
isop
Hyssopus officinalis
isop är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

isop är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- isop


Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Isop är en krydd- och prydnadsväxt som förr var en populär kyrkogårdsväxt. När den odlas i trädgårdar självsår den sig ganska lätt, men den är inte rapporterad som förvildad i Halland sedan 1948. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
Närkes flora
Prydnads-, kyrk-, krydd-, bi- och läkeväxt förvildad i Sverige sedan 1760-talet. Den är känd från Skåne på 1000–1200-talen (Hjelmqvist 1991) och från Närke de sista åren av 1500-talet, då den införskrevs av Ebba Lilliehöök till trädgårdar i Arboga och Örebro (Fries 1895). Den odlas ofta men förvildas sällan utanför trädgårdar, men förekommer numera i grustagens tippar i Örebrotrakten (Lindström).
Blekinges Flora
Odlad som krydd- och prydnadsväxt och tillfälligt förvildad t.ex. på tippar och i hamnar.
Västmanlands Flora
[Samlad i Västerås hamn 1929 (Wolf., VÄ) men inte publicerad hos WOLLERT (1930). Sistnämnda tyder på, att Wollert fäste föga vikt vid fyndet. Måhända kommen med avfall från gymnasiets botaniska trädgård. Upptas ej som hamnadventiv i Finland (SUOMINEN 1979), ej känd järnvägsspridd N Mälaren (ALMQUIST 1957 sid. 247). I hur hög grad "vildväxande" den isop var, som Öberg 1924 antecknade (samlade?) i Västerås S: Stensborg, är också osäkert. Ägaren till några äldre ex. av arten i Fellingsbro S: Varu har omtalat för författaren, att småplantor ibland visar sig i angränsande rabattavsnitt och gräsmattskanter; i övrigt oförmögen att uppträda förvildad i Västmanland. Bör därför tills vidare betecknas ergasiofyt.
Odlad troligen allmän under 1800-talet, först nämnd som trädgårdsväxt från Åholmen i Rytterne (REUTERHOLM 1796) och Fellingsbro: Ekebyhammars kryddgård (Barchaeus manuskript 1772; se MALMGREN 1978a). Har möjligen också i Västmanland (som krydd-och medicinalväxt) medeltida anor. Under större delen av 1900-talet bortglömd. Odlat, äldre material sågs under 1970-talet endast i Fellingsbro S: Varu och Medåker S: Norskoga. På förstnämnda ställe inplanterad från Medåker S: Ödesberga. Under 1970-talet flerstädes nyinplanterad eller nysådd med handelsfrö, t.ex. i Haraker: Karsbo (R. Björkegren), Ramnäs: åsslänten vid bruksladugården i rabatt 1977(!), Barkarö by i Västerås-Barkarö(!), allt som följd av nyväckt intresse för äldre kryddväxter. De moderna fröportionerna ger vanligen både blå- och rosablommande ex.]
Floran i Skåne.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (15) rutor vid förra inventeringen, dock förefaller det ha funnits fler verkligt bofasta förekomster förr än nu.
Smålands flora
Funnen i 26 rutor; tidigare uppgifter från 18 rutor. Lokalerna är ganska regellöst fördelade. – Kvarstående eller utkommen; tillfällig.
Ölands flora
Isop är en idag sällan odlad, perenn växt som härstammar från södra och östra Europa. På Öland bildar den långlivade bestånd. Rikard Sterner såg isop 1918 vid kanalen öster om Skarpa Alby, Sandby sn. Där växer den än idag i betesmarken som ansluter till kanalen. Aktuella miljöer är förutom betade torrängar även jordtippar, vägrenar, igenväxande alvarmark och åkerkanter.
Isop är en av få trädgårdsflyktingar som karterades i Sterner (1938). De förr så rika lokalerna vid de gamla stenbrotten nära Degerhamn, S. Möckleby sn, har inte återfunnits. Några av de äldre fynduppgifterna härstammar från kyrkogårdar där växten förr var vanlig i odling. Sammantaget något glesare med fynd vilket beror på att växten är sparsamt förekommande i odling idag; därför blir det sällan något tillskott med nytt plantmaterial. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen skillnad i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd minskning.
Kulturflykting, bofast.
Gotlands flora
Förvildad, bofast.
Som odlad gammal i Norden, på Gotland samlad redan omkring år 1700 av Münchenberg. Som förvildad nämner Johansson (1897) arten från nio socknar utöver Sanda. Isop föredrar torr, grusig mark, gärna vägkanter eller igenlagda grustag; den växer ibland på grus över kalkhällar. Den förekommer även på gamla boplatser eller i anslutning till trädgårdar. Arten sprider sig villigt med frö. Det finns lokaler där isop med säkerhet funnits åtminstone under 30 år. Blommorna är vanligen mörkblå, men ljusblå, rosa och vita färgformer är inte ovanliga (Fries 1932, Nilsson 1981).
Bohusläns Flora
Odlad krydd- och prydnadsväxt, som tillfälligt förvildas.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Isop är en allmänt odlad prydnads- och doftväxt. I Sörmland tycks den spridas med jord till utkast och tippar.
Sydeuropa, Främre Asien, Nordafrika. I Sverige förvildad, mest på Öland och Gotland.
Upplands flora
Gästriklands flora
Hälsinglands flora
Förvildad isop har noterats en gång.