jämtlandspoppel

Odlat, sällan skogsplanterat, ibland kvarstående träd.

Bollnäs Bollnäs Källåsen, 67708 15198, f.d. slåttermark granplantering 1981 (DIN); Fredagsberget, 67706 15116, igenväxande kulturmark 1989 (DIN);
Hudiksvall Bjuråker Strömbacka, 68718 15478, f.d. hagmark 2006 (ALA, det T. Tyler);
Ljusdal Järvsö Stavsätra by, 68343 14996, kulturmarker 1990 (LST).

Se även balsampoppel Populus balsamifera.

Först uppgiven från Hede: Hedevikens nedlagda järnvägsstation (17D 4h 4- 4-, 1988, BD i UPS).

(P. balsamifera var. jemtlandica)
Status: sällan odlad som prydnadsträd eller vindskydd; kvarstående och ibland rotskottsförvildad men ännu knappast bofast. Uppgift om första fynd är osäker då sorten inte behandlats konsekvent i litteraturen.
Kommentar: B, granskare KAO.

P. balsamifera var. elongata
Jämtlandspoppel påträffas på vägrenar, betesmarker och gårdskanter på frisk eller måttligt torr mark. I de flesta fall är den säkert från början planterad på platsen, men någon gång har den kommit ut till soptippar, grustag eller liknande. – I södra Götaland tycks jämtlandspoppel vara ovanligare än äkta balsampoppel, medan förhållandet verkar vara omvänt i mellersta och norra Sverige. I Sverige är den rätt gammal i odling (första daterade belägg är från 1828, Hylander 1945a); dess ålder i Småland går inte att avgöra, eftersom sorten skildes ut först 1945 och tidiga belägg av balsampoppel är få.

Kvarstående och vegetativt spridd, bofast.
Jämtlandspoppel visar en stark förmåga att sprida sig långt från moderträden med rotskott. Med tanke på detta och de få lokalerna är det troligt att den introducerats sent på Gotland, kanske under senare hälften av 1900-talet.