gentianor mykorrhiza, i detta fall arbuskulär mykorrhiza, vilket innebär att svamphyfer växer in växtens rotceller. Speciellt viktig förefaller denna symbios vara för etablering av groddplantor (Lennartsson 2015). Kustgentiana står nära fältgentiana G. campestris subsp. campestris. En viktig skillnad är att kustgentiana är ettårig vilket innebär att hjärtbladen finns kvar längst ner på plantan när den går i blom. Blomningen infaller påtagligt sent (september–oktober). Fältgentiana är tvåårig och bildar första året en bladrosett som övervintrar för att sedan blomma nästa säsong. Blomningen är utsträckt (juni–september).

Gammal, bofast.

Kustgentiana växer på frisk till torr, ganska näringsfattig och oftast skalhaltig, betad mark nära kusten. Den kan vara något förbisedd, eftersom den blommar mycket sent (ofta långt in i oktober), ibland är väldigt liten (3 cm), endast är utslagen i klart solsken och varierar kraftigt i antal och storlek mellan åren. Det sista påpekades redan av J E Palmér (1927). Trots detta är det uppenbart att arten har minskat katastrofalt sedan mitten av 1900-talet. Den är starkt beroende av hävd och försvinner snabbt, när betet eller slåttern upphör. Fröreserven är kortlivad, så när vanhävden gått så långt att arten inte synts till på några år, är den förmodligen försvunnen för gott, även om hävden återupptas. Det är i Bohuslän de flesta av landets förekomster finns, så det är av yttersta vikt att de lokaler som finns sköts på rätt sätt, vilket inte alltid är fallet i dag ens i naturreservat.