Taxasida

isop

Hyssopus officinalis

L.

isop är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

isop är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • isop
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Hyssopus officinalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hyssopus officinalis L.
Svenskt namn
isop
norwegianBokmal
isop
norwegianNynorsk
isop
Finskt namn
iisoppi
finlandSwedish
isop
Danskt namn
Ægte isop
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2010-10-13
Thomas Gunnarsson
Gårdby kyrka västerut,Gårdby,Mörbylånga 2017-07-27
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Isop är en krydd- och prydnadsväxt som förr var en populär kyrkogårdsväxt. När den odlas i trädgårdar självsår den sig ganska lätt, men den är inte rapporterad som förvildad i Halland sedan 1948. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnads-, kyrk-, krydd-, bi- och läkeväxt förvildad i Sverige sedan 1760-talet. Den är känd från Skåne på 1000–1200-talen (Hjelmqvist 1991) och från Närke de sista åren av 1500-talet, då den införskrevs av Ebba Lilliehöök till trädgårdar i Arboga och Örebro (Fries 1895). Den odlas ofta men förvildas sällan utanför trädgårdar, men förekommer numera i grustagens tippar i Örebrotrakten (Lindström).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som krydd- och prydnadsväxt och tillfälligt förvildad t.ex. på tippar och i hamnar.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[Samlad i Västerås hamn 1929 (Wolf., VÄ) men inte publicerad hos WOLLERT (1930). Sistnämnda tyder på, att Wollert fäste föga vikt vid fyndet. Måhända kommen med avfall från gymnasiets botaniska trädgård. Upptas ej som hamnadventiv i Finland (SUOMINEN 1979), ej känd järnvägsspridd N Mälaren (ALMQUIST 1957 sid. 247). I hur hög grad "vildväxande" den isop var, som Öberg 1924 antecknade (samlade?) i Västerås S: Stensborg, är också osäkert. Ägaren till några äldre ex. av arten i Fellingsbro S: Varu har omtalat för författaren, att småplantor ibland visar sig i angränsande rabattavsnitt och gräsmattskanter; i övrigt oförmögen att uppträda förvildad i Västmanland. Bör därför tills vidare betecknas ergasiofyt.

Odlad troligen allmän under 1800-talet, först nämnd som trädgårdsväxt från Åholmen i Rytterne (REUTERHOLM 1796) och Fellingsbro: Ekebyhammars kryddgård (Barchaeus manuskript 1772; se MALMGREN 1978a). Har möjligen också i Västmanland (som krydd-och medicinalväxt) medeltida anor. Under större delen av 1900-talet bortglömd. Odlat, äldre material sågs under 1970-talet endast i Fellingsbro S: Varu och Medåker S: Norskoga. På förstnämnda ställe inplanterad från Medåker S: Ödesberga. Under 1970-talet flerstädes nyinplanterad eller nysådd med handelsfrö, t.ex. i Haraker: Karsbo (R. Björkegren), Ramnäs: åsslänten vid bruksladugården i rabatt 1977(!), Barkarö by i Västerås-Barkarö(!), allt som följd av nyväckt intresse för äldre kryddväxter. De moderna fröportionerna ger vanligen både blå- och rosablommande ex.]

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: åtminstone sedan 1100-talet odlad medicinal- och prydnadsväxt (HHje 1991), troligen mer förr än nu; ibland självsådd, oftast tillfällig men åtminstone på enstaka lokaler bofast. Först uppgiven 1878 från S:t Ibb (Lübe i LD), men sannolikt förvildad även långt tidigare.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (15) rutor vid förra inventeringen, dock förefaller det ha funnits fler verkligt bofasta förekomster förr än nu.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Isop är spontan i varmare delar av Europa, i Medelhavsområdet och sydvästra Asien. Den odlas sedan gammalt som doftväxt och till prydnad, numera också som bifoder. Från Småland nämndes den som odlad av Linné (ms 1732) från prästgården i Älmhult Stenbrohult (tre sorter), av E. Fries (ms 1810) från Hylte Femsjö och av Forsander (ms 1810a) från Värnamo Fryele. Den ses inte så sällan utanför odling men blir i Småland knappast varaktig.
Funnen i 26 rutor; tidigare uppgifter från 18 rutor. Lokalerna är ganska regellöst fördelade. – Kvarstående eller utkommen; tillfällig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Isop är en idag sällan odlad, perenn växt som härstammar från södra och östra Europa. På Öland bildar den långlivade bestånd. Rikard Sterner såg isop 1918 vid kanalen öster om Skarpa Alby, Sandby sn. Där växer den än idag i betesmarken som ansluter till kanalen. Aktuella miljöer är förutom betade torrängar även jordtippar, vägrenar, igenväxande alvarmark och åkerkanter.

Isop är en av få trädgårdsflyktingar som karterades i Sterner (1938). De förr så rika lokalerna vid de gamla stenbrotten nära Degerhamn, S. Möckleby sn, har inte återfunnits. Några av de äldre fynduppgifterna härstammar från kyrkogårdar där växten förr var vanlig i odling. Sammantaget något glesare med fynd vilket beror på att växten är sparsamt förekommande i odling idag; därför blir det sällan något tillskott med nytt plantmaterial. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen skillnad i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd minskning.

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, bofast.
Som odlad gammal i Norden, på Gotland samlad redan omkring år 1700 av Münchenberg. Som förvildad nämner Johansson (1897) arten från nio socknar utöver Sanda. Isop föredrar torr, grusig mark, gärna vägkanter eller igenlagda grustag; den växer ibland på grus över kalkhällar. Den förekommer även på gamla boplatser eller i anslutning till trädgårdar. Arten sprider sig villigt med frö. Det finns lokaler där isop med säkerhet funnits åtminstone under 30 år. Blommorna är vanligen mörkblå, men ljusblå, rosa och vita färgformer är inte ovanliga (Fries 1932, Nilsson 1981).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Odlad krydd- och prydnadsväxt, som tillfälligt förvildas. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnads- och kryddväxt från södra och östra Europa. Funnen som kvarstående eller på tippar. 8 lokaler i 8 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Isop är en allmänt odlad prydnads- och doftväxt. I Sörmland tycks den spridas med jord till utkast och tippar.

Sydeuropa, Främre Asien, Nordafrika. I Sverige förvildad, mest på Öland och Gotland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Flerårig ört eller halvbuske med naturlig utbredning från centrala och södra Europa österut till sydvästra Asien. Isop odlas som prydnadsväxt, nektarväxt för bin och kryddväxt. Den förvildas främst med trädgårdsavfall, men påträffas någon gång som kvarstående odlingsrest. 31 kartblad, 33 kvadranter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sporadiskt förvildad köksväxt. Först noterad av Sten Ahlner 1920 (Ahlner 1929) på Sörby soptipp i Gävle. Sammanlagt är arten funnen ett 10-tal gånger, bla noterad som förvildad på Eggegrund i Gävle både 1962 (Lindberg 1979) och 1998 (PST).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Förvildad isop har noterats en gång.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Isop är ofta odlad härdig kryddväxt. Förr samlad på barlast.