Taxasida

krustistel

Carduus crispus

L.

krustistel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

krustistel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • krustistel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carduus crispus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carduus crispus L.
Svenskt namn
krustistel
norwegianBokmal
krusetistel
norwegianNynorsk
krusetistel
Finskt namn
kyläkarhiainen
finlandSwedish
krustistel
Danskt namn
Kruset tidsel
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2011-09-03
Thomas Gunnarsson
Gårdby,Gårdby,Mörbylånga 2019-08-12
Arnold Larsson
Johannesberg, Bjuråker 2008-06-29
Patrik Engström
Brunneby 2011-09-30
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1857 Carduus crispus L.

This species occurs as an indigenous and adventive plant in most of Europe (except S) and W. and C. Asia. It has been favoured by human settlement and introduced into E. Asia and eastern N. America. - For the North European species of the genus, see further Kazmi's Carduus monography in Mitt. Bot. Staatssamml. Mi.inchen 5/1964, p. 2 79ff. C crispus is mapped there on p. 520f.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Krustistel är en gammal, kulturberoende växt. Den tvååriga arten är konkurrenssvag och dyker upp på näringsrik, nyligen störd mark för att sedan vanligen försvinna igen efter några år. Vid Varbergs fästning finns dock exempel på en varaktig och riklig förekomst. Typiska växtplatser är vägdiken, järnvägs-, fabriks- och hamnområden, avfallstippar och annan ruderatmark samt utfyllnadsmark och nyanlagda gräsmattor.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Ogräsväxt, allm. på Närkeslätten, i Skogsbygden av lägre frekvens. Växtplatser är tipp, gödselstad, trädgård, åkerkant m.m. Vid Lännäs kyrka sågs 1989 ett sparat 10-armat jätteex. på en grav. På många lokaler växer den i grus och sand, exempelvis vid banvallar, sandtag, åkrar, åsslänter etc. Den har setts i nyligen igenväxta bäcklundar.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän(-lokalt nästan allmän) på Mälarslätten och i Ö. Skogslåglandet; för övrigt spridd-tämligen sällsynt i låglänta kulturtrakter. Minst vanlig i V. Västmanland och inre Skogslåglandet, beroende på (liksom beträffande Arctium minus och A. tomentosum), att spridning där är ofullbordad samt dessa områdets i förhållande till S. och Ö. Västmanland lägre antal och ofta glesare belägna habitationer. Torde, liksom A. tomentosum, vars utbredning är snarlik. vara klimathärdig i hela området. Utbredningstyp: S2 (pU).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

I stort sett trivialart i landskapet, men sparsammare i de N-NV delarna med smärre utbredningsluckor i mer avlägsna bygder. Säkerligen kulturspridda förekomster i sydväxtberg.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Ljungdalsby." Arten finns fortfarande i Ljungdalen, (!).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 46–60 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Krustistel växer på torr till måttligt torr, närings- och kväverik, naken jord. Den påträffas numera främst på ogräsmark vid gårdar och annan bebyggelse, på dikesrenar, vägkanter, industrimark, utfyllnader och avfallsplatser. För ett århundrade sedan förekom den däremot främst som åkerogräs. Miljöväxlingen sammanfaller med en tydlig frekvensökning – i mitten av 1800-talet förekom krustisteln endast ´här och där´ (Scheutz 1864) i områden där den nu är vanlig.
Funnen i 782 rutor; tidigare uppgifter från 138 rutor. Vanlig på höglandet och söderut till Alvesta och Växjö; ganska sällsynt i väster, i nordväst och mot gränsen till Blekinge; i övrigt ganska vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Krustistel bedöms ursprunglig på tångvallar vid havet, obetade steniga stränder och fågelöar, miljöer där den idag är ovanlig. I stället växer den främst på kväverik, öppen mark och gynnas av mänskliga aktiviteter i odlingslandskapet. Krustistel ses ofta i skräpmarker som jordhögar, stentippar, komposter och grustäkter. Växten är vanlig i gårdsmiljöer och vägrenar. Ibland ses den i betade hässlen eller kvävepåverkade betesmarker och den gynnas när röjningar eller grävningar sker. Som åkerogräs bedöms den ha minskat även om den än idag är funnen i kanten av extensivt skötta åkrar och på trädor.

Krustistel är vanlig i nära anslutning till Ölands många byar. På Stora Alvaret saknas den men har dykt upp när träddungar huggits bort. Norr om Borgholm är fynden lite glesare men växten är funnen i alla socknar. Ökad näringstillgång i landskapet har gynnat krustistel.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kulturföljeslagare.
Öppet, på allehanda ruderatmark: vägkanter, skräp- och soptippar, jordhögar; även gräsmattor, grustag, åkerkanter, kalkhällmark och fårbeten. Plantor med vita blommor förekommer sällsynt: Visby, Bingers kvarn (Larsson 1994). Krustistel har noterats särskilt ofta runt Visby. Arten var i slutet av 1800-talet ännu sällsynt med bara elva angivna växtplatser (Johansson 1897). Under perioden 1897–1982 upptäcktes arten på ytterligare 13 växtplatser (många av dem järnvägsstationer). Krustistel ökade starkt under 1900-talet. Arten är på Gotland fortfarande vanligast i Visby med omgivningar.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Krustistel växer på kväverik, torr till frisk, störd och gärna omrörd mark. Man finner den vid gårdar och gödselstäder, på nyanlagda vägkanter, schaktmassor, industriområden och tippar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer på störd, frisk till torr mark på åker- och dikeskanter, kring gårdar och på vägkanter, även i störda, gödslade betesmarker och på grustag, banvallar, tippar, jordhögar m.m. Vanlig på Falbygden och söder därom, ganska vanlig i slättbygderna och Göteborgstrakten, sällsynt och ofta tillfällig i skogsbygderna. 834 lokaler i 326 rutor (39 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige nästan hela landet. I Sörmland tämligen allmän, jämnt spridd – (36%). Krustisteln är tvåårig och växer helst på bar, kväverik mark vid gårdar eller intill bebyggelsen i tätorter, exempelvis på tomter, bakgårdar, jordhögar, tippar eller på banvallar. Den växer också på åsbackar i Mälarområdet samt sällsynt även på insjöstränder. Krustisteln har blivit vanligare under 1900-talet.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 598 kartblad, 1726 kvadranter.
Almq. På fastlandet merendels allmän; på Mälaröarna, Lidingön och i norra skärgården tämligen allmän; i södra skärgården annars tämligen sällsynt.
Krustistel växer i kulturskapade miljöer: kring gårdar, på vägkanter, trädesåkrar, industritomter och tippar. Den påträffas även på hyggen.
Krustistel har under de senaste decennierna blivit allt vanligare.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Krustistel är en gammal kulturföljeslagare som saknar naturliga biotoper i landskapet. Växten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och 1863. Arnell gjorde samma bedömning för landskapet som helhet 1924.
Den vanligaste följeväxten är brännässla (34%) följd av kvickrot, gråbo, åkertistel, stormåra, hundäxing och baldersbrå. Krustisteln blommar samtidigt som mjölkört, åkertistel, älggräs och stor blåklocka.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Krustistelns stora gröna rosetter övervintrar helt gröna. Liksom kärrtistelns rosetter kväver de all annan växtlighet under sig. Arten blommar från linneans till ljungens tid. Bild i Natur och vegetation, sid. 543.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Krustistel tycks vara en växt som tagit till uppgift att dölja människans skräphögar. Det gör den effektivt genom sina täckande bladrosetter och sin storvuxenhet. Den är typisk på t.ex. tegelhögar, rivningstomter, industrimark m.m. I Njurunda Galtström är den mycket riklig på gamla slagghögar, troligen gynnad av underlaget. Krustisteln växer även på multnande organiskt material som soptippar och rishögar, samt på jordhögar, jordvallar och utfyllnader och i grustag. Den växer gärna i näringsrika vägslänter, helst nyrörda eller halvöppna. På jordbruksmark finns den sällan som odlingsogräs utan vanligare i eroderade kanter, hårdbetade bäckdalar, igenväxande markblottor etc. Sina största förekomster har den vid kusten och i dalbygderna, men den ses regelbundet även på skogsodlingarna. Den växer gärna i halvskugga och inte alltför torrt. Inte sällan ses den i kulturnära skog, t.ex. i alskog eller i förnarika traktorspår, och den går in på näringsrika hyggen. Den är även spridd till sydberg som Siljeberget i Selånger.